fredag 27 september 2013

Ett dilemma

När man pluggar och vab:ar mest hela tiden och därför spenderar mer tid i sitt hem kan det hända att man blir toksugen på att fiffa till det med lite nya godsaker.
Från detdäringa stora möbelvaruhuset tillexempel.

Till Yrvinden som nuförtiden vill leva i en rosa värld:

 
 
Till Dunderklumpen som behöver lite ordning på sina böcker och som har gardiner som jag inte är riktigt nöjd med:
 
 
 
Och till vårat sovrum som behöver lite roliga mönster för att livas upp:
 
 
 
Och ganska mycket överallt skulle jag kunna tänka mig de här raringarna:
 
 
För att inte tala om badrummet som behöver lite färg och roliga detaljer eller klädförvaringen i trapphuset som behöver styras upp.
Mm. Det är ju bara det att när man pluggar och vab:ar mest hela tiden och därför spenderar mer tid i sitt hem, då får man inte så särskilt mycket pengar att fiffa för.
Ironiskt, eller hur?

 

 

 

Helt vanligt

Vad händer i er fredagssoffa 'rå?
Här kastar hursomhelst det prickiga barnet osthjärtan framför lillebror som redan tömt sin skål och ropar "Abort!".
Heeelt vanligt som sagt.

Jag tjatar, jag vet, förlåt

Men det är samma tankar som snurrar runt i en evighetsloop i huvudet just nu.
Samma känsla. Som skaver.
Det här med balansen. Mellan jobb och hemmalivet.
Sedan semestern tog slut har jag bara varit inne lite sporadiskt på jobbet känns det som.
Precis när det börjar kännas roligt och fint och värt igen så blir något av barnen sjuka.
M vab:ar så mycket han kan och än så länge har vi delat hyfsat lika den här terminen, men han är borta mycket den här hösten, det är bara så. Och barnen är sjuka mycket, redan, det är bara så. Det funkar ju heller inte riktigt att vara den som stannar hemma när man redan är halvvägs till Stockholm när sjuklingen vaknar.
Förra veckan slutade med två dagars vab. Veckan som gick jobbade jag en ynklig liten dag. Och hjälp vilken tråkig dag det var. Det blir ju liksom så när man om och om igen ska hitta sin plats, hitta tråden. Jag gjorde inte det i måndags. Jag hittade ingenting, bara längtade hem.
Jag vet att det kommer att bli bättre. Jag vet att det räcker om vi lyckas med ett par sammanhängande veckor för att hitta arbetsglädjen igen.
Men nu, idag, när klockan snart är 10 och jag har hunnit plugga en del, lägenheten är nystädad och fin och vi snart ska fika, då känns tankarna på mitt jobb bara som en stor trött suck.

tisdag 24 september 2013

Vi tänker positivt

 
 
Saker man hinner när man vab:ar är tillexempel att sätta upp den där planschen som liksom fattades just den väggen, fika, tvätta flera maskiner, plugga lite och förstås det uppenbara, hänga med sina barn.
Mycket bra saker allihop faktiskt ju.
 
 


Lite brainstorming tack

EN dag var killarna på förskolan. Igår.
Då var alla prickar torra på Dunderklumpen.
Igår kväll såg M en prick på Yrvinds rygg och han var liksom lite knottrig i pannan.
I morse var det några till på ryggen, vätskefyllda, samt rödare prickar i pannan.
Vid det laget satt M redan på tåget till Stockholm där han ska vara hela veckan med jobbet.
Och det var bara att ringa till jobbet IGEN, för att meddela att "Nej, tyvärr, jag skojar inte, det verkar vara en till vattenkoppsomgång på g här..."
Så, tips emottages tacksamt här nu. Vad kan man hitta för jobb som man kan sköta hemifrån som inte kräver någon annan utbildning än pedagogisk och som INTE på något vis innefattar telefonförsäljning eller sex!?!?!
Jag är så väldigt väldigt väldigt VÄLDIGT färdig med den här stessklumpen som ligger i magen hela tiden, för att någon av våra gullungar ska bli sjuka.
På sätt och vis var det skönt med prickarna på Yrvinden i morse för då försvann i alla fall stressklumpen, nu är vi hemma igen ett tag och det finns ingenting jag kan göra åt det.

måndag 16 september 2013

En smula lugnare

Mina fina föräldrar har varit här på fika och även anmält sig som frivilliga omhändertagare av våra barn på onsdag.
Vi har fikat lite, lekt lite restaurang, läst lite bok, fikat igen, byggt tågbana, käkat lunch.
Jag fick tag på specialpedagogen och har bokat tid för intervju och high five:ar mig själv för detta.
Regnet tog slut hastigt och lustigt, himlen blev blå och solen tittar fram.
Allt det där. Det dämpar oron något.
Att jag har upptäckt flera blåsor på Pricken som fortfarande är vätskefyllda, att jag inte riktigt vet hur vi ska lösa torsdag och fredag med detta i åtanke, att jag helt plötsligt fick lite bråttom med att få ihop intervjufrågor till specialpedagogen.
Allt det där. Det tänker jag förtränga. Intensivt ska jag göra det. Jag jobbar lite så.
Och så ska vi nog försöka komma ut en stund istället nu när det faktiskt går att sticka näsan utanför dörren.
Jupp, så får det bli!

Oro vik hädan

Lite allmän rastlös oro i kropp och tanke idag.
Funderar på Dunderklumpen aka Pricken och om han borde vara hemma resten av veckan, för säkerhets skull, fast verkligen ingen av oss har något utrymme för något "för säkerhetsskull-vabbande" på jobbet.
Har inte fått tag på specialpedagogen som jag tänkt intervjua för första examinationsuppgiften till skolan.
Läser tråååååkig rapport från skolverket om elevers resultat i grundskolan.
Två rastlösa barn ligger och ålar runt i soffan framför barnkanalen.
Regnet öser ner utanför.
Näe, nu skiter jag i allt det här. Förutom de två ålande barnen då. Dom tänker jag ta en fikastund med nu och sen ska vi leka restaurang.
Oron får vänta. Så det så.

lördag 14 september 2013

Från och med nu


Varenda liten snutt av tid som blir över kommer framöver att se ut så här.
Plugg.
Jag insåg just det.
Om det känner jag lite "Oj då! Tänkte inte på det!".
Jag har ju mest tänkt på att få åka in till stan mitt i veckan och bara hänga med andra vuxna människor, äta golunch och inte jobba två dagar i veckan.
Men så var det ju visst den här lilla detaljen också, att jag liksom faktiskt måste prestera något, ganska mycket också visade det sig.
Men än så länge har ändå känslan av att vara på väg åt rätt håll växt sig starkare. Jag vill det här, mer nu än innan skolstarten i veckan som gick, och jag tror att jag kan bli bra på det. 
Så allt väl.
Och vill ni mig något så hittar ni mig vid datorn!

torsdag 12 september 2013

Moshjärna, pluggångest och en sjuhelsikes massa prickar

Herrgud så prickig han är, lille Dunderklumpen.
Det blev kanske två timmars sömn inatt, generöst räknat, så idag känner jag mig inte helt allert i huvudet precis. Det är mest bara mos. Vilket rimmar illa med skolstarten som var ganska maffig.
Och med Yrvindens rastlöshet efter att ha varit instängd hemma med prickig och gnällig lillebror nästan hela veckan.
Jag borde. Så jäkla mycket just nu.
Och så blir det bara mos.

tisdag 10 september 2013

So far, so ... ?

Man kan tycka att ifall man ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt pedagogik i allmänhet och specialpedagogik i synnerhet så borde man kunna genomföra en kursintroduktion på ett, tja men låt säga pedagogiskt sätt.
Jag tycker det i alla fall.
Nu verkar det inte förhålla sig så alla gånger.
Snurrigare, luddigare, otydligare pedagoger än de professorer i, ähum, specialpedagogik som ägnat de senaste två dagarna åt att förvirra mig och mina nya klasskamrater får man leta efter.
Och så är jag lite i chock över det lilla otäcka häftet vi fick idag med höstens fyra eximinationsuppgifter.  Och så måste jag ringa jobbet imorgon och meddela att jag inte kan jobba de dagar som jag skulle jobba den här veckan för att Dunderklumpen har vattenkoppor.
Annars så har det varit rätt så skoj att gå i skolan än så länge.

söndag 8 september 2013

Börja i skolan

Imorgon är min första skoldag på en sisådär 11 år. Det ska bli spännande. Mycket spännande. 
Jag gillar verkligen tanken av att vara på väg mot något nytt, den får mig att må bra. Än så länge i alla fall, innan det har börjat kosta något. Som blod, svett och tårar. Eller kanske snarare tid som inte finns och prestationsångest.
Vi får se hur det blir. 
Just nu tänker jag njuta av känslan i alla fall. 
Annars har vi sett färdigt de första två säsongerna av Homeland och det känns så tomt nu. 3:an börjar om några veckor på Svt, det är ju en liten tröst men hallå hej, om några VECKOR, och sen ett, ETT  ynka litet avsnitt i veckan. 
Vi har börjat kolla på Breaking bad istället, och än så länge tycker jag att den är kul men lite väl slabbig. 
Och nån Homeland är det ju icke.

onsdag 4 september 2013

Abstinens

Efter att ha plöjt två, tre avsnitt av Homeland varje kväll i en vecka kom M:s jobbkonferens och satte p för fortsatt frossande, mitt i andra säsongen. Och vi är båda överens om att inte fuska och se något på egen hand utan har lovat varandra att vänta tills vi kan kolla tillsammans igen. På fredag.
Och just nu vet jag ärligt talat inte vem jag saknar mest, M eller Carrie och Brody.

tisdag 3 september 2013

Nyp mig!

Eller förresten nej, gör inte det, för om det här är en dröm vill jag inte vakna!
Idag har jag varit hemma själv för att läsa om saker jag tycker är jättejätteintressanta och timmarna har flugit förbi i rasande fart och nu ska jag packa ner lite frukt och dricka till grabbarna, hämta dom på förskolan och spana in en ny lekplats i Sandarna som verkar grym.
Alltså en dag med lika delar intellektuell stimulans, egentid och (förhoppningsvis) trevligt häng med mina barn.
Holey smoke säger jag bara, vilket förbaskat bra upplägg!