söndag 23 december 2012

Nu så

Det blev ingen kräkfest. Och ingen magkatarr heller.
Det visade att en av bieffekterna med hostmedicinen som jag tagit som sängfösare ett tag nu inte är så snäll mot gallan.
Så nu blir det hostfest istället, men en mage som blir alltmer tillfreds med livet. Man får ju prioritera ibland va.
Igår gick startskottet för årets julfirande hos mina föräldrar med julklappsspel och mums och mys.
Och idag har hela familjen tagit sig till M:s föräldrar, efter en morgon av att springa runt som yra höns för att försöka få med så mycket som möjligt av nödvändiga saker och glömma så lite som möjligt av nödvändiga saker.
Sakta men säkert börjar julefriden infinna sig.
Mmmm. Julen. Den är faktiskt här nu!

fredag 21 december 2012

Håller tummar och tår panikhårt och tänker positiva tankar.

Det blev inge mer jobb för mig den här veckan. Haft nå'n slags basilusk i kroppen som orsakat frossattacker och hopplös hosta.
Men idag har det blivit mycket bättre. Tills jag ringde jobbet och fick höra att magsjuka härjade vilt, än så länge mest bland barnen.
Nu känns det inte så mycket bättre längre.
Nu tänker jag att det där som jag tänkte var lite magkatarrskänningar kanske egentligen är startskottet för årets kräkfest.
JAG VILL INTE KRÄKAS!!! När det är jul och allt.
Snääääälla tomten, ge mig en kräkfri jul, snälla, snälla, snälla, snälla!
Ok? Fint! Då säger vi så.

onsdag 19 december 2012

Det är ju viktigt med tajming har jag hört...

Eller hur det nu var.
Blev en halvdag på jobbet idag, sen krypilade det i benen och frossan började sätta till.
Så jag gick hem och bäddade ner mig och omringades av mina barn som klappade på mig och sjöng vaggvisor. Det var rätt fint ändå.
Men ikväll skulle vi åkt hela familjen till Liseberg och julmysa. Ingen bra dag för krypilande ben och frossa alltså. Nu fick M och Yrvind åka själva istället.
Just nu gör tabletter ett fantastiskt jobb med mitt system så vi får väl se hur det blir imorn.
Stor ljuspunkt är att jag för en stund sedan fick ett mms på Yrvind med en stjärnvinst, Anton Berg. Det är mammas pöjk det!

måndag 17 december 2012

Hett tips, tänk "choklad", så är ni i hamn.

Nu har den börjat, den ytterst trevliga och jämna strömmen av chokladpraliner av alla de sorter på jobbet.
Idag fick vi en jättepåse med fantastiska hemmagjorda godsaker av en förälder. Så in-i-bänken goda! Och snygga! Och bara tanken på att hen har spenderat en hel kväll, möjligtvis flera, på att rulla och doppa och pynta praliner till oss framkallar ju en liten tår i ögonvrån och en varm känsla i magen.
Så, hett tips, om ni är sugna på att ge era barns förskolepedagoger en liten gåva till jul så tänk "choklad". Vi älskar't, vi behöver't!

tisdag 11 december 2012

Och ja, jag inser att jag själv, så gott som i alla fall, kan räknas till kategorin medelålders damer.

Ikväll har vi haft lite "julfest" på jobbet. Typ.
Är man ute efter glitter, glamour och galej så är det inte precis förskollärare man ska satsa på.
Ifall någon trodde det menar jag.
Eller det beror ju på förstås vad man tycker är "galejigt".
Poängpromenader och allsång med ett gäng mestadels medelålders damer på grannförskolan kan ju kanske tänkas vara superglammigt för någon, vad vet jag.
Men, nu ska jag inte raljera så hemskt, för det var faktiskt väldans trevligt ändå. Och mycket skratt.
Av den braiga sorten.
Hursomhelst, nu ska jag lägga mig och läsa. Det börjar bli riktigt spännande i Engelsfors nu!

måndag 10 december 2012

Lääängtar!!!

Så här länge har jag aldrig varit ifrån mina barn förut.
Och nu är det inte roligt längre.
Herregud som jag längtar.
Jag vill ha en liten knubbis att gå upp och hämta till storsängen mitt i natten som gosar in sig nära nära och en enerverande fyraåring som flyger och flänger och bubblar och babblar.
De ringde mig förut när jag var på Frölunda torg och handlade julklappar. Det var nära att jag började lipa där mitt bland sminket på Lindex.
Och så längtar jag efter min man lite också dårå.
Och så kommer vi inte ses på hela dagen imorgon heller. Först på onsdag kväll när jag kommer hem från jobbet är de hemma.
Det känns som femtiofjorton år dit. Minst alltså!

söndag 9 december 2012

???

Jahopp.
Någon lunch på stan blev det inte eftersom vännen tyvärr blev sjuk.
Men brunch hos grannen med massa trevligt folk, en lägenheten som är renare än på länge och en symaskin som har fått bekänna färg har det i alla fall blivit i helgen.
Dessutom sov jag precis hela natten till igår och vaknade första gången strax efter 8.00.
Det har inte hänt på en sisådär fem år och var mycket mycket behagligt.
Natten till idag var inte lika behaglig för jag hade en så fruktansvärt märklig och obehaglig dröm.
Jag hade totalt glömt bort den men blev påmind nu när jag zappade runt på tv:n och nobelpristagaren Mo Yan dök upp i rutan. Han var nämligen huvudrollen i drömmen.
Av någon anledning som jag inte minns var jag med i någon slags grupp som var utsedd att ta hand om den kinesiske författaren under ett Sverigebesök och när alla i gruppen var med var han sådär belevad, lugn och mysgubbig som han verkar men när vi blev ensamma klämde han in mig i ett hörn och tafsade på ett mycket hotfullt och läskigt vis. Jag vaknade mitt i så drömmen fick inget avslut.
Så himla skumt. Varför gör hjärnan sådär!?!
Hursomhelst. Nu saknar jag min familj. Mycket.

fredag 7 december 2012

Hur det går med den där egentiden?

Jag dricker folköl och lägger upp gardiner. Och snaskar onyttigheter.
Så bara fint tack!

Konstig helg

Den här helgen är det bara jag hemma.
M och killarna har åkt till M:s föräldrar.
Så här sitter jag i soffan och funderar på vad jag ska göra av denna ovanliga egentid.
Risken finns att jag kommer bli sittande på samma fläck i soffan prick hela helgen och grubbla över detta.
Eller i alla fall fram till lunchtid imorgon när jag ska träffa en finfin vän som jag inte träffat på länge länge. Luncha på stan. Strosa. Kanske köpa en och annan julklapp.
Herregud det känns så exotiskt så bara tanken gör mig yr i huvudet.
Så det blir nog en bra helg.
Lite konstig, mycket annorlunda, lite tom, fylld av saknad, men också ganska skön.

tisdag 4 december 2012

En stor fördel med min arbetsplats...

... är att den ligger på så perfekt avstånd hemifrån.
För det betyder att jag inte behövde gräva fram och sedan skrapa rutorna på någon bil i morse alternativt stå och vänta på försenade spårvagnar.
Näpp.
Bara en alldeles lagom promenad i vadderad vintervärld.
Ganska så jättemycket värt just nu ändå faktiskt.

måndag 3 december 2012

Nobbad x 2

Nu kan jag stoltsera med två standardrefuseringar i inkorgen.
Och tja, vad ska man säga om det.
Friskt vågat osv.
Och så kan man raskt gå vidare till det här med snön. För där har vi verkligen en snackis tycker jag.
Herregud, har detta någonsin hänt förr? Att årets första snö är sådan här liksom torr idylliskt dalande filmstudiosnö? Mycket ogöteborskt i alla fall. Väldigt trevligt också!

