Just då

Just när solen vunnit striden om himlavalvet ett par dagar i rad och ens älskade blivit sådär oemotståndligt solvarm i huden och saltrufsig i håret.
Just när man börjar inse att det är ju så här, precis så här det är att verkligen leva.
Just då.
Måste man ta avsked för hela veckan igen och öppna dörren för den där verkligheten.
Jävligt jobbig typ det där. Klampar in fast man försöker stänga dörren och säga "Nej tack, vi vill ingenting ha.".
Jag misstänker att det kan vara mitt humör som orsakat regnet som just nu öser ner utanför.
Förlåt mig för det.
Men jag kunde inte hjälpa det. Det är bara en sådan dag idag.