Dunderklumpen är jobbig. Många vardagsbestyr är krångliga ombord på vår lilla båt. Vi fick åka hem från fina ön i lite lätt panik för att Yrvinden hade feber och ont i magenhuvetbenen samt tyckte att det gjorde ont att andas in och ut.
Men, efter doktorbesök och försäkran om att det bara handlade om förkylning och ingen av de hemska åkommor som vi hann fantisera ihop på hemvägen, övernattade vi i hemmahamnen som verkligen inte är så pjåkig den heller.
Jag tog ett morgondopp bakom båten i morse i lugn och ro medan resten av familjen var på promenad .
Och idag hängde mina föräldrar med på en dagstur förbi Marstrand. Jag satt med sovande tvååring i famnen, blev serverad kaffe och dammsugare.
Då försvann all jobbighet med den lätta brisen och jag bara njöt.
Vi har tillverkat krabbfiskespö och fick upp några små rackare.
Vi har bråkat lite grand, men inte så mycket och skrattat en hel del.
Nu sover barnen, jag har lite solfrossa och har krupit upp under täcket i min brits med en bok.
Jag vill inte sälja båten längre. Jag vill inte ha något torp.
Jag är precis där jag vill vara och allt är väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar