Kära dagbok II

Idag har jag monterat ner mina kartongfort som jag har byggt i lite olika hörn och flyttat över kartongerna till nya lägenheten.
Nu ska jag börja bygga nya fort.
Hej då!

Sommar och märkligheter

En sommarhelg har kommit och gått och en märklig vecka har börjat.
Yrvind är på semester hos farmor och farfar tillsammans med kusinerna.
Det känns tyst och tomt och underligt hemma.
Skönt också.
Att kolla på vuxen-tv, att kunna ge Dunderklumpen odelad uppmärksamhet, att inte ha några tider att passa.
Det enda lilla barnet som är hemma har redan somnat och förut köpte jag Hungerspelen.
Om jag inte har somnat innan jag hinner slå upp den så kanske det blir en läskväll ikväll alltså.
Märkligt som sagt.

Markservice

Våra pappor är och jobbar i lägenheten idag.
Nu ska jag och Dunderklumpen gå och hämta Yrvind på förskolan och sedan ska vi gå och laga lunch till morfar och farfar aka jobbargubbarna.
Sill och potatis. Jordgubbar till efterrätt.
Det kändes som det enda rätta idag.
Sedan vill nog Yrvind också vara jobbargubbe en stund.
Det blir fint!
Så den här lilla besvärliga tiden som är kvar tills hela familjen får vara lediga tillsammans i nya hemmet är ju inte precis jäääättebesvärlig heeeela tiden ändå, det kan man inte påstå.

Några små frågor bara

Missförstå mig inte nu, det är fantastiskt att sommaren har kommit. Det tycker jag verkligen.
Efter förskolan hängde vi på gräsmattan på gården. Jag kunde till och med sitta och gassa på filt en stund medan grabbarna grävde och lekte med vatten i sandlådan. Ljumma vindar fläktade alldeles perfekt så att det blev uthärdligt att sitta i solen och liksom tina upp sådär längst in i ryggmärgen.
Det är bara det att under den där ytterst behagliga lilla stunden på filten i gräset väcktes några små funderingar.
Tillexempel.
Man kan undra var den här sköna värmen höll hus när vi var på så kallad "solsemester" och hade två hela veckor till bara familjehäng och en pool med tillhörande bar fem steg från dörren där man kunde köpa läskande paraplydrinkar att sippa på om man ville, men det ville man ju inte så mycket för det var ju så förjordat kallt.
Det kan man undra.
Och man kan också undra varför man har sin man på andra sidan landet och inte här och inte har  en pool med tillhörande bar fem steg från dörren där man kunde köpa läskande paraplydrinkar att sippa på om man ville nu, när man verkligen vill och det är rena medelhavsfeelingen och man längtar efter kombon sin man - pool - paraplydrink som aldrig förr.
Ja. Det kan man undra faktiskt.
I övrigt är det mycket snajsigt med efterlängtad värme, det är det verkligen.

Jag glömde ju älgarna

Jag missade ju en punkt på listan. Igår kom vi äntligen iväg till barnens zoo i Slottsskogen.
Sedan tog vi rundan uppe bland djurgårdarna och den här idylliska synen mötte oss hos älgarna.
Gulligt eller hur?
Det var den allmänna reaktionen i alla fall bland andra åskådare som kom dit samtidigt som oss, att döma av alla "ooooo"-anden och "ååååå"-anden.
Det kan vara så att Yrvind eventuellt sabbade den stämningen lite genom att helt osentimentalt och ganska högt konstatera att
"Det där är sådana som pappa skjuter väl."
Eventuellt alltså.

Detta har hänt

Under tiden som jag har hållt på och inte bloggat och inte bloggat så har följande hänt:

Jag har varit på brunch på Ritz med svärmor, svägerska, M:s moster och kusin.
(Så fruktansvärt gott, kan rekommenderas å det varmaste.)

Jag har varit på opera för första gången i mitt liv. Trollfljöten på Göteborgsoperan närmare bestämt.
(Gillade föreställningen skarpt, oron för att det skulle vara mossigt var obefogad och gamm-tramset i texten om att kvinnor måste tämjas osv blev ursäktat av att budskapet i slutklämmen var just att det är gamm-trams att tänka på det viset. Eller ja, jag tolkade det så i alla fall.)

Yrvind har blivit skejtare sedan han fyndade en fräck bräda på loppis.
(Han vill "skejtboarda" helst hela tiden.)

Jag har påbörjat burpees utmaningen inklusive de extra sit-upsen plus extra armhävningar.
(Det var nog en lustiger syn när den här bleka bulldegen studsade upp och ner på vardagsrumsmattan i allt långsammare takt här igår, de kändes kan vi väl säga.)

Jag har slängt av mig offerkoftan som jag så envetet burit ett bra tag nu, noga knäppt hela vägen upp till halsen.
(Ja det har varit en tuff tid och ja vi har en liten tuff tid kvar. Men det blev ju verkligen inte bättre för att jag bara gick och fokuserade på hur besvärligt allting är. Mycket tursamt att den där sticksiga gamla saken åkte av innan sommaren kom för det hade blivit jävligt svettigt annars.)

Sommaren har kommit!
(Hurra!)

Lite tankar från köket

Om jag hade haft ett förråd som ständigt fylldes på med perfekt mogen mango så hade jag inte ätit så mycket annat mindre nyttigt skräp.
För, mmmm, mango.

Lite metaforer så här en mulen torsdagsförmiddag

Om man skulle jämföra den senaste perioden av vårt liv med allt vad det inneburit av renovering, förberedelser för flytt och utbildning på annan ort med ett löparlopp så tror jag att jag sprang in i väggen förra helgen. Totalt. Ingen luft i lungorna och mjölksyra rinnandes ur öronen. Men minsann om jag inte så sakteliga under veckan har kommit igen och in i andra andningen.
Jag känner mig peppad och glad igen. Hurra!

Sök och du skall finna

Okej.
Nu har jag spanat runt lite och bestämt mig.
Jag har ju aldrig varit den som är först med det senaste liksom så det känns ju verkligen jag på nå't vis att hoppa på en utmaning en sisådär tre månader efter alla andra.
Burpees får det bli.
På måndag kör jag. Tamäfanken.

Gör om mig

För snälla nån alltså.
Nu är jag trött på det här.
Ingen frisyr, barbapappafigur, blek och glåmig, glasögon som jag inte passar i och totalt osammanhängande och ouppdaterad garderob.
Kan det inte bara susa in några sådana där enerverande intensiva människor som i "What not to wear" på drottningen av skräpkanaler TLC och slänga hela min garderob, ge mig ett kontokort med 5000 dollar på till att köpa nytt och slutligen slussa mig vidare till frisör och sminkmänniska som får mig att se fantastisk ut.
Ska det vara för mycket begärt!?
Okeeeej då. Mutter, mutter, stamp och klamp.
Jag får väl ta tag i det själv då.
Hej på en stund, ska googla "hemma-tränings-program" nu.

Helgen och insikter

Tjoff så gick en helg förbi i rasande fart.
Med att titta på den hurtiga folkmassan som flöt fram i Göteborgsvarvet alldeles utanför vår lägenhet, att inviga vår nya grill på taket som så småningom ska bli en fin balkong och med årets sötaste när Yrvind och lilla kusin vitamin sprang hela mini Göteborgsvarvet hand i hand, strålande stolta.
Och med att bråka.
Det är något vi gör väldigt sällan M och jag. Lite småsurt emellanåt förstås, vardagsgnabb över trams, men sådär så att vi skjuter skarpt så att känslorna flyger kors och tvärs, de gångerna är lätträknade.
Egentligen var det mest ett fall.
Det här med att vara ganska ensam om föräldraskapet under hela "Renoverings - i - kombination - med - utbildning - på - annan - ort" - fasen har liksom puttat mig mot något slags kant.
Och i helgen föll jag, handlöst, efter att ha snubblat på något trivialt som M sa. Och istället för att ta emot mig när jag föll tog han ett steg åt sidan. Tyckte jag. 
Han tyckte att hela fallet var en anklagelse mot honom och blev sårad. Nedåtgående spiral av missförstådda känslor från båda håll.
Men nu är allt väl igen. Helgen slutade med trevande försök till försoning och nu är vi det vanliga vi:et igen.
Jag tänker att det här är en sådan där grej som gör skillnad.
På om det är rätt eller fel.
I mitt tidigare långa samboförhållande hängde uppbrottet alltid över oss som en mörk skugga, som ett hot. I varje gräl, stort som litet, låg det och lurade. Slutet. Den där känslan hängde kvar längre och längre efter varje gräl, "Ska det verkligen vara så här svårt, göra så ont att älska?".
Min och M:s relation är skuggfri. VI är alltid självklart. Det finns inget OM, bara en fråga om HUR emellanåt när vardagen bjuder på lite extra utmaningar.
Den insikten är underbar och fyller min mage med solstrålar!

Prioriteringar

Vi har fortfarande sovkläder på, barntv:n är fortfarande igång och det är ganska stökigt här hemma.
MEN, jag och Yrvind har med gemensamma krafter fixat ett fat med hembakt.
Så jobbar vi i den här familjen.

Hurra det regnar!

Pollenallergikers bästa väder idag i Göteborg, Aaaah!
Jag drog in luften extra intensivt på väg hem från Yrvinds förskola och vi gjorde oss ingen brådska.
Dunderklumpen fick gå själv och vi tog en sväng in på kolonin och skrotade runt lite.
Det är nästan med barn i hans ålder som det är som allra bäst att hänga där.
Gruset i de många gångarna som i sig nästan blir som en labyrint när man är några äpplen hög, staketen att kika genom, skator och katter att följa efter, blomsterprakten framåt sommaren, pensionärerna att flirta med och möjligheten att få rymma lite utan att de vuxna i sällskapet behöver go bananas. Och så en mysig lekplats.
Inte mycket som fattas en liten Dunderklump där inte.

Det kunde varit värre faktiskt

Exempelvis om det var kokain eller heroin.
Nu är det tursamt nog bara choklad som är my drug of choice.
Den här godingen lyckades jag smuggla ner i korgen, upp på bandet och ner i påsen utan att Yrvind uppmärksammade det. Låter kanske inte så märkvärdigt, men tro mig, det är en bragd.
Så nu, mot soffan, temuggen och min kvällsfix.
Goder afton mitt herrskap!

Märkligheter

Är mycket sugen på att klicka hem fortsättningen på ungdomsromanen Cirkeln som jag blev så förtjust i. Men det är så enormt mycket saker vi behöver och vill ha till nya hemmet. Så jag låter bli.
Märkligt det där.
Jag är även mycket sugen på att snaska i mig "nå't gott". Jag vet att jag verkligen inte borde snaska i mig "nå't gott" (läs onyttigt) eftersom jag börjar bli tämligen obekväm i min kropp. Jag längtar efter att känna mig stark, pigg och smidig istället för anfådd, klen och sockerstinn.
Trots detta är jag ganska säker på att jag kommer nosa reda på "nå't gott" efter att jag lämnat min plats vid datorn.
Slutsats:
Jag har massvis med karaktär.
När det gäller att hålla koll på att mina pengar går dit de ska och inte försnillas på annat njutbart.
När det gäller vad jag stoppar i mig och varför, har jag dock uppenbart noll karaktär.
Märkligt som sagt.

Kära dagbok

Idag har jag rivit nästan ett helt badrum med kofot.
Det var roligt.
Jag fick en spik i foten och har jätteömma handflator.
Imorgon kommer jag ha träningsvärk.
Nu är jag trött och snart ska jag sova jättejättemycket.
Nu känner jag mig inte så låg längre.
Gonatt!

Lite förmiddagssvammel

Jahopp.
Så var det lördag igen.
M är på bygget sedan länge, Dunderklumpen ska snart sova första vilan. Under tiden som han sover ska jag försöka få ordning på mig, Yrvind och vårt hem. Stackars stackars vårt hem. Vi har redan övergivit det i tanken. Redan lämnat.
Lördagsgodis ska köpas. Kanske går vi på loppis igen.
Jag och mina fina små. Alltid jag och dom. Och det är ju fint att vara med dom. Jag älskar ju det.
Så jag vet inte egentligen varför jag känner mig så låg.
Snart ska ju allt bli så bra så bra.
Det är väl pollenhelvetet och dubbla doser av allt receptfritt som finns att få som gör det. Snor den sista skvätten ork.
Nej, nu ska jag skärpa till mig, gaska upp mig och allt det där.
Nu bryter solen igenom utanför våra fruktansvärt otvättade fönster. Det ska bli en bra dag det här.

Skåpmat

Ett nytt hem tar form sakta men säkert rensa röja packa underbar sol och värme jävla pollen attjo nej jag har inte gråtit bara allergi lekplatshäng lekplatshäng och lekplatshäng.

Valborg

Det byggs och det byggs nu. Allt kretsar liksom kring det.
Herregud, vi ska faktiskt flytta om två månader. Holy smoke!
Hursomhelst, igår fick vi en fantastisk vårbuffé hos blivande grannarna. Sedan gick vi till slottsskogen för att titta på elden.
Vi hade inte riktigt räknat med dramatiken kring tändandet av den dock. Ett litet skådespel med läskiga häxor med facklor som tågade fram. Och vi stod på första parkett.
"Det här var den hemskaste dagen i mitt liv." sa Yrvind efteråt när vi flytt fältet och han om och om igen bearbetade sin upplevelse. Fina fina lille plutt.
Så, byggbyggbygg, fantastisk buffé och nedrans otäcka häxor sammanfattar vårt Valborgsfirande i år.
Nästa år skiter vi i Slottsskogen och sitter kvar hela natten på vår alldeles egna balkong med varsin sovande pojk i famnen, dricker vin, tittar på stjärnorna och pratar. Det har jag bestämt.