Det här duger bara inte. Hålla på och tänka på döden och eventuellt liv efter detta och världsalltet och vad meningen med allt är egentligen. Det duger bara inte. Jag har ju för bövelen legat kraftigt efter på sömnkontot i ungefärus ett år nu. JAG ORKAR INTE MED SÅNT DÄR. Men outgrundliga äro min hjärnas vägar. Den går igång på vad som helst. Som nyss när jag nattade liten son och tittade ut på stjärnorna. Då kändes världsalltet stort och läskigt och jag som en liten lort. En menlös. Lämpligt nog hade jag ju som sagt en liten son bredvid mig som jag kunde intensivgranska då så att tankarna skingrades. Men alltså.
DÖDEN DÖDEN DÖDEN
Så. Nu får det vara nog. Förstått!
3 kommentarer:
Döden, döden så här systrar emellan, nu räcker det. M
Amen! Jag kan också fastna i såna där tankebanor. Speciellt på natten. Då tänker jag på hur alla i familjen måste dö nån gång och så får jag panik. Men nu ska vi inte fördjupa oss i det! LIVET!
M: Jaa, nu räcker det!
Josefine: Preciiiis så kan jag också göra titt som tätt! LIVET LIVET LIVET! Det får bli nya mantrat. Amen
Skicka en kommentar