Även du min Meg...

Kan det ha blivit lag på att lägga sig under kniven och skaffa anknäbbsläpp efter 45 om man är skådiskvinna i Hollywood?
Igår fastanade vi framför en (mycket kass) film på svt 1 och jag blev så ledsen i hjärtat när jag såg att även Meg Ryan som i alla fall för mig alltid varit en ikon för naturlig skönhet, förvandlats till oigenkännlighet.
Jennifer Aniston är ett annat exempel. Det ser ut som att de har gummimasker på sig. Liksom stöpta i samma märkliga form.
Hur kan någon känna att den där konstiga gummimask-anknäbbs-looken är att föredra framför ett helt naturligt åldrat kvinnoansikte!?!
Jag tycker att det är otäckt och sorgligt.
Så jag bildgooglade Lena Endre istället, då blev jag lite glad igen. Så vacker!

Dagens goda gärning

Idag i bostadsbristens Göteborg är en styck uppsägning av en styck 3-rumslägenhet lagd på brevlådan. Någon kommer få kontraktet som vi inte längre behöver. Någon kommer förhoppningsvis bli mycket glad. Det känns bra. Och lite galet med själva "släppa ett förstahandskontrakt i Majorna" - grejen. Men mest bra.
Trevlig helg hörni!

Och sen när vi väl sitter där kommer jag väl gå in i någon slags post-längtans-kris eller nå't

Vi fotsatte vårtrenden idag genom att åka till det stora gulblå huset med jättemassamöbler och sånt när M kom hem från jobbet.
Vi har beställt soffan till nya lägenheten som kommer få flytta in innan oss. Snart kommer ett kök dimpa ner i väntan på montering. Det börjar hända grejor. Det börjar bli verklighet nu.

Kuddsnack

Yrvind: Vad är det för dag imorn mamma?
Jag: Torsdag.
Yrvind: Ååå, jag är så arg!
Jag: Är du, på vadå?
Yrvind: På dagarna! Aldrig är det fredag eller lördag.
Det är skittråkigt!

Vårtecken

Ikväll ska jag och busbrorsorna hem till Helena mitt i smeten och hennes fina familj. Vi ska spana in deras nya lägenhet och det ska bli så himla trevligt!
Det är ett säkert vårtecken det där, när det börjar hända saker på helt vanliga veckokvällar. Saker utanför det egna hemmet alltså. Uppfriskande!
Vi har ett muffinsexperiment i ugnen som vi tänkte ta med oss ifall det inte blir alltför knasigt.
Det kan ju dock vara överflödigt, för har ni spanat in Helenas blogg? Kan starkt rekommenderas. Den tjejen hittar i köket kan vi väl säga!

Gurktrenden

Det här med att tigga gurka när jag lagar middag har spridit sig. Båda de små människorna i familjen turas om att ta en lov in i köket och begära gurka, på olika vis. Så jäkla bedårande med den där lilla knubbhanden och den nöjda nicken när den åtråvärda gurkbiten erhållits.
Jag måste nog inse att våra bebisdagar faktiskt är räknade.
Att jag är tvåBARNSmorsa nu liksom.
Shit Pommes frites...

Storsaker på g

Stor sak på g nr 1:
Jag ska bli veckogräsänka från och till under 5 månader från och med mitten av april.
M har fått en plats på den utbildning som liksom kommer med den fasta tjänst han har fått.
Vi visste att det var tvunget att ske, men trodde att det låg längre fram i tiden. Nu blev det inte som vi trodde. Det blir ju sällan det här i livet.
Från måndag till fredag ska M bo på internat utanför Stockholm. Vi ville bara lipa båda två när det stod klart. Men nu har vi gillat läget och gått vidare. Vi måste ju. Det ska gå bra, vi löser det. Så klart.

Stor sak på g nr 2:
Förra veckan beslutade jag att till hösten är det jag som skickar in ansökning till den här utbildningen.
Och det gör även söstra mi. Det hade varit coolt att komma in och få lära sig något nytt, gå vidare. Och dessutom übercoolt att få plugga ihop med sin fina stora syster yster, det hade det verkligen.

Det var den helgen det

Och jag har ätit god mat, skrattat mycket och hinkat i mig rödvin, festsnusat, varit bakfull för första gången på över två år, fiskat upp sked ur toalettstolen, mumsat våfflor i vårsolens glans och sist men inte minst så har vi fått ett datum för när utbyggnaden på vår blivande lägenhet ska ske.
Jomen, det får man väl vara nöjd med ändå!

Slå två flugor i en smäll och sådär

"Mammaaaa, A slängde ett bestick i toaletten!" hörde jag för en stund sen.
Lillebror har kommit på en ny favoritlek som liksom är en kombo av de två tidigare favoritlekarna "plocka bestick ur lådorna" och "kasta saker i toalettstolen".
Kreativt, ja. Fräscht, nja sådär.

Tänker på sen och njuter av nu

Det är bäst att passa på.

Snart får jag betala för våryran med rinnande näsa, lite sämre andningsförmåga och en allmänt sexig rödgråten look.

Polleninfernot är på g.

Idag har det börjat lite lätt med en himlans massa nysande.

Men det är ingenting mot vad som komma skall. Därför njuter jag idag. Som hejsan.

Varför gjorde jag sådär nudå!?!

Vi har haft ännu en hemmaskrotardag jag och mina grabbs.
På eftermiddagen hängde vi på lekplats med Yrvinds kompis från förskolan, samt hans pappa och lillasyster. Det var vårigare än vårigast och tjo och tjim och glada miner merparten av tiden. Mycket trevligt.
När vi skildes åt för att gå hemåt fick jag en ingivelse att gå till en secondhandaffär på Älvsborgsgatan. De öppnar kl 15 och när vi för en gångs skull var i krokarna vid den tiden så tyckte jag det var bäst att passa på. För ett halvår sedan hittade jag en jättefin 50-tals skänk där för 500 spänn, men slog inte till (fan, fan, fan va dumt!) så jag hoppas på något liknande fynd från samma källa.
Hursomhelst, vi fick strosa hemåt utan fynd och Yrvind ville stanna en liten stund och titta på skateboardkillarna i plaskis ("Wow, hääääftigt!" löd domen om prestationerna). Strax efter det träffade vi en annan dagiskompis och dennas mamma berättade då att någon nyss blivit knivskuren vid "vår" ICA butik och att det var stort pådrag. Polisen var där med sökhundar och letade efter en man med grått hår, skägg och lila fleece.
Sista biten av vägen hem kändes genast betydligt mindre gemytlig och jag kände mig helt nojig. Beskyddarinstinkten gick igång på alla cylindrar av tanken på att någon tomte i lila fleece som alldeles uppenbarligen inte mådde nå't vidare och som inte verkade särskilt mentalt stabil kunde smyga omkring med kniv i närheten av mina pojkar.
Inte förrän jag kom hem insåg jag att om jag inte fått det där infallet så hade vi troligtvis befunnit oss på brottsplatsen då när det begav sig. Rys.
Nu när det blivit kvällen och allt är lugnt här hemma kom jag att tänka på det igen. Jag sitter och undrar hur det gick för den skadade personen, och på ifall de hittade gärningsmannen. Därför googlade jag precis på "knivskuren i Majorna".
Så här kan jag säga om det lilla tilltaget. Om du själv bor i Majorna, eller ifall någon du har kär bor i Majorna så gör inte det.
Då får man nämligen 110 000 träffar.

Jag som trodde att den var borta för alltid

Och så tog vi oss ut. Och så blev det "sol igen"-väder. Och så hittade jag den.
Där i sandlådan på lekplatsen. I den outgrundliga blicken på en liten pojke.
En liten bit av min arbetslust.
Jag känner igen den blicken så väl. Den sparkade igång min jobbhjärna och kanske framförallt mitt jobbhjärta.
Det är ju den där blicken. Att få jobba sig fram till ett ögonblicks samförstånd. Att göra sig värdig det. Att hitta nycklarna till de mystiska rummens låsta dörrar.
Autism.
Det är ju det jag gör. Jag hade liksom glömt.
Tack du lille vän med de mörka ögonen och den outgrundliga blicken för att du påminde mig!

Vädret och vi

MÄH!!! Alltså.
Det här "först sol sen mulet sen sol sen mulet sen sol igen sen jättemulet osv"-vädret. Inte så kompatibelt med vårt rigorösa mat och sov schema.
Båda boysen är hemma idag och hela morgonen har jag tänkt att det ska bli så mysigt så att komma ut efter att förmiddagsvilan och lunchen klarats av. Hämta ut ett paket. strosa lite, kanske fika ute.
Förmiddagsvilan och lunchen har klarats av. Och himlen visar just nu upp en imponerande variation av grå nyanser. Stros och utefika känns inte lika lockande längre. Inte alls närmare bestämt.
Suck. För ut måste vi en sväng. Boysen och jag.
Oavsett hur illa synkade vi är idag. Vädret och vi.

Det där med tjuren och hornen

Så. Jag gjorde det. Bjöd upp till lekträff med Yrvinds förskolebästis imorgon.
Sådana grejer ligger lite utanför min bekvämlighets zon, inte mycket, men lite grand.
Hade träffen vart för mig, om det var jag som ville ha en ny vän, hade jag aldrig vågat. Men nu var det inte så, utan för Yrvind.
Då gör jag det utan att blinka (eller ok då, jag kanske kisade lite).
Bra sak med att vara förälder det där. Man tvingas utanför sin lilla trygghetsruta ibland. Mycket bra faktiskt.

Alltså man undrar ju

Jag fattar inte hur det går till. Varje gång som Yrvind är på förskolan några timmar tänker jag att nu jäklar ska här röjas och göras ärenden på löpande band medan Dunderklumpen sover. Jajamensan snabbt och effektivt ska det ske. Svisch bara i ett nafs liksom.
Tänker jag mig.
Men så hamnar jag här, framför datorn och knapprar. VARJE GÅNG.
Hur är det möjligt?

Här bygger vi luftslott som hejsan, och älskar't!

Med kalas, renovering av lägenheten vi ska flytta till och storhandlingar och annat som bara måste göras på agendan så blir det så himla lite tid över till att bara vara familj på helgerna.
Men idag startade vi med att ha en lång "bara vara"- stund. Med långfrukost och kittelkrig alla mot alla i soffan.
Jag tänker mig att det ska bli så mycket mer sådan tid över till hösten. När vi förhoppningsvis är installerade i vårt nya hem.
Och det är inte det enda. Nej, listan över saker som bara helt magiskt ska börja ske till hösten när vi förhoppningsvis är installerade i vårt nya hem börjar bli gedigen.
Det ska storbakas, långkokas, bjudas hem vänner var och varannan kväll, grillas och hållas så rentochfräschtochorörigt så. Jaaa då! Och glada självständiga barn ska leka mycket mer på sina nya fina rum. Och symaskinen kanske ska få se dagens ljus mycket oftare. Jaaa då!
Jag vet med mitt förnuft att jag inte kan skylla all brist på långkok och orörighet på vårt nuvarande hem. Jag vet det.
Men mitt hjärta. Det skiter i sans och balans och drömmer stort i starka färger. Svävar ut. Bygger skimrande luftslott, pampiga som fan.
Hur verkligheten sedan blir känns skit samma, det känns faktiskt fint som snus hursomhelst.

Nya vanor

Yrvind ska INTE gå och lägga sig efter pyamas och tandborstning.
No sir.
Han ska ligga i soffan och kolla på Gnadinatorerna.
Så det så.

Tekniklego och kreativa stordåd

När katten är borta dansar råttorna på bordet, eller när Dunderklumpen sover passar vi på.

Och saxar, tejpar, pysslar och pappar.

Dagens självporträtt i den hemmasnickrade målarboken.

Jag ser ut som en 47 årig socialarbetare som heter Gun. Tillexempel.

Choklad, choklad, CHOKLAD!!!

En hostig pojk modell minst sovandes i sovrummet, en pojk modell lite större sovandes på soffan, Babel på tv, en mugg te på vänt och ett sjuhelvetes sötsug. Som det alltså är tänkt att jag inte ska göra något åt.
Ikväll får jag nog dra på mig den där koftan.
Och sniffa loss.

Livet

För en sisådär 6-7 år sedan hade jag levt ensam alldeles för länge för min smak. Då låg jag i en liten lägenhet ett halvt stenkast bort och stirrade på en spricka i taket medan tankarna cirklade runt i huvudet som guldfiskar. Varje kväll. Den där jäkla sprickan. Och de förbannade guldfiskarna.
M kommer visserligen inte hem ikväll och inte imorgon kväll heller, men han finns ju här ändå. Jag kan ta på mig hans kofta och sniffa lite om jag längtar. Fast i ärlighetens namn hinner jag inte längta så mycket. De ser de två små människorna som vi har skapat till.
Nu ska jag gå in till vår säng, min och hans, han som jag älskar men inte hinner längta efter. Jag ska krypa ner i värmen hos våra pojkar. Och andas dem. Våra fina ungar.
Guldfiskarna har förpassats till någon annan tom skål. Här finns det inte längre plats för dem.
Och för det är jag så hjärtinnerligt tacksam.

Armageddon är nära

Lappmänniskans svar:
"Ursäkta men jag har inte skrivit på mkt LÄNGE.
Hygienen i tvättstugan är inte struntsaker!"

Näe allstå. Hygienen i tvättstugan, armhålsbehåringen på ena hälften av befolkningen, det är sannerligen inte struntsaker. Tänk att somliga ska ha så svårt att begripa det.
Skrämmande. Vart är världen på väg!?!

Lappkrig? Hoppas, hoppas!

M bilar hemåt från långt borta igen, grabbarna sover och jag är lite sugen på att smyga ner till tvättstugan. Jag ska förklara varför.
De flesta som delar tvättstuga med annat löst folk råkar väl då och då ut för någon sådan där flitig lapp-människa. Just tvättstugan och dess does och donts verkar locka fram skrivklådan hos märkligt många sådana människor. Och här i det hus där vi bott de senaste tre åren härjar den ihärdigaste lappmänniskan jag någonsin upplevt.
H-e-r-r-e-g-u-d.
Jag förstår inte. Det är verkligen ett totalt mysterium för mig. Hur man orkar, varför man vill, varför man inte kan se förbi vissa saker och gå vidare med sitt liv.
Hursomhelst, den här människan orkar och vill, verkligen. Och på det månatliga schema där man skriver upp sig på tvätttider skrivs det i kanten så pennan glöder. Det är klassikern, om att man vänligen ska ta bort luddet efter sig i torktumlaren, det gäller att man vänligen inte ska använda tvättstugan som klädförvaring en längre tid efter det att ens tvätttid tagit slut och det är vänligen det ena med det tredje. Någon enstaka gång har någon skrivit ett litet upprört "instämmer!" under det aktuella budskapet, för övrigt har det ingen större effekt eller några som helst följder alls faktiskt.
Idag (jag menar det är ju ändå den 13 mars, nu har åsikterna hållts inne länge nog!) stod det "Vänligen montera inte ner torkställningen och lägg på smutsigt golv!!!". Och, OCH, eureka!!! Idag hade någon svarat! Med "Vänligen, sluta skriva om struntsaker hela tiden!".
Det är rafflande, det är nervkittlande. Vad ska lappmänniskan svara!?
Ingen vet. Förrän jag pallrat mig ner till tvättstugan. Vi får se hur det blir. Vem som vinner kampen, nyfikenheten eller soffan i sällskap av tekoppen.

Damn you demokrati...

Klockan 18 ville både jag och M helst gå och lägga oss. Och sova alltså. Tyvärr fick vi inte igenom det förslaget hos resten av medlemmarna i hushållet. Så nu sitter vi med varsin liten medlem i knät och längtar till det sköna ögonblick då våra trötta huvuden får lägga sig på sina kuddar,
Idag var ju också dagen då jag skulle skärpa mig, slutet på sötebrödet, det har jag ju lovat dyrt och heligt, i STORA bokstäver till och med. Och något sötebröd har det faktiskt inte blivit idag. Inte heller något "röra på mig", men, men, baby-steps va. Jag är nöjd.
Men trött.

Dagens nakenchock

Nu är vi i det gröna huset på landet hos M:s föräldrar. Jag trivs här, man liksom mest bara myser här. Fikar, spanar på "vägafölket", löser melodikrysset, promenerar, tjingsar på några kossor. Sådana grejor.
Men när jag hoppade ur duschen alldeles nyss mös jag inte så mycket i och för sig. I badrummet hänger det en stor, mycket oförlåtande spegel som man har mitt emot sig när man hoppar ur duschkabinen, vilket jag alltså gjorde alldeles nyss. Jag menar herregud." Undrar när bebisen tänker ploppa ut egentligen." var min spontana tanke. Jag ser höggravid ut. Som en kvinna ur Zorns målningar fast helt utan det romantiska skimret. Mer åt "degig Barbapappa" hållet.
Så nu skriver jag det här i stora bokstäver så kanske jag har lite lättare att hålla mig i skinnet sen: PÅ MÅNDAG ÄR DET SLUT PÅ SÖTEBRÖDSDAGARNA OCH JAG SKA BÖRJA RÖRA PÅ MIG.

Det går upp och det går ner

Det var ju tur att jag skrev det där gulligull inlägget häromdagen. Om hur mycket fint han gör och säger den där stora busungen vi har. För nu har vi haft två dagar som har varit av en helt annan karaktär. Och plötsligt känns 4-års lugnet väldigt långt borta.
Lika ljuvligt som det är med ömhetsbetygelserna mellan barnen, lika mycket skär det i hjärtat när det är elakheter istället. Jag får nästan panik. Det är den där lilla rösten som viskar, som kommer från allra, allra längst inne i, där alla mina hemliga rädslor bor. Tänk om han ska bli en sådan, en sådan som slåss och håller på. En sådan som alla andra barn undviker. För att han slåss och håller på. Så viskar rösten. Mitt förnuft vet att det bara handlar om utvecklingsfaser, om att hitta sin identitet, som barn, som vän, som storebror, som pojke, som människa. Men den där rädsel-grottan alltså. Suck. Den skulle jag behöva sanera bort. Där bor också andra hemska viskningar. Om cancer och bilolyckor tillexempel. Men det är väl något som liksom kommer på köpet med föräldraskapet. Eller med kärlek överhuvudtaget förresten. Rädslor.
Det kommer väldigt väl till pass att vi ska åka bort i helgen. Vi ska till M:s föräldrar över helgen. Imorgon är det kalas för en av pojkarnas sysslingar. Det ska bli härligt, och nyttigt tror jag, för oss att lämna dessa väggar en liten stund.

Intet nytt under solen men jag tänkte bara berätta att...

...jag läste ut en bok idag. Det är den tredje för i år. Det tål att sägas igen känner jag, den TREDJE. Jag tror att jag läste två, kanske tre böcker på hela förra året. En mycket positiv utveckling alltså.
Det känns fint som snus att läslusten är på plats. Då är det som det ska. Det svåra är ju bara att välja vilken alternativ värld man vill leva i lite emellanåt den närmsta tiden. Så många världar, så lite tid.
Men böcker alltså, rackarns vad bra det är med böcker!

(Bilden lånade jag här)

Proppfullt mammahjärta

Alltså dessa ögonblick. När det händer. Små ljuvliga ömhetsbetygelser, klokskaper, snällheter. Efter mycket buttert och "dumma fula" och tjuvnyp på lillebror är det som att glida ner i ett varmt bomullsbad.

Han kommer rusande med min telefon när det ringer medans jag byter blöja i badrummet, utan att jag bett om det.
"Det ringer mamma!".
Tack!
"Ingen orsak mamma!".

Precis innan vi ska gå ut alla tre, hela påklädningsprocessen avklarad.
"Glöm inte nappen mamma."
Nej då. Jag har den i fickan.
Men det kunde ju inte du veta, kloka unge, tänker jag.

Lillebror är trött innan vi ska packa oss ut och iväg, men jag kan inte bära-gå för jag måste borsta tänder på storebror. Förtvivlad gråt.
"Mamma, han kan få låna min Blixtenbil då blir han nog glad."

Lillebror ska få spruta på bvc, storebror följer också med.
"Då ska jag trösta honom."
Och det gjorde han också.

Det är dags för kvällsrutinerna och jag gör tydligen i fel ordning som tar på pyamasen före tandborstningen.
"Men mamma! Du glömde borsta tänderna.!"
och så efter liten tänkepaus.
"Jag är så smart.".

Det är inte äppelkäckt gulligull all day long här alltså. Det kramas för hårt, rycks ifrån leksaker, protesteras högljutt för än det ena och en det andra, välts, spills, stimmas och stojas. Tack och lov. Det är ju liksom i sin ordning. Men kanske att de här små guldkornen betyder att vi håller på att lämna värsta 3-årstrotset och är på väg in i den nya 4 eran. Och det känns så himla bra.

Alla presenter du fått tidigare i ditt lilla liv då!?!

Idag är det Yrvinds namnsdag.
Eftersom han tyckte att det var lite kämpigt att det var så mycket ståhej för lillebror i helgen tänkte jag passa på och ta tillfället i akt och ge honom någon liten grej och lite fika efter förskolan.
Det blev en Pokémon tidning med någon liten värdelös plastgrej. Han har egentligen ingen vidare koll på Pokémon, ändå har de där tidningarna dragningskraft på honom och han vill alltid stanna till och sukta lite när vi ska handla. Så en sådan fick det bli, fast hela produkten, fenomenet, känns helt vedervärdigt.(Jag veeet, skäms på mig osv osv)
"Det här är vad jag kallar en riktig present!" utbrast han berömmande och lyckligt när han fick den för en stund sedan.
Jaha. Där ser man. Då vet vi det.

Ifall jag har ringt frisören?

Nej. Inte det minsta lilla har jag gjort det.
Våra pengar tog liksom slut den här månaden innan den ens hann börja. Lite olyckligt.
Så jag tog till saxen själv igen. Bara liksom "snipp snipp" på flätan. Det ser förjävligt ut men ingen märker något för jag kör ju min knut som vanligt.
Vassego för oumbärlig information.

Studiedag...

... var det visst idag ja. Tur att vi hade bestämt att lilla kusin-vitamin skulle vara här idag, annars hade jag nog för första gången stått där på förskolan som ett fån och kliat mig i huvudet.

Jag tror att kusinerna har haft ganska skoj, av att döma hur det ser ut på Yrvinds rum tillexempel.

Just nu äts det banan och kollas film.

På lekplatsen har vi varit en stund också. När vi strosade hemåt stannade vi till vid en lövhög. Löven flög och kusinerna tjoade att det är sååå roligt att det är vår nu.

Och ja, sötisar, jag instämmer!