söndag 2 december 2012

December

Nu har jag jobbat i en månad. Men den försvinner inte.
Känslan av att det är galenskap det här.
Att krama mina barn hej då på morgonen för att gå och spendera hela dagen med andra barn.
Det känns inte bra.
Helg känns bra.
Herregud så bra det känns med helg.
Och den här har varit exeptionellt bra med barnvakt och löjligt god och mysig middag på Enoteca Maglia, pepparkaksbak, julkalendrar och adventspyntande, litet julbord, promenad och fika och lekplats med M och glada barn, rosor på kinden och solsken i blick, varm choklad med marshmallows och en skvätt cointreau i.
Och så är det den där känslan av att jag bara måste. Jag måste ju gå till jobbet imorgon och dagen efter det. Och dagen efter det. Fast jag inte vill så särdeles mycket.
Den känslan är inte heller särskilt bra.
Söndagssvammel. Måndagsångest. Längtan.
Efter tid. Och dom jag älskar.

torsdag 29 november 2012

Ojdå

Det blev visst en liten bloggpaus igen.
För till den där självömkanslistan i senaste inlägget kan vi lägga årets fränaste huvudvärk som hängde i nästan tre dagar. Att sätta mig framför datorn har känts nästintill självmordsbenäget. Och så illa är det inte. Faktiskt. Fast jag förstår att det kan ha låtit så på senaste tiden.
Hursomhelst, ingen dator och inget läsa bok sen i måndags. Hualigen.
Jag som dessutom precis hade lagt fingrarna på ett låne-ex av Eld, andra delen i Engelsfors-trilogin.
Men idag har mörkret vikt hädan och här ska läsas bok tamätusan!

söndag 25 november 2012

Det går inte så bra nu

Ok, så här va.
Vi har en börjajobbaångest som i rask takt blommat ut till en rejäl vadfanskajaggöramedmittlivångest.
Så slänger vi på en liten allmän höstochmörkerdepp.
Men varför nöja sig med det liksom, det är väl fånigt ändå.
Det behövs en rejäl förkylning också, eller hur?
Buhu, snyft och suck.

onsdag 21 november 2012

Nobbad x 1

Första standardrefuseringen på mitt bilderboksmanus damp ner i inkorgen idag.
Fem chanser kvar.
Fast egentligen inte. Jag vet ju det, alltså på riktigt, jag VET verkligen det.
Egentligen.

tisdag 20 november 2012

Gonatt då,säger tant K

 
 
Kom just på att det var det här vi skulle pysslat med idag när jag slutade tidigt och allt.
Att förvandla tygstycken till gardiner.
Men preciiiiis när klockan slog 22.00 kändes det i mina ögonlock att klockan ringde 5.15 i morse.
Och de är så himla knepigt att sy med ögonen stängda ju.
Så det får nog bli ett en-annan-dags-projekt.
"Hej gardinprojektet, välkommen till klubben!" hälsar alla de andra 142 en-annan-dags-projekten.
 


Balans uppnådd. Åtminstone för en dag.

Jag har ju beklagat mig lite på sistone över mitt yrkesliv.
På bristen av balans i livet. Mellan ledighet och arbete.
Igår var det härdsmälta och efter en ... äh... låt oss säga "stressig" dag somnade jag med gråt på kinderna klockan 21.30.
Idag var det något helt annat. Lugna puckar kan vi väl kalla det och jag kunde åka med tre barn till Universeum. Dessutom hade jag tidigt arbetspass och var hemma strax efter 13.
Och min hemmaman som under sin ledighet blivit besatt av att baka (tummen upp för val av besatthet!) hade nybakade bullar redo när jag kom hem.
Tack världsalltet för den här dagen. Jag behövde den så fruktansvärt mycket!

söndag 18 november 2012

Hjälp!

Bilden har jag lånat här.
 
