Igår var det en stor öppning mellan det som ska bli vårt sovrum och det som ska bli Yrvinds rum i den nya lägenheten. Idag är det inte det! Väggen har åkt upp och nu är M där och spacklar och fixar och trixar. Babysteps mot ett nytt hem. Och lika välgörande som dagar av meditation för mina nerver.
"Men är människan besatt av denna förbaskade flytt!?!" kanske någon tänker nu.
Och ja. Det är människan. Så in i bänken!
Känns lite patetiskt att vi kör så himla klyschigt och förutsägbart upplägg på renoveringen, dvs att M mestadels (eller okejrå helt och hållet faktiskt) står för fix och trix medan jag under tiden matar barn och fejar med annat som måste fejas med. Men som sagt. Vi vill verkligen flytta så snart det bara är möjligt. Alltså VERKLIGEN. Och det hade inte gått lika fort om jag skulle stå för merparten av fixet och trixet. Så är det bara. Så just i detta fall skiter jag högaktningsfullt i allt pk och hetsar min man till att köra sitt race. Sen, någon gång i framtiden när vi kanske köper det där torpet på landet, då ska jag fixa och trixa så det står härliga till. "Skriv upp det!" för att använda Yrvinds nya favvo-fras.
2 kommentarer:
Förstår till 100 procent att att ni vill flytta in så fort som möjligt, ett nytt HUS liksom. Låter ju underbart. Hos oss är problemet att det inte går fort att fixa och trixa med sådana saker oavsett om jag eller David utför jobbet. Känns ju lite... opraktiskt.
Haha, ja då är det ju en annan femma! Jag är bortskämd med "doers" omkring mig som jobbar snabbt och effektivt, känner mig som värsta sengångaren i jämförelse. Ja, flytt ska bli underbart. Det är till en lägenhet i en tvåfamiljsvilla. Så det är lite husfördelar, men inte allt jobb som kommer med att vara själva om ett hus. Flott va!
Skicka en kommentar