Den senaste tiden har jag bestämt mig för att verkligen försöka på riktigt att komma igång och skriva.
Berättelser för barn.
Och efter att ha tryckt på den mentala knappen kan jag nu liksom inte stänga av idéerna som poppar upp.
Under promenader till och från förskolan, vid läggningar, när jag kollar på tv.
Det känns faktiskt jäkligt typiskt med tanke på att tiden för att göra något åt det efter nästa vecka kommer bli kraftigt begränsad.
Hrmpfh...
5 kommentarer:
Å så är det ju alltid. Jag tänkte ta tag i fotoalbumen när vi flyttade till Schweiz och jag skulle ha lite mer fritid än jag har i den superhektiska vardagen här hemma.
Vi bodde där i två år. Och nej, blev ingen fotobok gjord nej. Är på 2003. Såatte.
Du kommer greja det! Ser verkligen fram emot att läsa dina böcker för mina barn så småningom!
Johanna: Ja, visst är det så? Väldigt typiskt mig i alla fall det där, att öka takten sista kvarten så att säga
Helena: Det får förmodligen bli från lösblad i så fall, jag är mycket realistisk kring bokbranschen och har inga illusioner. Men det är härligt att du har det i mitt ställe, det är riktiga vänner det!
Bara att gå ALL IN!!! M
Har redan gjort det. Typ. ;-)
Skicka en kommentar