Vi blev inte besvikna!
Och eftersom jag tydligen behöver "ungdomslitteratur" nuförtiden helst med inslag av övernaturlighet och/eller dystopi för att få en riktigt bra läs-fix, så är det hög tid att jag hittar en ny serie att sluka.
Harry Potter, Twilight, Hungerspelen. Mmmm. Läs-fix:ar vi minns.
Men jag vill ha mer!
 
Kanske den här?
 
 
Eller den här?
 
 
 
Några fler tips till en bokpundare med abstinens? Var inte blyga nu. Snälla!

 

 

lördag 17 november 2012

Fri tid

Men att bli bjuden på formidabel italiensk buffé och gott vin på fredagen och sedan på lördagen mest bara skrota runt med familjen i sakta mak och tillexempel gå ut med sina fina grabbar och gunga i mörkret i parken på eftermiddagen och komma hem till doft av tryggt och varmt och hemlagad pizza i ugnen och tänka att imorgon ska vi se sista Twilightfilmen, jag och min man, som vi längtat efter utan att skämmas det minsta, eller kanske i alla fall bara i vissa sammanhang och lite lite.
Det piggar upp!

torsdag 15 november 2012

Jomen, samma känsloläge idag.

Trött.
Trött.
Trött.
Så jäääääävla trött.
Hela tiden.
Jag vill ha ett roligt brev på posten.
Exempelvis från något käckt bokförlag som säger att det jag skickat dem inte är ren dynga.
Fy fadiken vad jag vill ha ett sånt brev.
Ja. Det var bara det jag behövde få ur mig ikväll.
Tack och gonatt.

onsdag 14 november 2012

Muntergöken spekulerar

Onsdag kväll och allt är lugnt.
Eller nej. Så fan heller egentligen.
Jag kan inte skaka av mig den den där här gången.
Känslan av instängdhet.
Inte heller lyckas jag kicka igång min entusiasm.
Idag hittade jag tre sprängfyllda pärmar på jobbet med specialpedagogiskt material som jag själv knåpat ihop en gång för längesedan med liv och lust.
Det kändes jättesorgligt på något vis.
Vart tog det vägen, det där?
Och kan jag hitta det igen?
Jag vet inte om jag vill leta, eller ens finna om jag ska vara riktigt ärlig.
Sorgligt, sa Bill till Bull.

måndag 12 november 2012

Stor och liten

 
 
Det kivas en hel del, mellan stor och liten.
Och det kan göra så ont i hjärtat att se och höra det där kivet och jag säger till dem att ta vara på varandra för att de ska ha varandra resten av livet.
Annat kommer att komma och gå. Vänner. Kärlekar.
Men de där två. Å vad jag vill att de alltid ska finnas där för varandra. Genom allt.
Att de ska måna om varandra, ha roligt tillsammans.
Och ibland.
Ibland ser jag att det verkligen kommer att bli så.
Då gör det ont i hjärtat på ett bra sätt.
För att det fylls till bristningsgränsen, blir uppblåst som en ballong.
Så här sitter jag med en färgstark kalasballong i bröstkorgen som värker av kärlek.
 
 
 
 

 


söndag 11 november 2012

Helgfeelingen

 
 
 
 
 
 
Man glömmer lite exakt HUR skönt det är med helg när man inte jobbar, det gör man faktiskt.
Mycket, mycket, mycket skönt.
Leka på golvet i pyamas, äta gott, lite verklighetsflykt i form av en hel radda tonårsfilm, farsdagsfiranade med frukost i sängen.
Och sånt som inte fångats på bild som fredagsmiddag med grannarna, melodikrysset, snabbkopp hos fina vänner.
Lite host och lite snor på en eller annan pojk gör inte så mycket när man har det så här flott ändå och pojkarna är vid gott mod, det gör det verkligen inte.

 
 
 
 

torsdag 8 november 2012

Och imorgon är det fredag!

