Sök och du skall finna. Ett "kanske".

Idag och imorgon.
Sen börjar mitt arbetsliv igen.
Och det här arbetslivet alltså, herregud som jag tänker på det just nu.
Eller tänker och tänker, grubblar på och är besatt av är nog närmare sanningen.
I mars fyller jag 37 år. Jag har runt 30 år kvar att arbeta, kanske lite till. Antagligen lite till.
Innan jag ens har börjat har jag blivit påmind om en del av det jag inte trivs med i min nuvarande arbetsvärld. Och nu som tvåbarnsförälder kommer nya inslag i min ovilja.
Det finns jättemycket som är fint med mitt jobb, superfint. Men jag känner mig ofta inlåst, begränsad.
Så jag har googlat och googlat för att försöka finna en möjlig väg. Till någonting annat.
Till historien hör att jag innan jag bestämde mig för att bli förskollärare testade mig fram genom en himlans massa olika kurser. Jag har därför bara en ynka liten termin kvar som jag är berättigad att ta studiemedel för. Deltidsutbildningar är liksom det enda alternativet. Och jag trodde att en vidareutbildning av den väg jag redan slagit in på då var enda möjligheten. Specialpedagog har jag funderat på, hade till och med bestämt mig för det. Men, nej, det kändes mer som en resa bort från något gammalt, istället för till något nytt.
Men så hittade jag den här utbildningen. Bibliotekarie. Det finns en distansutbildning på deltid till bibliotekarie, det hade jag ingen aning om. Mmm. Tanken känns bra.
Ett litet frö, som kanske kan bli till en resa så småningom.
Kanske kanske i alla fall.
Men först ska jag ge det gamla, eller nygamla får man väl säga, en chans.
Japp, en ärlig chans ska den få, min arbetsvärld.