Kalaspressen

Här sitter jag och kan andas lite lättare än vanligt. (Metaforiskt vill säga, absolut inte bokstavligt eftersom det blev en dunderförkylning av feberpirret och den vassa gröten i halsen).
Det har jag min nyblivne 1-åring att tacka för. Pressen som kommer med att våra familjer ska trängas in i vår blygsamma boning leder alltid till att det blir städning av sällan skådat slag. Under den pressen kan vi också helt plötsligt tänka ut nya fiffiga ställen för saker som stått framme en evighet och tagit plats. Vi funkar så tydligen.
Så därför sitter jag alltså här nu i ett ovanligt luftigt hem och myser. Någon bebis har vi inte längre i familjen dock en grundligt firad 1-åring som man kan misstänka smygläser morsans blogg för minsann om han inte tog de där första stapplande på självaste dagen. Inte illa, nya tider står för dörren!

Hipp hipp hurra för Dunderklumpen!!!

Så nu får man nog inte kalla honom bebis längre

Imorgon är det ett år sedan vår Dunderklump föddes.
Ett år.
Och nu går det inte att föreställa sig denna värld utan honom.
Vår fina fina Dunderklump som snarare börjar bli en liten guldlock, som ler stort och börjar svänga på kroppen så fort han hör musik spelas, som är väldigt fascinerad av hundar och bilar, som kryper på underligt vis i racerfart, står stadigt men ännu inte tagit de första stapplande helt-på-egen-hand-stegen, som har så lätt till skratt, som vill göra precis som storebror och som är nyfrälst vällingälskare.
Imorgon ska det hållas kalas, blåsas på ett enda litet ljus, mumsas tårta och öppnas paket.
Lite olämpligt att jag sitter här och känner feberpirr och vass gröt i halsen, det tycker jag nog. Men jag håller tummarna för att det är en sådan där enattsfrossa på g bara, att det inte blir värre än så här. Det skulle ju faktiskt kunna vara så. Tror jag. Vi bestämmer så.
Godnatt och trevlig helg!

Saker jag gjort idag

Fyllt år och fikat. Mest hela dagen faktiskt.
Och skakat rumpa till eftertexterna till "Hajar som hajar" (mycket svårt att låta bli när en 3½ åring endast iklädd kalsonger skakar sin lilla söta ändalykt framför en och ropar "Dansa med mig mamma!"), promenerat i vårsolens glans i Slottsskogen samt lagat mycket god lax.
Nu väntar jag på M som bilar hem från långt bort och funderar på om jag ska öppna en av de fina flaskorna med rödvin jag fick av mammsen och pappsen ihop med ost och kex i fin korg.
Fylla år. Inte så pjåkigt ändå alltså!

So far so good

Min 36-årsdag än så länge. (Kan lika gärna skriva siffrorna i storlek störst, de där åren är ju liksom upplevda hur jag än vrider och vänder på det.)

Vaknade, helt gikt-fri, av en snuvig Dunderklump som tyckte att 6.00 var en bra starttid idag.
Sen fick jag ligga kvar och lyssna på tissel och tassel och hyssjanden i väntan på det obligatoriska uppvaktandet.
Choklad, bunkar och necessär i paketen minsann. Och så fin sång till förstås. Mys-rys!
Kladdkaka till födelsedagsfika med mina snoriga killar. Och så lite inredningsporr på det dagen till ära.
M kommer hem sent ikväll men mina föräldrar kommer hit och äter middag med oss. Det blir fint det. Och jo, jag fick ju ett underbart sms också från en vän i Stockholm som meddelade att i april tar hon och hennes familj sitt pick och pack och flyttar betydligt närmare oss. Kungsbacka trakten. I jämförelse med Stockholm blir vi ju praktiskt taget grannar. Jippie!
Så, en bra dag det här helt enkelt. Den enda lilla missen är att jag nyss kom att tänka på att nästa gång fyller jag 37, hissnande. Men jag ska genast sluta upp med att tänka på det så ska vi nog komma på rätt spår igen!