Jag, M och antagligen en hel del fjortis-tjejer runtom i stugorna sitter bänkade för tredje kvällen i rad.
Sörplar te och snaskar och kollar på vampyrer och varulvar.
Twilight-vecka på 5:an va.
It's da shit mot höstdepp.

måndag 5 november 2012

Nej, det här med jobb är inte riktigt färdigältat

Alltså det här med att man måste jobba.
Jag vet att det är så. Jag förstår det.
Men jag gillar det verkligen inte.
Eller, det är inte riktigt sant.
Jag gillar att jobba, men önskar verkligen att det kunde få vara lite mer balans.
Mellan ledig och jobba.
Jag gillar att jobba lagom.
Att få typ 2½ timme med mina små innan det är dags att ploppa dem i säng, det gillar jag inte.
Att inte orka eller hinna känna efter ens ifall man kan hitta lite av den där härliga skrivlusten som dök upp under sista ledighetstiden, det gillar jag inte.
Att det är mörkt när jag går hemifrån och blivit mörkt igen när jag kommer hem, det gillar jag inte.
Lite balans. Lite lagom. Förbaskat att det ska vara så himla ouppnåeligt.

lördag 3 november 2012

Och ett ICKE jobbrelaterat inlägg, jo, det är sant!

För övrigt så är vi hos svärisarna i helgen.
M jagar älg.
Så kusiner leker, ute och inne.
Till lunch ska vi grilla korv i skogen med jaktlaget.
Jag hör storasyskonkusinerna skratta utanför fönstret och ljudet av Pocahontas som småsyskonkusinerna tittar på.
Och ibland tittar solen fram.
Så vi mår bra!

Men på den andra dagen...

...kände jag att jag saknade rutiner, struktur och tydliga gränser på min nygamla arbetsplats.
Det är rörigt och fladdrigt.
Upplever jag det som.
Och jag gick hem med en känsla av att även om det inte varit så utan helt idealiskt så hade det inte hjälpt.
Jag hade ändå inte kunnat låta bli att tänka på en distansutbildning i Borås och på att jag gillar bibliotek, väldigt mycket.

torsdag 1 november 2012

På andra sidan

Jaha. Då jobbar jag igen då.
Det var en bra dag. Det kommer nog bli helt ok det här.
Jag hjular inte här hemma eller hoppar omkring med pompoms och kör hejaramsor om mitt jobb precis. Men jag sitter heller inte helt katatonisk i soffan.
Och det kändes fantastiskt fint att mötas av en urlycklig Dunderklump i dörren som sa "Mamma, Mammaaa, Mammaaa" om och om igen och att sätta sig vid dukat bord och käka smarrig pasta och ta ett glas vin med min hemmaman.
Och imorn är det ju fredag. Lagom arbetsvecka alltså.
Nä, nu får det bli ett glas vin till och lite ful-tv. So long!

onsdag 31 oktober 2012

Familjeliv

Det här med att vara en familj.
Vad det är svårt ibland.
Fast alla bara vill varandras bästa och att alla ska vara glada och må bra.
Så blir det bara fel ibland.
Med fyraårsilska och föräldraorosmoln som krockar.
Då blir det åska.
Sen ösregn.
Sen stiltje.
Förhoppningsvis snart växlande molninghet och solchanser.
Och imorgon ska jag börja jobba.
Om det tycker jag idag absolut ingenting. Det känns bara blankt i huvudet.

tisdag 30 oktober 2012

Sök och du skall finna. Ett "kanske".

