Familjeliv

Det här med att vara en familj.
Vad det är svårt ibland.
Fast alla bara vill varandras bästa och att alla ska vara glada och må bra.
Så blir det bara fel ibland.
Med fyraårsilska och föräldraorosmoln som krockar.
Då blir det åska.
Sen ösregn.
Sen stiltje.
Förhoppningsvis snart växlande molninghet och solchanser.
Och imorgon ska jag börja jobba.
Om det tycker jag idag absolut ingenting. Det känns bara blankt i huvudet.

Sök och du skall finna. Ett "kanske".

Idag och imorgon.
Sen börjar mitt arbetsliv igen.
Och det här arbetslivet alltså, herregud som jag tänker på det just nu.
Eller tänker och tänker, grubblar på och är besatt av är nog närmare sanningen.
I mars fyller jag 37 år. Jag har runt 30 år kvar att arbeta, kanske lite till. Antagligen lite till.
Innan jag ens har börjat har jag blivit påmind om en del av det jag inte trivs med i min nuvarande arbetsvärld. Och nu som tvåbarnsförälder kommer nya inslag i min ovilja.
Det finns jättemycket som är fint med mitt jobb, superfint. Men jag känner mig ofta inlåst, begränsad.
Så jag har googlat och googlat för att försöka finna en möjlig väg. Till någonting annat.
Till historien hör att jag innan jag bestämde mig för att bli förskollärare testade mig fram genom en himlans massa olika kurser. Jag har därför bara en ynka liten termin kvar som jag är berättigad att ta studiemedel för. Deltidsutbildningar är liksom det enda alternativet. Och jag trodde att en vidareutbildning av den väg jag redan slagit in på då var enda möjligheten. Specialpedagog har jag funderat på, hade till och med bestämt mig för det. Men, nej, det kändes mer som en resa bort från något gammalt, istället för till något nytt.
Men så hittade jag den här utbildningen. Bibliotekarie. Det finns en distansutbildning på deltid till bibliotekarie, det hade jag ingen aning om. Mmm. Tanken känns bra.
Ett litet frö, som kanske kan bli till en resa så småningom.
Kanske kanske i alla fall.
Men först ska jag ge det gamla, eller nygamla får man väl säga, en chans.
Japp, en ärlig chans ska den få, min arbetsvärld.

Alfons Åberg

Bilden har jag lånat här.

 

Bilden har jag lånat här.

 

Idag har vi utflyktat. Jag, svägerskangrannenvännen och våra fyra barn.

Till Alfons Åbergs Kulturhus i Trädgårdsföreningen utflyktade vi.

Vi var inte ensamma där kan man väl säga så här en mycket regnig och ruskig första dag på höstlovet. Så det var trångt och varmt och ljudnivån blev tillslut nästan outhärdlig till och med för två gamla förskolerävar som oss.

MEN, så fint det var! Det var en ljuvlig lekvärld i sann Alfons-anda och en ledig dag mitt i veckan när det inte är så hysteriskt mycket folk är det väl värt pengarna att spendera ett par timmar där tycker jag. Ett litet tips till Kulturhuset är dock att satsa på lite mer ljuddämpande material i lokalen samt någon slags barnvagnsparkering utanför eftersom man inte får lov att ta med vagnen in på grund av platsbrist.

Note to self, måste bli bättre på sånthäringa utflyktande, det är skoj!

 

Ny tid

Ja. Ny tid på mer än ett sätt.
På klockan och i livet.
Tillexempel.
Och kallt och mörkt är det.
Men, tre dagar kvar av ledighet.
Och imorgon ska vi hälsa på hos Alfons.
Det ska bli mysigt.
I alla fall.

Om sånthäringa hemma"mys"

Alltså. Sådana här dagar.
När jag tänker, "Näe, idag skiter vi i förskola och rutiner och baaara myyyyser!".
Brukar sällan bli så mysiga faktiskt.
Eller, jo. Lite både och.
Det brukar ju börja bra och kännas som ett fint beslut när vi istället för att stressa med morgonfix bara hänger framför tv:n.
I en halvtimme.
Sen blir det myror i brallan, kivas om saker, kivas om mig, utbrott från storebror om det ena och utbrott från lillebror om det andra osv osv osv.
Men så efter femtioelva humörsvängningar och sextiofjorton bedrövelser så kan man ha tur.
Som nu. Då infinner sig lugnet och två nybadade (och SCHAMPONERADE, bara en sån sak) brorsor sitter tätt ihop som de såtaste vänner i soffan och mumsar mellismacka och kollar film.
Då är det mer än mysigt. Då är det vackert!

Omen?

Och det här med att jag har haft en långsamt eskalerande huvudvärk sedan jag var och hälsade på på min nygamla arbetsplats.
Bådar det så gott?
Nja. Sådär. Kan man tycka.

Typiskt

Den senaste tiden har jag bestämt mig för att verkligen försöka på riktigt att komma igång och skriva.
Berättelser för barn.
Och efter att ha tryckt på den mentala knappen kan jag nu liksom inte stänga av idéerna som poppar upp.
Under promenader till och från förskolan, vid läggningar, när jag kollar på tv.
Det känns faktiskt jäkligt typiskt med tanke på att tiden för att göra något åt det efter nästa vecka kommer bli kraftigt begränsad.
Hrmpfh...

Det som väntar bakom hörnet

Idag har jag hälsat på i verkligheten.
Den som väntar om en dryg vecka.
Och..eh. Ja. Jag vet inte jag. Vissa saker känns bra.
Andra inte så värst.
Jag hade liksom glömt det där. Hur det är i världen som jag tagit paus ifrån i snart två år.
Men man ska ju inte ropa hej och så vidare.
Fast ja, tvärtom då.

Muffins

Jag fick en liten förfrågan om recept på muffinsen i förra inlägget från HejhejSara så här kommer det!
Det är mitt favvo muffinsrecept för det kräver inte att man ska dra fram vispen utan bygger på att bara röra om. Det tycker Yrvind bättre om när han är med och bakar också.
Det kommer från den här gamla klassikern som jag älskade när jag var liten och som i ny upplaga älskas av Yrvind nu.

 

1 ägg

1dl strösocker

½ dl mjölk
50 g margarin eller smör
1½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
+ eget tillägg, chokladbit av valfritt slag

Man börjar med att knäcka ägget och röra ihop det med strösockret.
Sedan tillsätter man mjölken och smält margarin eller smör.
Sist rör man ner de kvarvarande torra ingredienserna, mjölet, bakpulvret, vaniljsockret, kakaon.
Häll i formar och tryck ner en rejäl chokladbit, tillexempel en center i varje form.
Grädda i ca 15 minuter i 200 grader.
Det står i boken att satsen ovan ska räcka till 12 st muffins. Jag tycker mer 8-10 kanske.
Jag brukar nästan alltid göra dubbel sats.

Allt går enligt planerna

I fem timmar har vi pratat. Och pratat och pratat och pratat.
Bara jag och stora syster yster.
Ja, Dunderklumpen har ju varit med också. Men han har mest lekt och vart charmig, inte pratat så mycket.
Och så hinner man ju fika några gånger också på fem timmar förstås.
Tillexempel sådana här. (efter gräddning då reds anm)

 

 

Nu när vi blev själva igen tyckte Dunderklumpen att det var dags för mera soffmys.

Och herregud, vem kan stå emot den där knubbiga lilla handen som pekar, hundblicken och "psi ta mamma, psi"!?!  (chips tack mamma, chips reds anm)

 

 

 

Inte jag i alla fall.

Så summa summarum, vi följer helgens tema här. Stenhårt!





En annorlunda helg

Den här helgen är det bara jag och Dunderklumpen.

Jag är så himla ovan vid det där. Att vara utan något av barnen.
Så ovan att jag nästan tyckte att det var lite fysiskt jobbigt när vi vinkade hejdå till M och storebror.
Det var nog ett bra beslut att göra det. Så att det får längtas från lite olika håll.
Det har börjat rätt fint måste jag säga. Vi har kramats och mumsat varmkorv och chips i soffan framför först "Jäja" (Bärgar'n) och sedan "Ba" (Buzz i Toy Story). Dunderklumpens val.
När han somnat kom en av mina finaste hit, vi har inte setts på länge, alldeles för länge, så det var helt ljuvligt med ostörda prattimmar.
Och massa snacks. Mmmm vänner. Mmmm snacks.
Och kombon, oslagbar!
Och imorgon kommer min syster hit på fika. Mer prat och mer go'saker.
Prat och go'saker. Det känns som ett bra tema för helgen!
Kryddat med lite längtan.

Hett tips!

Om man bakar muffins efter klockan åtta på kvällen,
då får man slicka bunken själv!

En klassiker

 

 

 

 

 

Saltdegen.

Så småningom ska väl de här fantastiska bakverken få lite färg också.

Sen kan killarna bjuda på ny gofika.

 

 

 

 

14 dagar

Kvar tills jag ska börja jobba allltså.
Och jag tänker på det som om det vore ett fängelsestraff det handlade om.
Herregud.
Jag kommer faktiskt komma hem emellanåt. Det är ju inte så att jag ska bo där nu eller så. På jobbet.
Och det är faktiskt en himla go känsla det där, att komma hem efter en dag på jobbet. Jag minns det, vagt.
Och fredagskänslan. Den är fin också.
Ja. Vi säger så. Det ska bli så bra så det här. Eller hur?

Tick tack

Snart ska jag börja jobba igen.
För en liten stund sedan kollade jag upp hur snart.
16 dagar.
Det är inte det att jag inte vill jobba alls. Jag längtar efter att ha mer liv utanför hemmet också.
Och ett tag kommer jag att ha en hemmaman och inget hämta och lämna på förskolan.
Men jag tänker på sen. När vi ska jobba båda två och två barn ska hämtas och lämnas och vab:as och och och och och...
Och så tänker jag på vad jag vill bli när jag blir stor. Och så blir jag lite sur på mig själv för att jag sjabblat bort ca 42 000 högskolepoäng typ på att bara vela. Jag kan inte börja om med någon ny utbildning på heltid. Då känner jag mig låst när jag tänker så.
Så det är väl bäst att sluta med det.

Vad gör ni'rå?

Vi kom iväg till svärisarna, alla har mått fina fisken, snart blir det fläskfilé och jag dricker whiskey.
Because I'm worth it!

Vafalls!?!

Vi hade ju en trökig magbacill som bråkade med oss förrförra veckan.
Alla familjemedlemmar kände av den på ett eller annat sätt. Mest Yrvind.
Men hela förra veckan var allt lugnt igen.
"Skönt, då är det över.", tänker man liksom då.
Ska man inte göra. Tydligen.
Inatt tassade en liten Yrvind in vid 3-tiden och kräktes på vårt överkast som låg ihoprullat på golvet framför sängen. Bara sådär.
Nu mår han bra igen säger han. Och det verkar så också.
Gaah!!! Idag skulle vi egentligen åkt till M:s föräldrar för fortsättning på älgjakten som startade i förra veckan. Hur gör man nurå? Ingen aning. Och på måndag skulle jag äntligen få sniffa på tremånaders bebisen och prata länge länge med bebisens mamma som skulle kommit sist magsjukan härjade här. Hur gör man med det då? Vågar man? Eller inte? Ingen aning.
Suck.
Helt plötsligt har hösten tappat sin charm en aning.

Klockan är 22.30...

... och jag ska stänga av datorn och gå och lägga mig och läsa bok i samma sekund som jag tryckt på "publicera"-knappen.
Detta, att det verkar som att jag faktiskt kommer i säng i vettig tid för en som med största sannolikhet kommer bli väckt före klockan 6 imorgon, är så stort så det förtjänar faktiskt ett eget inlägg.
Tamäfanken!

Sliding doors

Men vilken höst det blev idag, fin-höst, den bästa sortens!
Doften, luften, ljuset. Mmmm.
I mitt gamla liv, det ensamma, hade jag en dag som denna tagit den långa promenaden.
Ner till Klippan, till Nya varvet, tillbaka till Kungsladugård via Sannabacken. Och sen legat i sängen och läst bok resten av dagen. Kanske ätit glass direkt ur förpackningen. Nån Ben&Jerry. Förstås.
Men det ensamma livet är ju utbytt sedan länge.
Så istället har det blivit en kort återvinnings-cykel-lördagsgodis-promenad, legobygge, avbrott av legobygge för lunchlagning, utbrott för avbrott för lunchlagning, barnfilm, soffmys, återhämtning.
Olika nyanser av underbart.

Lyckligt slut

M och Yrvind ringde precis från bilen.
Möbeltassen är borta och Yrvind var stolt och glad och babblade på om doktorns coola förstoringsglaslampa som kunde ändra färg.
Nu ska de åka och handla så att vi kan göra spagetti och köttfärssås till middag enligt önskemål från den lättade patienten.
Piju. Skönt. Då kan vi ta helg nurå.

För övrigt...

...så kommer M hem från kursen i Stockholm om en dryg timme och sen är det slut på den här skiten.
Att vara själv hela veckorna med allt. Dumma magbaciller tillexempel. Och möbeltassar i öron.
Det är tur.
För jag är också ganska slut.

Hur gick det sen?

Det gick inte alls. Det där med att försöka få ut instoppat föremål ur Yrvinds öra när han sov.
Nåja det var ju ett långskott liksom.
Suck.
Så det blir väl till och fare till doktorn i Mariannelund.
Typ.

Helt vanlig sak att pyssla med så här om kvällen

Jahopp.
Nu ska jag smyga in till Yrvinden och försöka lirka ut en liten möbeltass ur hans öra med pincett.
Han påstod att det var ett litet troll som smet in och lade den där. Men jag vet inte jag...

Hemma hos oss Del 1 Sovrummet

 

 

 

 

 

 

 

 



Det här är det enda rummet i lägenheten som förärats gardiner, därför fick det bli först ut att domumenteras.

Här kan man se hur det såg ut en gång i ti'n.

Sänglamporna är helgens loppisfynd, mycket nöjd med dem, vi gillar gamla lampor. Mycket.

Och ja, jag slog till på den där postern i alla fall. Jag sa ju att jag inte är särskilt konsekvent!



 

 

 

 

 

 

 

Måndag förmiddag

 

 

Ser mysigt ut eller hur? Lillebror och storebror som spelar Pettson tillsammans. Nära nära.

Mmm.

Det är det inte.

Lillebror vill också trycka. Storebror vill helst inte börja om sitt spel varannan minut.

Det blir mycket skrik då.

Annars tvättas det mest kräks och bajstvätt här idag.

Det är inte heller så mysigt.

Egentligen skulle vi fått finfrämmat och sniffat på en tremånadersbebis idag.

DET är mysigt.

Men Yrvinds mage har inte varit i form inatt kan vi väl säga och så behöver vi inte gå in på några detaljer sen.

Pluttis.

Men han är vid gott mod ändå. Orkar ju kivas med brorsan tillexempel.

Det är ju ett friskhetstecken faktiskt.