Det var en gång...

...tre små flickor som råkade hamna i samma klass i skolan.
Flickorna blev vänner.
Under åren som kom och gick gjorde så också andra vänner.
Flickornas vänskap var som havet där vågor böljade, upp och ner, ibland stillsam, ibland stormig, men konstant och mäktig.
Flickorna började bli vuxna och kärleksrelationer inleddes och avslutades, bra och dåliga. Ingen varade för evigt, men flickornas kärlek till varandra bestod och växte sig starkare för varje år. Tillslut hade den växt sig så stark att den gjort sig fullkomligt osårbar.
Så småningom var barndomen oåterkalleligen lämnad och alla tre hade de räddat sig varsin prins och fått egna barn. De tog varje tillfälle i akt att hylla sin vänskap, födelsedagar, barnafödslar och brölopp. Eller bara helt vanliga ovanliga gråa dagar i december.
Och så hände det sig en kväll att flickorna som nu blivit kvinnor, delade en middag tillsammans med sina prinsar och sina barn.
Och de som själva sprungit så många spring och skrattat så många skratt tillsammans som barn fann sig nu betrakta sin svettiga och lyckliga lilla barnaskara sovandes mot varandras axlar.
Och ögonblicket var vackert och som ringar på havets spegelblanka yta.
Snipp snapp snut, må denna sanna saga aldrig ta slut