Idag och imorgon.
Sen börjar mitt arbetsliv igen.
Och det här arbetslivet alltså, herregud som jag tänker på det just nu.
Eller tänker och tänker, grubblar på och är besatt av är nog närmare sanningen.
I mars fyller jag 37 år. Jag har runt 30 år kvar att arbeta, kanske lite till. Antagligen lite till.
Innan jag ens har börjat har jag blivit påmind om en del av det jag inte trivs med i min nuvarande arbetsvärld. Och nu som tvåbarnsförälder kommer nya inslag i min ovilja.
Det finns jättemycket som är fint med mitt jobb, superfint. Men jag känner mig ofta inlåst, begränsad.
Så jag har googlat och googlat för att försöka finna en möjlig väg. Till någonting annat.
Till historien hör att jag innan jag bestämde mig för att bli förskollärare testade mig fram genom en himlans massa olika kurser. Jag har därför bara en ynka liten termin kvar som jag är berättigad att ta studiemedel för. Deltidsutbildningar är liksom det enda alternativet. Och jag trodde att en vidareutbildning av den väg jag redan slagit in på då var enda möjligheten. Specialpedagog har jag funderat på, hade till och med bestämt mig för det. Men, nej, det kändes mer som en resa bort från något gammalt, istället för till något nytt.
Men så hittade jag den här utbildningen. Bibliotekarie. Det finns en distansutbildning på deltid till bibliotekarie, det hade jag ingen aning om. Mmm. Tanken känns bra.
Ett litet frö, som kanske kan bli till en resa så småningom.
Kanske kanske i alla fall.
Men först ska jag ge det gamla, eller nygamla får man väl säga, en chans.
Japp, en ärlig chans ska den få, min arbetsvärld.

måndag 29 oktober 2012

Alfons Åberg

Bilden har jag lånat här.
 
Bilden har jag lånat här.
 
Idag har vi utflyktat. Jag, svägerskangrannenvännen och våra fyra barn.
Till Alfons Åbergs Kulturhus i Trädgårdsföreningen utflyktade vi.
Vi var inte ensamma där kan man väl säga så här en mycket regnig och ruskig första dag på höstlovet. Så det var trångt och varmt och ljudnivån blev tillslut nästan outhärdlig till och med för två gamla förskolerävar som oss.
MEN, så fint det var! Det var en ljuvlig lekvärld i sann Alfons-anda och en ledig dag mitt i veckan när det inte är så hysteriskt mycket folk är det väl värt pengarna att spendera ett par timmar där tycker jag. Ett litet tips till Kulturhuset är dock att satsa på lite mer ljuddämpande material i lokalen samt någon slags barnvagnsparkering utanför eftersom man inte får lov att ta med vagnen in på grund av platsbrist.
Note to self, måste bli bättre på sånthäringa utflyktande, det är skoj!
 

söndag 28 oktober 2012

Ny tid

Ja. Ny tid på mer än ett sätt.
På klockan och i livet.
Tillexempel.
Och kallt och mörkt är det.
Men, tre dagar kvar av ledighet.
Och imorgon ska vi hälsa på hos Alfons.
Det ska bli mysigt.
I alla fall.

torsdag 25 oktober 2012

Om sånthäringa hemma"mys"

Alltså. Sådana här dagar.
När jag tänker, "Näe, idag skiter vi i förskola och rutiner och baaara myyyyser!".
Brukar sällan bli så mysiga faktiskt.
Eller, jo. Lite både och.
Det brukar ju börja bra och kännas som ett fint beslut när vi istället för att stressa med morgonfix bara hänger framför tv:n.
I en halvtimme.
Sen blir det myror i brallan, kivas om saker, kivas om mig, utbrott från storebror om det ena och utbrott från lillebror om det andra osv osv osv.
Men så efter femtioelva humörsvängningar och sextiofjorton bedrövelser så kan man ha tur.
Som nu. Då infinner sig lugnet och två nybadade (och SCHAMPONERADE, bara en sån sak) brorsor sitter tätt ihop som de såtaste vänner i soffan och mumsar mellismacka och kollar film.
Då är det mer än mysigt. Då är det vackert!

Omen?

Och det här med att jag har haft en långsamt eskalerande huvudvärk sedan jag var och hälsade på på min nygamla arbetsplats.
Bådar det så gott?
Nja. Sådär. Kan man tycka.

tisdag 23 oktober 2012

Typiskt

Den senaste tiden har jag bestämt mig för att verkligen försöka på riktigt att komma igång och skriva.
Berättelser för barn.
Och efter att ha tryckt på den mentala knappen kan jag nu liksom inte stänga av idéerna som poppar upp.
Under promenader till och från förskolan, vid läggningar, när jag kollar på tv.
Det känns faktiskt jäkligt typiskt med tanke på att tiden för att göra något åt det efter nästa vecka kommer bli kraftigt begränsad.
Hrmpfh...

Det som väntar bakom hörnet

Idag har jag hälsat på i verkligheten.
Den som väntar om en dryg vecka.
Och..eh. Ja. Jag vet inte jag. Vissa saker känns bra.
Andra inte så värst.
Jag hade liksom glömt det där. Hur det är i världen som jag tagit paus ifrån i snart två år.
Men man ska ju inte ropa hej och så vidare.
Fast ja, tvärtom då.

söndag 21 oktober 2012

Muffins

Jag fick en liten förfrågan om recept på muffinsen i förra inlägget från HejhejSara så här kommer det!
Det är mitt favvo muffinsrecept för det kräver inte att man ska dra fram vispen utan bygger på att bara röra om. Det tycker Yrvind bättre om när han är med och bakar också.
Det kommer från den här gamla klassikern som jag älskade när jag var liten och som i ny upplaga älskas av Yrvind nu.

 
1 ägg
1dl strösocker
½ dl mjölk
50 g margarin eller smör
1½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
+ eget tillägg, chokladbit av valfritt slag

Man börjar med att knäcka ägget och röra ihop det med strösockret.
Sedan tillsätter man mjölken och smält margarin eller smör.
Sist rör man ner de kvarvarande torra ingredienserna, mjölet, bakpulvret, vaniljsockret, kakaon.
Häll i formar och tryck ner en rejäl chokladbit, tillexempel en center i varje form.
Grädda i ca 15 minuter i 200 grader.
Det står i boken att satsen ovan ska räcka till 12 st muffins. Jag tycker mer 8-10 kanske.
Jag brukar nästan alltid göra dubbel sats.

lördag 20 oktober 2012

Allt går enligt planerna

I fem timmar har vi pratat. Och pratat och pratat och pratat.
Bara jag och stora syster yster.
Ja, Dunderklumpen har ju varit med också. Men han har mest lekt och vart charmig, inte pratat så mycket.
Och så hinner man ju fika några gånger också på fem timmar förstås.
Tillexempel sådana här. (efter gräddning då reds anm)

 
 
Nu när vi blev själva igen tyckte Dunderklumpen att det var dags för mera soffmys.
Och herregud, vem kan stå emot den där knubbiga lilla handen som pekar, hundblicken och "psi ta mamma, psi"!?!  (chips tack mamma, chips reds anm)
 
 
 
Inte jag i alla fall.
Så summa summarum, vi följer helgens tema här. Stenhårt!



En annorlunda helg

Den här helgen är det bara jag och Dunderklumpen.
Jag är så himla ovan vid det där. Att vara utan något av barnen.
Så ovan att jag nästan tyckte att det var lite fysiskt jobbigt när vi vinkade hejdå till M och storebror.
Det var nog ett bra beslut att göra det. Så att det får längtas från lite olika håll.
Det har börjat rätt fint måste jag säga. Vi har kramats och mumsat varmkorv och chips i soffan framför först "Jäja" (Bärgar'n) och sedan "Ba" (Buzz i Toy Story). Dunderklumpens val.
När han somnat kom en av mina finaste hit, vi har inte setts på länge, alldeles för länge, så det var helt ljuvligt med ostörda prattimmar.
Och massa snacks. Mmmm vänner. Mmmm snacks.
Och kombon, oslagbar!
Och imorgon kommer min syster hit på fika. Mer prat och mer go'saker.
Prat och go'saker. Det känns som ett bra tema för helgen!
Kryddat med lite längtan.

torsdag 18 oktober 2012

Hett tips!

Om man bakar muffins efter klockan åtta på kvällen,
då får man slicka bunken själv!

En klassiker

 
 
 
 
 
Saltdegen.
Så småningom ska väl de här fantastiska bakverken få lite färg också.
Sen kan killarna bjuda på ny gofika.
 
 
 
 

14 dagar

Kvar tills jag ska börja jobba allltså.
Och jag tänker på det som om det vore ett fängelsestraff det handlade om.
Herregud.
Jag kommer faktiskt komma hem emellanåt. Det är ju inte så att jag ska bo där nu eller så. På jobbet.
Och det är faktiskt en himla go känsla det där, att komma hem efter en dag på jobbet. Jag minns det, vagt.
Och fredagskänslan. Den är fin också.
Ja. Vi säger så. Det ska bli så bra så det här. Eller hur?

tisdag 16 oktober 2012

Tick tack

Snart ska jag börja jobba igen.
För en liten stund sedan kollade jag upp hur snart.
16 dagar.
Det är inte det att jag inte vill jobba alls. Jag längtar efter att ha mer liv utanför hemmet också.
Och ett tag kommer jag att ha en hemmaman och inget hämta och lämna på förskolan.
Men jag tänker på sen. När vi ska jobba båda två och två barn ska hämtas och lämnas och vab:as och och och och och...
Och så tänker jag på vad jag vill bli när jag blir stor. Och så blir jag lite sur på mig själv för att jag sjabblat bort ca 42 000 högskolepoäng typ på att bara vela. Jag kan inte börja om med någon ny utbildning på heltid. Då känner jag mig låst när jag tänker så.
Så det är väl bäst att sluta med det.


lördag 13 oktober 2012

Vad gör ni'rå?

Vi kom iväg till svärisarna, alla har mått fina fisken, snart blir det fläskfilé och jag dricker whiskey.
Because I'm worth it!

fredag 12 oktober 2012

Vafalls!?!

Vi hade ju en trökig magbacill som bråkade med oss förrförra veckan.
Alla familjemedlemmar kände av den på ett eller annat sätt. Mest Yrvind.
Men hela förra veckan var allt lugnt igen.
"Skönt, då är det över.", tänker man liksom då.
Ska man inte göra. Tydligen.
Inatt tassade en liten Yrvind in vid 3-tiden och kräktes på vårt överkast som låg ihoprullat på golvet framför sängen. Bara sådär.
Nu mår han bra igen säger han. Och det verkar så också.
Gaah!!! Idag skulle vi egentligen åkt till M:s föräldrar för fortsättning på älgjakten som startade i förra veckan. Hur gör man nurå? Ingen aning. Och på måndag skulle jag äntligen få sniffa på tremånaders bebisen och prata länge länge med bebisens mamma som skulle kommit sist magsjukan härjade här. Hur gör man med det då? Vågar man? Eller inte? Ingen aning.
Suck.
Helt plötsligt har hösten tappat sin charm en aning.

torsdag 11 oktober 2012

Klockan är 22.30...

... och jag ska stänga av datorn och gå och lägga mig och läsa bok i samma sekund som jag tryckt på "publicera"-knappen.
Detta, att det verkar som att jag faktiskt kommer i säng i vettig tid för en som med största sannolikhet kommer bli väckt före klockan 6 imorgon, är så stort så det förtjänar faktiskt ett eget inlägg.
Tamäfanken!

lördag 6 oktober 2012

Sliding doors

Men vilken höst det blev idag, fin-höst, den bästa sortens!
Doften, luften, ljuset. Mmmm.
I mitt gamla liv, det ensamma, hade jag en dag som denna tagit den långa promenaden.
Ner till Klippan, till Nya varvet, tillbaka till Kungsladugård via Sannabacken. Och sen legat i sängen och läst bok resten av dagen. Kanske ätit glass direkt ur förpackningen. