onsdag 29 februari 2012

Någon fyller år imorn, vem kan det va, trallalalalalala, hipp hipp hurra...

Jomen, på en helt vanlig torsdag, den imorgon då närmare bestämt, så fyller jag 36 år. Jag valde här att skriva med siffror storlek minst för jag tänkte att det skulle sticka mindre i ögonen då.
Det gjorde det inte.
36 alltså. Säger dom. Jag vet inte jag. 31, 32 ja till och med 33 tror jag, så länge var jag med på noterna. Men 36. Jag vet inte jag som sagt.
Vi får väl se helt enkelt om det blir något livstecken från mig imorgon, gikten eller någon annan lika piffig ålderskrämpa kanske slår till sådär bara över natten så att jag inte kommer upp ur sängen.
Nu ska jag hursomhelst gå och lägga mig och somna som 35 åring,
för allra sista gången i mitt liv.

Vackra viktiga vardag

"Kom nu mamma, kommer du inte snart!?"
Just i detta nu. Han drar i min arm och längtar. Fast jag är här.
Vad håller jag på med? Det är ju nu som är NU.
Så nu ska jag gå till honom och inte sitta här.
Hej på en stund.

tisdag 28 februari 2012

Och ännu ett skäl till att inte bli det minsta nipprig av att vara ledig

Idag hade vi fint lunchbesök, en av mina allra allra allra bästa vänner och hennes två sötgötebarn har varit här.
Yrvind började spana i fönstret ungefär tre timmar innan de kom och ville absolut vara snygg för besökarna. När jag frågade om han ville ha mysbyxor idag utbrast han förfärat "Näääej! Jag vill vara snygg, jag ska ha slips." Och det hade han också. I säkert två timmar innan de efterlängtade dök upp.
Jag förstår honom. Jag önskar själv att vi hade haft en röd matta att rulla ut för dem när de kom, för det här med att kunna hänga precis när man vill, mitt på dagen vanliga vardagar, det är liksom glitter och glamour galafint det!

måndag 27 februari 2012

Manboy, livet och kärleken

Igår kom min äldste son upp igen sent på kvällen.
Sovrufsig i håret och knappt vaken tassade han in i vardagsrummet. Törstig.
När han stod där och svajade och drack sitt glas med vatten kunde jag liksom även se framtidens versioner av honom i det lilla barnets kropp.
Den gänglige ynglingen, mannen.
Det är som det här med insikten om att man faktiskt måste dö en dag. Det är något man vet, självklart, men inte alltid inser till fullo. Jag vet att han ska bli en vuxen man men det är ingenting som min hjärna i vanliga fall klarar av att greppa.
När den nu gjorde det under ett andetag kändes det som om hjärtat skulle spricka. Av stolthet, av vemod.
Vi pratade om det där min son och jag för en tid sedan och även han, 3½ åringen, har börjat greppa att ekvationen inte går att få ihop riktigt som vi skulle önska. Att vi aldrig kan vara lika, i fas.
"Då blir jag vuxen mamma...och då blir du och pappa små, bebisar.".
"Nej, vi blir inte bebisar då, vi blir gamla, en gammal gubbe och en gammal tant."
Det gillade han inte, det var han väldigt tydlig med.
Inte jag heller min älskling, inte jag heller. Men det är livets gång.
Mycket passande dök följande replik om livet upp i första avsnittet av "Sherlock" som vi tittade på igår:
"Alla ska dö, alla får sina hjärtan krossade. Att bry sig om är ingen fördel."
Då var det som att mitt hjärta fick fötter och armar och upprört hytte med näven, hoppandes upp och ner i bröstkorgen. För det är inte sant. Det där är verkligen inte sant. Ja, det gör ont att leva, att älska, att mista. Men utan det, vad finns då?
Så, min älskade son. När du och lillebror blivit vuxna kommer er pappa och jag att vara gamla. Och tillslut måste vi lämna er. Det är inte så någon av oss vill att ekvationen ska se ut. Men det är den enda möjliga lösningen. Den enda rätta. Och det är vackert, på sätt och vis.

söndag 26 februari 2012

Sedärja!

"Snart-blir-det-dreadlocks"-bilden fick bli ny profilbild på Blogger.
Försöker vara lite halvanonym på bloggen. Min familj och en del vänner vet om den men det är inget jag basunerar ut överallt. Det har till stor del med mitt jobb att göra. Jag vill helst inte att föräldrar från jobbet tillexempel ska snubbla in och få veta mer om mig som privatperson än det jag bjuder på i verkligheten.
Och det är ont om bilder där det inte är helt uppenbart för dem att jag är jag kan man väl säga.
Så, rufs-tufset fick det bli!

Snuvad på aaaafternooon teeea:t

Det blev ingen afternoon tea igår. Vi hade tänkt gå till ett stället som heter Castellet i Linnéstan. Men det visade sig att det gick i konkurs för över ett år sedan. Det märks not so much på internet där hemsidan fanns att finna. Men nu vet ni det, så om någon har funderingar på att gotta sig med en afternoon tea på
det här stället så kan vi väl säga att det är bäst att sluta upp med det. It aint gonna happen.
Men för min del var det egentligen ganska strunt samma, det var kvinnsen jag ville åt och dom fick jag ju i alla fall hänga med och mat fick vi i magen.
Idag är M:s renoveringssemester slut och han är just nu i full gång med att slipa väggar i vårt blivande sovrum. Dunderklumpen sover och Yrvind badar. Jag hade planer på att styra upp en utflykt hit eller dit. Men det är ju det där med ät och sovandet alltså.
Så himla mycket tider att passa när en familjemedlem funkar som Skalman i Bamse. Jag tror vi nöjer oss med en promenad i det fina vädret och lite gung på någon lekplats.
De här vårkänslorna alltså. SMULLE!

lördag 25 februari 2012

fredag 24 februari 2012

Fast mer HURRA när jag tänker efter!

Det här med att det idag var mellan klockan 12.15 och klockan 14.00 som det var genomförbart för oss att komma ut en stund mellan allt ätande och sovande och att det just den tiden var mulet och regnet hängde i luften medan det både innan och efter det har varit klarblå himmel och sol. Det irriterar mig lite.
Vi valde att inte gå ut. Istället blev det nya äventyr på golvet i Yrvinds rum med Buzz, Zurg, mr Incredible och några My little pony's. Dunderklumpen fick helt omedvetet ibland gästspela som statist i rollen "leksaksätande jättebebis".
Så det blev ju rätt bra ändå faktiskt när jag tänker efter.
Vad gnäller jag för då kan man undra? Jag vet inte alls egentligen.
Herregud, det är ju fredag också och idag kommer M hem vilket han inte gjorde igår tillexempel och dessutom kommer våra blivande grannar på taco's och imorgon ska jag träffa några av stans finaste kvinns igen på aaaafternooon teeea minsann.
Nej, nu får jag skärpa till mig, jag har ju verkligen inget att gnälla över, tvärtom faktiskt ju. Hurra!

torsdag 23 februari 2012

Jag tror att det måste ske nu

För så här ser jag ut nuförtiden. En hårsmån från ofrivilliga dreadlocks. Det krävs en halv flaska balsam och minst en halvtimmes kammande för att få ordning på trasslet.


Min lösning blir därför alltid den här och har varit så sedan Dunderklumpen föddes.
Han fyller 1 om två veckor.


Halvfräsigt. Faktiskt.
Så. Summa summarum. Jag måste boka tid hos en frisör. Jag är inte så förtjust i att gå till frisören. Vet inte varför egentligen, kan väl ha med min velighet att göra och att jag aldrig vet vad jag vill ha för stil. Men nu har hela hårsituationen nått rockbottom så det är bara att ta tjuren vid hornen.
Seså på mig, ring ring nudå!

onsdag 22 februari 2012

Bokreadagar vi minns

Bokreadagar är som minnesbokmärken i mitt huvud. Jag minns för det mesta vad jag gjorde den dag varje år som jag besöker bokrean.
Som när jag fyllde 30 och hade tagit semester just den dagen. Stroset på bokrean var den enda lugna stunden, resten gick åt till att laga mat till min familj som skulle komma och fira mig på kvällen. Och mitt i stroset ringde M och grattade. Vi var inte tillsammans just då (we were ON A BREAK!) men jag minns att jag undrade varför egentligen när vi lagt på.
Förra årets bokrea minns jag också kristallklart. Då gick jag och Yrvind hemma i väntan på Dunderklumpen. Hans ankomst var inte långt borta. Det var tungt att vagga sig uppför de där trapporna till övervåningen på Mariaplans bokhandel och det var svettigt att hålla koll på Yrvind som var än mer Yrvindig på den tiden.
Idag var Dunderklumpen inte längre inne i utan utanför. Under bordet närmare bestämt, rafsandes och rivandes i lite staplar med böcker. Yrvind försökte hjälpa mig bäst han kunde, sötungen, att hålla koll på honom. Han kunde inte så bra alls visade det sig men ändå, det är ju tanken som räknas.
Det blev lite grejer till Yrvind och Dunderklumpen däruppe som har hållt oss sysselsatta i eftermiddag och vid kassan hittade jag några vykort med motiv från Majorna till mig och M. Kanske kan bli något att hänga på väggen i vårt nya hem.
Det var en bra bokreadag att lägga på minnet det här.





tisdag 21 februari 2012

Ja alltså, ehum, förlåt, eller nå't...

Jag tänker att de två personer (japp TVÅ) som googlade "semesterbilder naket" och hamnade här kanske eventuellt känner sig lite snuvade på konfekten.

Man tackar!

Ser man på! Klarblå himmel och strålande sol mötte oss när vi gick för att hämta Yrvind på förskolan nyss. Och forsande smältvatten. En utveckling i min smak helt klart. Über najsigt!

Jag vill för fan få vårskrika lite snart

Nä. Nu tycker jag vi tar och skiter i det här. Med vintern.
Vi skiter i förbannat massa lager kläder så fort man ska sticka ut näsan för det är faktiskt "kråååååångligt" som Yrvind kvider varje gång de ska på och av. Vi skiter i blixthalka med tunnt lurlager pudersnö uppepå. Vi skiter i fjorton nyanser av grått och vind som äter sig igenom allt. Kan vi inte bara göra det!?!
Söta snälla. Med asmycket socker på toppen.

måndag 20 februari 2012

Hur ska det gå för mig!?!

Nu är det nästan 14 månader sedan jag jobbade sist.
För en sådan som mig, som inte blir nipprig av att gå hemma och fiffilura hela dagarna, så börjar det bli farligt nu. För nu börjar det te sig helt omöjligt. Att arbeta alltså. Jag vill inte.
På riktigt. JAG VILL INTE.
Söndagsångest-lämna-jobba-hämta-middagssvängen-läggningar-dö i soffan-svisch där var helgen förbi-söndagsångest osv osv.
Jag kan bara inte se hur det ska gå till. Fy katten.
Nej, nu får jag koncentrera mig på att andas, djupt och lugnt en stund och tänka positiva tankar. Som att det faktiskt är fem månader kvar tills det är dags, att jag har massor med nyvunnen energi till övers efter semestern och att Yrvind inte är på förskolan idag fastän det var tre veckor sedan nu, för att han inte vill och för att han inte måste.
Sådärja. Nu känns det bättre.
Men ändå. Hur ska det gå!?!

lördag 18 februari 2012

Hem kära hem

Vi är hemma igen.
Vi har haft det skönt. Som bara den. Ganska kallt för att vara på kanarieöarna, ganska lite sol, ganska mycket vind, ganska många lager kläder på på natten. Men ändå. Semester liksom. Med en stor del av de människor jag tycker allra bäst om här i världen. Det är ju inte kattskit faktiskt.
Därför är jag bara lite sur för att värmen och solen behagade dyka upp de två sista dagarna och verkade ha kommit för att stanna ett tag. Lite sur. Men bara lite lite.
Det får bli lite bildglimtar i ett annat inlägg. Just nu har jag inte tid. Fattar ni hur många blogginlägg man missar på två veckor!?! Herregud så många säger jag bara.
Så jag återkommer hörni när jag uppdaterat mig på vad Lisa, Josefine, Helena, Jos, FifiJohanna och lite annat fint folk haft för sig senaste tiden.
Det kan ta ett tag.

torsdag 2 februari 2012

Semester!

Så. Nu hoppas vi att vi inte missat något livsnödvändigt i packningen samt att natten blir lugn. Typ klockan halv fyra är det uppstigning, uppryckning, påklädning, inpackning och iväg. Inte det bästa med den här dealen kanske. Men å andra sidan. Två veckor på Lanzarote. Ja tack, kan jag ta!
Håll tummarna för att de inte är så kinkiga med bagageinvägningen imorgon för vi ligger lite risigt till i så fall. Ehum.
På återseende om två veckor alltså!
Tack och gonatt over and out.

onsdag 1 februari 2012

Lite tillfällig sinnesförvirring

Vänta nu. Hur var det nu igen? Är det projektledning för stort event, typ olympiska spelen, jag håller på med eller försöker jag packa inför tvåveckors-chartern vi drar på på fredag!?!
Det känns mer som det första, men det verkar ju lite orealistiskt, det gör det faktiskt.

Vänner och chokladfudge

Igår var jag med fin-fin vän inne i stan och fikade. Det var längesedan. På alla sätt och vis. Längesedan jag var inne i stan, längesedan jag fikade med vän, längesedan jag träffade just den här vännen. Alldeles för längesedan. Vi pratade i 200 knyck i dryga två timmar och hann väl täcka in hälften av det som fanns att avhandla. Vänner alltså. Bra grejer det. Och chokladfudgekaka. Också mycket bra grejer.