...för Yrvind leker så himla bra själv just nu. Han ligger på köksgolvet med Woody och Buzz och något italienskt vrålåk av något slag. Det babblas och bubblas och låter som att det är fem barn minst som leker loss. Det är så sällsynst just nu att han kommer igång sådär. Han brukar istället bli heligt förbannad på mig när jag föreslår något så befängt som att han ska leka själv.
Det är så mysigt att lyssna och tjuvspana på honom när han är i sin lekvärld! Och beslutet om att helt sonika skippa frisk luft idag (eller ja, vi bor ju hyfsat centralt i Göteborg, så sådär frisk egentligen men...) känns nu väldigt befogat. Skönt!
3 kommentarer:
Men eller hur!, när det väl händer blir jag liksom helt stel och är livrädd för att störa och därmed avbryta.
Min son är tvärtom. Han är 2½ år och leker jämt själv. Ibland när jag försöker vara med blir han jättesur och sliter leksakerna/kritorna/pusselbitarna ur handen på mig. Trist! Men samtidigt skönt att slippa aktivera precis hela tiden.
Ja, man vill ju ha både och där liksom. Mysig lek tillsammans ibland och att de små sköningarna har riktigt kul på egen hand ibland. Och hej och välkommen Paula!
Skicka en kommentar