Vardagen just nu alltså. Det finns mycket som är fint med den, men också mycket som jag ser fram emot att slippa när semestern kommer.
6 veckor kvar. Det känns som lite väl lång startsträcka på längtet faktiskt.
Men jädrars vad jag längtar. Efter tillsammans. Frukost på balkongen. Båt. Grill. Glass. Vänner. Vin.
Att få "götte sä" helt enkelt.
Det gnager lite. Det där att energin inte räcker till riktigt som jag vill. Jag är inte riktigt den pedagog jag vill vara på jobbet, inte fullt ut. Och tålamodet räcker inte riktigt så långt som jag skulle vilja hemma. Och det gnager lite som sagt.
Men bara lite faktiskt. Mitt förnuftiga jag rycker lite på axlarna och tänker att "Ja, så är det med det, och så måste det få vara under de här berömda småbarnsåren, var sak har sin tid."
Väldigt mycket Alfons Åbergs pappa över det.
En stor del av mitt inre jag är alltså en tunnhårig herre i brun slipover och innetofflor.
Så kan det gå här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar