Lite skryt kanske kan kicka igång bloggen då?

I det här fallet om mina suveräna grannar. Och om att jag tagit tag i det här med bristen av motion i mitt liv.
Det här sms:et fick jag förut av min svägerska, tillika granne:

"Tror jag ska ut och kuta en stund när jag kommer hem. Ska du mä, H tar barn och lagar mat!!"

Öh, ja tack!
Hon drog med mig ut en gång förra veckan också medan hennes man lagade middag åt oss och var med barnen.
Det var första gången på en sisådär 2-3 år som jag var ute och sprang. I söndags tog jag mig ut på eget initiativ. Jag tar en runda i Slottsskogen och springer tills jag inte orkar mer och varvar sen med att gå och springa. Jag orkade mer i söndags än i lördags och nu börjar jag känna suget. Kanske mest efter den sköna känslan som infinner sig efteråt än så länge, men ändå. Känner hopp om bättre kondition.
Eftersom M spenderar veckorna i Stockholm igen tänkte jag att det nog var rätt kört att komma ut idag. Men så kom det där sms:et.
Vänner/släkt som grannar får 5 av 5 möjliga av mig!