När jag nattade Yrvind förut läste vi en bok som handlar om en pojke som låtsas att en slumpmässigt utvald korvgubbe är hans pappa för att imponera på sina vänner.
Inspirerad av detta utbrast Yrvind efteråt att han önskar sig korv med bröd, och mycket nöjt kunde jag svara att han ju då hade världens tur eftersom jag köpt just varmkorv i affären förut och tänkte att vi kunde ha det till lunch imorgon. Yrvind fnissade då förtjust och tänkte nog att "Nämen hoppla, är det bara att önska sig sådär och så bara får man det, då är det ju bara att tuta och köra!" och så sa talade han om att han önskade sig godis också. Fast här började tron på det nyupptäckta undret vackla så han frågade på en gång efteråt för säkerhets skull om man verkligen kan önska sig godis. Jag svarade att man faktiskt får önska sig precis vad som helst, att det är det som är det fina med önskningar, men också att man tyvärr inte får allt man önskar sig och att utsikterna för just godis en helt vanlig måndag inte var särksilt goda, kanske dock en glasspinne kunde gå för sig. Han lät sig nöjas med detta och sover nu gott.
Och vad ska mammsen och pappsen göra då? Jo, dom ska ta fram den inte alltför blygsamma påsen med snask som mammsen OCKSÅ köpte i affären förut som av en händelse och mumsa som hejsan. På en helt vanlig söndag minsann.
Om inte detta lutar lite åt hyckleri av värsta sort undrar ni?
Jo, svarar mammsen då. Det gör det verkligen.
2 kommentarer:
Haha!
Hyckleri må det kanske vara, men vi är exakt likadana här hemma. Äsch, ungarna kommer garanterat få sin beskärda del av snask var det lider, och föräldrarna måste ju få unna sig lite gotter i lugn och ro också.
Ibland när jag tycker att jag äter lite för mycket godis, försöker jag tänka att det är lika bra att passa på nu så länge Elly inte märker något. Sedan blir det till att smyga med det!
Skicka en kommentar