Förkylningen hänger envist kvar och utanför fönstret flimsar lite tunn snö omkring.
Men alla är feberfria och inskolningen är igång igen.Och det känns bra, väldigt bra till och med.
Det kändes helt tryggt att säga hej-då och åka hem en stund idag.
Dunderklumpen blev ledsen förstås när jag gick, men hade slutat gråta redan när jag kom ut från förskolan och tjuvkikade lite. En av hans fina pedagoger gjorde entusiastiskt tummen upp ifrån fönstret. Allt väl.
Och jag dricker kaffe och äter glass och tittar på Pija Lindenbaum som sitter i Malous soffa och berättar om en roman hon har skrivit. Spännande, hade ingen aning om den, måste spanas in.
Mycket ovanlig känsla att vara helt ensam hemma.
Konstigt men ganska trevligt också. Jag älskar hemma.
Ska parkera mig i det där soffhörnet en stund. Vika tvätt, glana på tv, bara vara.
Rätt ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar