måndag 30 januari 2012

Men sen

Vi kom ut tillslut. Det var blå himmel och till och med sol. Vi traskade hela Majorna runt. Stannade till på en lekplats vi inte brukar gå till. Pratade om ditt och datt. Lillebror slumrade och var omåttligt söt i sin ryssmössa och såg ut att heta Boris tillexempel. Storebror var klok som en bok. Vi fick rosor på kinderna. Allt var frid och fröjd och liksom smaskens som hallonpaj.

Ett sätt att starta veckan på

Piju. Så. Då var lunchruschen avklarad. Ett mycket bristfälligt röjarvarv tog jag innan det. Medans en hungrig Dunderklump kröp efter i racerfart för att göra mig uppmärksam på det faktumet och Yrvind slog rekrod i hur många gånger han kunde be mig om något i minuten.
Imorse försökte jag börja packa lite inför resan. Jag förstår inte hur det kan kännas som så mycket mer att tänka på nu när vi är en till. Det känns opropertionerligt. Och sen mitt i tandborstningen samt telefonsamtal med syster-yster dök ventilaionsgubbarna upp. Jag hade glömt. Igen. Att de var idag de skulle komma någon gång mellan 8-16. Yrvind satt i kalsongerna och spelade dator. Dunderklumpen sov. Och jag har ju verkligen sett bättre dagar men hade åtminstone precis fått på mig kläder. Lägenheten hade en sådan där air av knarkarkvart igen som den har alltför ofta.
Nu börjar projekt "komma ut". Jag laddar här, tar en liten powerminut för att orka fortsätta den här dagen. Min spontana känsla just nu är att jag vill gå och lägga mig och läsa. Och äta godis.
Samt att jag hoppas innerligt att ventilationsgubbarna inte ringde soc det första de gjorde efter att ha lämnat vårt hem.

söndag 29 januari 2012

Kanske eventuellt

Jag tror att jag har gjort det nu. Slutat amma. Kanske eventuellt. För om jag säger att det är så då kanske jag måste gråta en skvätt och jag är inte på "fälla-sentimentala-tårar"-humör ikväll. Så därför säger vi alltså kanske eventuellt. Och kanske eventuellt har Dunderklumpen helt plötsligt börjat dricka välling. Om jag säger att det är så så kanske jag jinxar det. Så därför säger vi alltså kanske eventuellt.
Så här har ni alltså en mamma som kanske eventuellt aldrig ska amma mer och en liten parvel som kanske eventuellt, efter att mamman nästan gett upp hoppet, har börjat dricka välling.
Det må jag säga. Inte illa! Kanske eventuellt alltså.

lördag 28 januari 2012

Vet ni vad!?

Det är lördag. Inatt har både Dunderklumpen OCH jag sovit hyggligt. Dessutom fick jag ligga kvar och somna om med Yrvind när han kom tassandes. Vi ska på kalas i huset som ska bli vårt hemmahus.
Om en vecka befinner vi oss på kanarieöarna.
Det går bra nu!

fredag 27 januari 2012

Klepto-morsan

Idag har jag, Yrvind och Dunderklumpen hängt på det stora möbelvaruhuset hela förmiddagen med mina föräldrar. Två extra bokhyllsplan har inhandlats, böcker stuvats om och nytt utrymme att fylla skapats. Yey!
Och förresten, tack Ingvar för förpackningen med zip-påsar som jag glömde att scanna eftersom den låg under barnvagnen. Hygglo att du bjussade på den. Jag vet att det var totalt omedvetet, men ändå.

torsdag 26 januari 2012

Torsdag förmiddag

Yrvind är lite hostig så det blev ingen förskola idag. Istället lite pirat-fia och tabberas på julpepparkakorna medan lillebrorsan vilade förmiddagslur.


Orkidéen blommar igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. Mycket mallig eftersom jag verkligen INTE har gröna fingrar. Slutsats, köp dyra det lönar sig.


Vi grävde fram pirattältet som varit undanskuffat ett bra tag.


Och brorsorna hade lite picknick på tu man hand. Det var ju frid och fröjd i säkert, tja, fem minuter eller så.


För att få fram tältet var jag tvungen att öppna pandoras ask, aka vår klädkammare. Man kanske skulle rensa lite nu när jag ändå rivit ut hälften.

Men först ska vi luncha lite pannkaksrester. Energin lär ju behövas om ovanstående projekt ska ros iland.
Trevlig torsdag på er govänner!




onsdag 25 januari 2012

Helt bye the way sådär bara

Ikväll har min pappa varit här.
"Jo, för mormor ska va med sina kompisar och dom bara bla bla bla liksom...och då vill morfar inte vara med och då vill han komma till oss istället!"
Yrvinds förklaring till orsaken.
Vi har ätit pannkakor som man gör på landet. Tror jag. I alla fall den landsbygd där M är uppväxt. Eller ja, i alla fall i hans familj. Det kanske inte alls har något med landet att göra. Jag svamlar igen.
Hursomhelst, det innebär pannkakor med sylt och glass och en liten sideorder liksom med stekt falukorv och senap. Märkligt? Ja. Gott? Ja! Fast senapen skippar jag. Senap och pannkaka på samma tallrik, där går min gräns faktiskt.
Morfar var ju given nattare av Yrvind och när båda pojkarna sussade drack vi te, glanade lite på tv och pappa berättade om den gången då han hotade Mats Odersjö, ni vet den här killen, med att han skulle bryta varje ben i hans kropp. Där ser man, i de lugnaste vatten...

tisdag 24 januari 2012

Brrr...

Idag har jag frusit hela dagen. I alla fall sedan den korta promenaden till och från Yrvinds förskola i morse. Den ligger tvärsöver gatan och det tar kanske tre minuter, men kylan idag var av den där allra obarmhärtigaste sorten. Den som inte ger vika oavsett hur många lager man försöker värja sig med.
Så nu sitter jag här och plågar mig själv genom att fantisera om ett varmt bad eller en rejäl mugg med rykande te. Vi har varken badkar eller te hemma tyvärr. Typiskt.

måndag 23 januari 2012

Avig Maria och insikter



Jag håller på och läser "Avig Maria", Mia Skäringers andra samling av utdrag ur blogg och krönikor. Jag gillar Mia. Skarpt. Precis som i "Dyngkåt och hur helig som helst" är det ärligt, skört, naket och vemodigt. Hon är ofantligt skicklig på att måla med ord tycker jag. Så att man ser bilden glasklart framför sig. Hon beskriver sin resa mot att låta sitt sanna jag kliva fram, våga ta plats, resan bort från självföraktet, hon beskriver kontrollbehov och hur hon alltid straffar sig själv när hon är riktigt lycklig genom att tro att hon ska dö i cancer.
Och jag inser någonting när jag läser. Jag inser att jag mår väldigt bra. Att jag är väldigt mycket bara jag liksom. Utan att jämföra mig med andra, utan det där kontrollbehovet, stressen, självföraktet eller skulden. Jag undrar när det hände. För i tonåren var det onekligen en annan historia. Fastän jag hade ett stort gäng av fina vänner, det gick bra i skolan och jag levde i en harmonisk kärnfamilj, så saknades självkänslan. Den där känslan av att vara värd. Bara för att jag är just jag och inte någon annan. En sådan där ÄTSTÖRD måste man väl säga att jag var också, som ofta drack för mycket och lät en och annan groda hångla upp mig eftersom all uppmärksamhet måste tas tillvara på enligt mitt ömtåliga ständigt vrålhungriga hjärta. Och så den där blinda övertygelsen. Om att det var självklart att jag skulle leva och dö ensam utan romantisk kärlek, för vem skulle någonsin kunna älska... osv osv.
Men någonstans på vägen skavdes allt det där bort. Lager efter lager. Så otroligt befriande! Jag önskar alla känslan av att vara värd. Bara för att.

Ordet ni letar efter är "naivt"

Och jag som tänkte "Ibland alltså, funkar ju allt så väldigt bra!" och var mycket mycket nöjd med att Dunderklumpen för en gångs skull var helt tillfreds med att bara sitta still i min famn när jag uppdaterade mig i bloggvärlden. HA!



lördag 21 januari 2012

Instämmer


Bilden har jag lånat här.

Tänkte skriva något om det här med att Juholt eventuellt (läs förhoppningsvis) ska kasta in handduken på en presskonferens typ nu. Men titta, det har Micke redan gjort så bra.
Ja, nu får det vara nog...

fredag 20 januari 2012

Thank god it's friday

För det betyder att ingen ska upp och iväg någonstans här imorgon. Och att jag inte har jouren inatt eller vaket snarare, med Dunderklumpen. Jag är så fascinerad av det här. Varför har just jag och M skapat två bebisar som bara vägrar att inse det sköna med att sova hela nätter!?! Jag kan räkna på min ena hands fingrar, de räcker och blir över till och med, när det gäller de nätter som vår lille raring har sussat hela vägen fram till morgonkvisten. Grabben är ju ändå 10 månader, going on 11. Faktiskt. Jag försöker febrilt minnas när Yrvind började göra det, jag behöver liksom något slags ljus i tunneln att klamra mig fast vid nu. Men jag är ju så förbannat trött och min hjärna är bara ludd, så jag kommer inte fram till något.
Nåja, "det går över tills han gifter sig" som min fina vän och svägerska brukar säga. Det är ju en sorts tröst. Kanske.
Så. Slut gnäll. Nu blir det ett glas bubbel. Thank god för bubbel!

torsdag 19 januari 2012

Eller?

Att det just nu ser ut så här i vårt vardagsrum...


... som tydligen, rent teoretiskt i alla fall, istället skulle kunna se ut så här...


... är det något jag borde ta tag i nu när Yrvind är på förskolan och Dunderklumpen sover tycker ni? 

onsdag 18 januari 2012

Då var det min tur då. Listan.

Jag har blivit uppmuntrad att göra den här listan av Lisa och Josefine (tack och bock, tack och bock!). Så:

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
 
 Herregud. Tio år sedan. Jag minns ju knappt vad jag gjorde i förra veckan.
Men, i januari 2002 var jag i alla fall alldeles nybakad förskollärare. Jag hade hunnit jobba någon vecka eller så på mitt första jobb och insett att det inte alls var vad jag trodde att det skulle vara och redan börjat se mig om efter en ny tjänst. Sedan gick allt fort. I mars började jag på en specialförskola för barn med flerfunktionshinder istället och blev kvar där i två år. 2002 var också året då mitt dåvarande förhållande sjöng på sista versen efter ca fem år. Guldet blev till sand. En slank vi hit och en slank vi dit och mitt i sommaren brakade vi i diket. Oj vad ont det gjorde. Det minns jag.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
 
Då var jag mest jättetjock. Alltså jättejättetjock. Jag och Yrvind gick hemma och laddade för lillebrors ankomst till världen. Det var fortfarande jättemycket snö vill jag minnas, alltså jättejättemycket. Och all snö var täckt med ett tunt lager av is. Så vi försökte roa oss så gått det gick inomhus. Ibland vaggade jag ut, med broddar på skorna givetvis, och gick myrsteg för att jag var så rädd för att ramla och göra illa magens hemlige gäst.


3. Fem snacks du gillar
 
  • Choklad (my drug of choice kan vi väl säga)
  • Glass
  • Grillchips
  • Jordnötsringar
  • Saltlakrits
 
4. Fem sånger du kan hela texten till:
Alla barnvisor du kan tänka dig och några till. Annars vet jag faktiskt inte sådär på rak arm. Inga är min spontana känsla, men jag vet ju att jag ibland förvånar mig själv när någon låt spelas och plötsligt som om någon slagit på någon slags autopilot i huvudet så kommer orden, fast jag inte hade en aning om att de fanns där. Lite otäckt. Det får mig att undra vad för viktig information som inte får plats när det ligger sådant där och skräpar i hörnena däruppe.


5. Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär:
 
  • Bjuda vänner och familj på en sjuhelsikes semester.
  • Köpa ett litet sommarhus vid havet.
  • Säga upp mig och öppna en liten secondhandbutik med barngrejor, kläder, böcker, leksaker osv. Kanske ta dit lysande barnteatergrupper och ordna annat skojs också.
  • Någon slags välgörenhetsinsats.
  • Sätta in en rejäl bunt var på våra söners bankkonton.

6. Fem dåliga vanor:

  • Jag gnäller. Mycket. Just nu, främst på brist på sömn samt vår lägenhet.
  • Jag rör inte på mig tillräckligt. Just nu, inte alls faktiskt.
  • Jag går aldrig och lägger mig i tid. Det verkar omöjligt helt enkelt.
  • Jag velar. Ibland hatar jag val. Och allvarligt talat, det här med att det är minimum för vilken sorts matprodukt som helst i stort sett att komma i fem olika smaker nuförtiden. Är det verkligen nödvändigt!?!
  • Jag äter för mycket socker.

7. Fem saker du gillar att göra:

  • Att vara hemma. Och bara skrota runt. Plocka lite här, greja lite där.
  • Hänga med vänner och familj, klyschigt, men inte mindre sant för det.
  • Läsa
  • Vara vid eller på havet.
  • Titta på mina barn när de sover (och när de leker, skrattar, funderar också förstås, men just den där stillheten, det fridfulla hos sovande barn som man älskar, det är magiskt)

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa:

  • Skor med höga klackar. Jag behärskar inte den konsten. Alls faktiskt.
  • Mjukisbyxor med tryck av typen ”Juicy” eller ”Sexy” på rumpan.
  • Axelvaddar
  • Latexplagg
  • Onepiece

9. Fem favoritleksaker:
 
  • Datorn
  • Symaskinen (fast den är otroligt försummad)
  • Lego. Det är den enda lek jag kan gå in för med liv och lust utan att vara det minsta falsk, jag älskar att bygga Lego. På allvar.
  • Pussel. Alltså sådana där 5000 bitars på något tyskt slott eller så. Meditation. Jag gör det aldrig men sen, i framtiden, då ska jag. Jag ska ha en hel hylla full i det där lilla huset vid havet.
  • Nintendo DS. Jag är så övertygad om att jag hade blivit besatt ifall Yrvind hade ett att det får vara med på listan fast han nu inte har något. Både jag och M är väldigt sugna på att låta honom få det, och det är nog bäst att vi köper ett till lillbrorsan också i så fall. Annars kommer det bara bli slagsmål om vem som ska få spela på kvällen när det är fritt fram. Och M är starkare än mig, så jag förstår ju vem som skulle vinna. Så kan vi ju inte ha det.

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen:
Alla som känner “Jag vill, jaaag vill!“. Har sett den i stort sett överallt. Fast inte hos Helena ju kom jag på. Josefine har redan hunnit före, men jag säger’t jag med i alla fall, gör den du också vännen!

tisdag 17 januari 2012

Ingenting av någonting

Det blir ingenting av någonting här just nu. Det där med att sluta amma kunde vi ju glömma ja. Mat har inte varit så poppis idag hos Dunderklumpen, tuttar har dock fått tummen upp. Vem har hjärta att bråka med ett sjukt, knubbigt och, om jag får säga det själv, överjordiskt gulligt litet barn!? Inte jag i alla fall.
Och det där med att börja tänka bikiniform och bli av med sockerberoendet. Har väl inte heller hänt så himla mycket faktiskt. Det är som om att det var en av fysikens grundlagar, som att det var gjutet i sten, "Om man icke fåro sova, äro det icke möjligt att avhålla sig sötsaker.". Typ så.
Jag vet. Jag bara svamlar gallemattias. Jag borde gå och lägga mig. Men jag är så himla sugen på NÅ'T GOTT först bara...

måndag 16 januari 2012

Taskig tajming, eller kanske inte

Jag hade tänkt att det får vara nog med amning nu. Min lille bebis är snart inte bebis alls. Han äter allt vi serverar med god aptit. Det är dags nu.
Men så visar det sig att Yrvinds förkylning har smittat av sig till lillebror. Förstås.
Så planen känns inte så genomförbar längre. Inte just idag.
Kanske skyller jag bara på förkylningen också. För det känns så definitivt den här gången. Aldrig mer. Jag har så svårt för det.

söndag 15 januari 2012

Om dagen levde upp till förväntningarna?





Jamen vi snackar ju för tusan creme brulée med perfekt "knäck"! Och ca sju timmars oavbrutet samtal med två av världens bästa kvinns. Så svaret är ett rungande JA!


lördag 14 januari 2012

Morgondagen

Imorgon mina vänner! Då ska det hämtas upp fina pinglor och åkas på fira-födelsedag-i-efterskott-utflykt till hemlig ort. Alltså inte hemlig för mig (det hade ju varit lite opraktiskt eftersom det är jag som kör), utan för födelsedagsbarnet. Mina förväntningar på morgondagen är skyhöga, men jag är inte det minsta orolig för att bli besviken för det. Fina vänner och en hel dag tillsammans med oavbrutna samtal, förhoppningsvis god mat och kanske lite stros.
Fy katten så trevligt!

fredag 13 januari 2012

Bubbelvärlden och jag

Jag har inte bara plockat bort alla julsaker utan även hämtat ner den oöppnade jullådan, den som inte blivit öppnad sen M flyttade in hos mig för knappt fem år sedan. Den är nu genomgången och jullådorna är uppdelade i nr 1 med adventsljusstakar, stjärnor osv och nr 2 med tomtar och julgransgrejor. Allt är märkt, packat och klart inför nästa år. Tillfredställelsen detta ger mig, är opropertionerligt stor känner jag. Men det är som att när man har gått hemma så här länge så krymper världen. Min värld just nu är som en sådan där glasbubbla som man kan ruska på så att det yr snö på det gullinuttiga motivet. Fast det är aldrig någon som ruskar på min bubbla. Och jag älskar det. Det är en skön kontrast till de där jobbiga tankarna, de stora. Vi funkar fint ihop, bubbelvärlden och jag.

Över till nå't heeelt annat

När det smärtar i tandköttet och tungan domnar bort, då måste det ju vara bra grejer tycker man. Äntligen kom jag ihåg att köpa en ny. Aaaah Listerine, jag fetgillar! (vassego för gratis reklam)

torsdag 12 januari 2012

Nä nu får det vara nog

Det här duger bara inte. Hålla på och tänka på döden och eventuellt liv efter detta och världsalltet och vad meningen med allt är egentligen. Det duger bara inte. Jag har ju för bövelen legat kraftigt efter på sömnkontot i ungefärus ett år nu. JAG ORKAR INTE MED SÅNT DÄR. Men outgrundliga äro min hjärnas vägar. Den går igång på vad som helst. Som nyss när jag nattade liten son och tittade ut på stjärnorna. Då kändes världsalltet stort och läskigt och jag som en liten lort. En menlös. Lämpligt nog hade jag ju som sagt en liten son bredvid mig som jag kunde intensivgranska då så att tankarna skingrades. Men alltså.
DÖDEN DÖDEN DÖDEN
Så. Nu får det vara nog. Förstått!

onsdag 11 januari 2012

Synd och skam

Idag kom nästa överraskning på Yrvinds förskola. Om en vecka slutar den sista av de pedagoger som var med och med liv och lust startade avdelningen för knappt två år sedan när Yrvind skolades in. De var verkligen ett kanongäng som redan var ett gemensamt arbetslag sedan innan. Superengagerade, kunniga, varma och peppade. Men det var ingen som hade vett att ta vara på det, så nu har de slutat en efter en. Det är så uppenbart att de flyr. Och jag förstår dem, till fullo. De som har kommit till verkar också bra, men det är ju frågan hur länge de ska orka.
Så idag gick jag raka vägen hem och började googla på föräldrakooperativ.
Det känns skamligt och sorgligt. Jag vill ju tro på solidariteten, en skola för alla och allt det där. Men något annat tar över när det handlar om mina barn. Naturligtvis.
Vi får väl se hur det blir...

tisdag 10 januari 2012

Ledsen i hjärtat

Idag när jag lämnade Yrvind på förskolan fick jag veta att det ska börja fyra nya barn i gruppen. Det innebär att de nu blir 27 barn. TJUGOSJU. Så många människor behövde jag inte ens förhålla mig till när jag läste till förskollärare på högskolan, som vuxen, och där jag själv valt att ingå i gruppen. Ingen av de 27 barnen på Yrvinds avdelning har valt att ingå i en grupp. Deras föräldrar har valt, samhället har valt. Och några jävla idioter har tagit beslut om att ett ännu mer idiotiskt poängsystem ska tillämpas när man räknar ut antalet barn i barngrupperna i Majornas förskolor. Små barn är värda mer än äldre barn, funktionshinder ger extra poäng osv. Men de missade en liten sak när de tänkte ut det här fiffiga lilla systemet. Det handlar för fadiken inte om x och y:n i den här ekvationen, det handlar om levande små människor. Egentligen orkar jag inte ens skriva det här inlägget. Det står insändare i tidningen var och varannan dag där föräldrar och pedagoger, vädjar, bönar och ber om att de som bestämmer ska höra upp och inse att det är dags nu. Att göra om och göra rätt. Men ingenting händer. Tydligen ville mina fingrar ändå hjälpa hjärnan att bli av med den här sörjan av trötta och ledsna tankar för ut kommer de här orden. Men någon bra slutkläm får vi inte till, varken fingrarna, hjärnan eller jag. För det finns ingen...

måndag 9 januari 2012

Det är inte lätt att vara liten

Jag ställde frågan "Bajsar du?" till Dunderklumpen förut när han såg sådär misstänkt koncentrerad ut och han svarade raskt "nä ba" och skakade på huvudet. Vi har nog förhört honom om hans utgifter några gånger för mycket, stackarn, när "bajs" är ett av de första ord han lär sig. Undrar vad det här kommer att innebära för honom i framtiden?!

söndag 8 januari 2012

Wow!

Alldeles nyssens, prick klockan 19.30 möttes vi i hallen, M och jag efter att ha nattat varsin pojk. Detta har aldrig tidigare hänt, att båda grabbarna varit så här trötta så här tidigt, samtidigt. Det känns som om oceaner av tid ligger framför oss ikväll. Jag känner till exempel att oddsen för att jag hinner läsa ut min bok helt plötsligt ser väldigt lovande ut (och alltså den här "Cirkeln", mycket, mycket bra!).
Ett litet orosmoment är bara hur det här kommer att påverka tidpunkten för allmän uppstigning imorgon.
Men just nu, när bok och te väntar i soffan, känns det ganska skit samma!

Hyfsat ändå

Fyra st centerliknande praliner och två hallonlakritsskallar. Inte så pjåkikigt resultat ändå. Över förväntan måste jag säga.
Så en 88:an fick lov att slinka ner till kaffet förut.
Viktigt det där med balans. Har jag hört.

lördag 7 januari 2012

Det här med att bikinin ska på snart...

Nu ska jag försöka klara av konststycket "äta-bara-några-få-godisar-för-det-är-ju-ändå-lördag-och-jag-har-ju-knappt-ätit-några-gottor-på-hela-veckan-och-lite-får-man-väl-unna-sig-ändå-men-bara-några-få-som-sagt-sen-får-det-vara-slut-och-hör-sen".
Hand upp ni som tror att det överhuvudtaget är genomförbart.
Suck.
Tänkte väl det.

fredag 6 januari 2012

Ticktack ticktack



Medan M fixar och trixar i vårt nya  hem leker Yrvind med kusinerna i lägenheten under. Vilket innebär att jag och Dunderklumpen varit alldeles för oss själva så gott som hela dagen. Och det är så härligt det där, att få chansen att ägna sig bara åt vår fina bebis som egentligen knappt är någon bebis längre.
Han har nu hunnit bli 10 månader. Självklart förstår jag hur det har gått till. Klockan tickar, tiden går och blir till dagar som blir till veckor som blir till månader och allt det där. Men jag förstår det inte, om ni fattar.
Han tar sig nuförtiden fram ilsnabbt på sitt egna lilla vis med någon slags knepig krabb-kryp-metod, reser sig mot allt han kan komma åt och älskar när han förstår att han är busig. Han skrattar mycket och har även lärt sig att förfina sitt lillebrorspip som används flitigt när Yrvind närmar sig eller försvinner ur rummet, inte vill låna ut någon grej, eller vill låna Dunderklumpens grej. Han pekar, vinkar, klappar händer, säger "titta dä" och "mamamama" och även Yrvinds riktigta namn, tror vi i alla fall. Han älskar musik och sjunger med så fort tillfälle bjuds och han är fullkomligt tokig i glass.
Och den där lilla handen på bilden har blivit betydligt större, precis som Dunderklumpens tag om mitt hjärta.

Babysteps

Igår var det en stor öppning mellan det som ska bli vårt sovrum och det som ska bli Yrvinds rum i den nya lägenheten. Idag är det inte det! Väggen har åkt upp och nu är M där och spacklar och fixar och trixar. Babysteps mot ett nytt hem. Och lika välgörande som dagar av meditation för mina nerver.
"Men är människan besatt av denna förbaskade flytt!?!" kanske någon tänker nu.
Och ja. Det är människan. Så in i bänken!
Känns lite patetiskt att vi kör så himla klyschigt och förutsägbart upplägg på renoveringen, dvs att M mestadels (eller okejrå helt och hållet faktiskt) står för fix och trix medan jag under tiden matar barn och fejar med annat som måste fejas med. Men som sagt. Vi vill verkligen flytta så snart det bara är möjligt. Alltså VERKLIGEN. Och det hade inte gått lika fort om jag skulle stå för merparten av fixet och trixet. Så är det bara. Så just i detta fall skiter jag högaktningsfullt i allt pk och hetsar min man till att köra sitt race. Sen, någon gång i framtiden när vi kanske köper det där torpet på landet, då ska jag fixa och trixa så det står härliga till. "Skriv upp det!" för att använda Yrvinds nya favvo-fras.

onsdag 4 januari 2012

Om en knapp månad!

Blir livet lite mer så här i två veckor:








Fast med Dunderklumpen utanför istället för inne i och öl även i mitt glas till lunchen på terassen.
Om det tänker jag: SABLAR VAD SKÖÖÖÖNT!!!

tisdag 3 januari 2012

Hur tänkte vi här då?

Jomen det var ju ett smart drag av oss att dra till passpolisen så här första dagen efter julhelgen som det är möjligt att ansöka om pass igen. Det är ju inte så att det är fler än vi som är ressugna nu menar jag när regnet öser ner och klass två varningar basuneras ut i allt raskare takt. Eller?
Nummer 71 var det när vi snubblade in med våra grabbar. Nummer 214 stod det på den lapp vi drog när vi lyckats pressa oss fram till nummerlappsmojängen.
Puss i pannan till raringarna som var supertappra och faktiskt var just raringar trots den evinnerliga väntan för att slutligen fixa ett pass till Dunderklumpen.
Hemma i kylskåpet låg en flaska bubbel på vänt eftersom det idag är 5 år sedan M och jag tog i hand på att vi ville vara just ett vi (det är sant, vi skakade verkligen hand på saken!). Och på matbordet stod ett fång vackra och väldoftande rosor från M som vi väl hemma igen vid 19.30-tiden fick fösa undan när vi bänkade oss för att hetsäta de burgare vi köpt med oss på vägen.
Dunderklumpen som fick sig en ganska olämplig powernap i bilen där vid sjusnåret somnade väl framåt 21.30 och efter det var vi inte så sugna på bubbel längre. Så den får väl ligga och gotta till sig lite ett tag till tills andan faller på. Bubbelandan är ju inte så himla svår att få att falla på, så det lär väl inte dröja så länge.
Och 5 år liksom. Yey! Personbästa faktiskt. Känns fint!

Såg ni...

Kronjuvelerna igår? Det gjorde jag och M (som sagt, ingensomhelst pli på mig själv...). Den var helt i min smak. En aning Tim Burton-ig, lite lätt surrealistisk släktsaga med mustiga karraktärer. Och andra delen kommer ikväll, den avslutande imorgon. Det gör mig på gott humör!

                                                  
 

måndag 2 januari 2012

Hej jag heter K och jag är sockerberoende

Så, nu sover även Yrvind och i soffan hittade jag just M som har sin egen lilla abstinens (fast han inte vill erkänna det). Nässprays-abstinens. Så de där oavbrutna meningsutbytet ikäll får väl bli en ömsesidig intervention. Sen får vi fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome" tror jag. Det blir nog vackert och gripande så det förslår.

Jag ska bara

Inatt sov jag ca en timme. Eller i morse rättare sagt. Den där eventuellt-på-grund-av-sockerabstinens-huvudvärken växte sig till oanade höjder under natten, och jag var för trött och trög för att fatta att det var dags att masa sig upp och poppa några piller. Först vid 4-tiden, när jag började bete mig som under pojkarnas förlossningar, det vill säga vaggde av och an och djupandades för att hantera smärtan, trillade poletten ner. Sen tog det en timme innan värken gav med sig och precis när jag somnade in med den där underbara känslan som infinner sig när något som känts fruktansvärt obehagligt är över, var det dags att gå upp.
Tack gode gud för mina fina pensionärspäron som kom och höll oss sälskap en stor del av dagen och handlade till oss på vägen. En stor köss till er!
Precis efter att jag gått upp i morse hade jag bara en enda tanke i huvudet, och det var att så fort det blev fritt fram ikväll skulle jag hoppa bums i säng igen. Men si så sitter jag här i alla fall nu när jag precis somnat Dunderklumpen och M är inne och nattar Yrvind. Det är stört omöjligt på något vis att bara GÅ OCH LÄGGA SIG sådär rakt av när man väl kan. Jag måste liksom tänka lite egna tankar utan tjo och tjim i bakgrunden, titta på lite menlösa tv-program, läsa några rader, titta in i den här världen, vara lite bara jag. Och så vill man hinna prata några oavbrutna meningar med M också. Och vips så har klockan blivit för mycket.
Mycket frustrerande. Inte så bra kanske när man har ansvar över små människoliv. Att man inte ens har lite pli på sig själv menar jag.

söndag 1 januari 2012

2012

Den här årets första dag har jag inte gått utanför dörren en endaste liten gång, gått i nattlinne till klockan var över 14, sett en hel del barn tv, lyckats läsa över 50 sidor i min bok (en bedrift nuförtiden!) samt ägnat lite över en timme åt att få Dunderklumpen att somna.
Anmärkningsvärt är också att jag inte ätit några sötsaker. Och precis när jag skriver detta inser jag att jag där har anldedningen till huvudvärken som accelererat under dagen. Socker-abstinens. Läskigt.
Hursomhelst. 2012 hörni! Fräsigt!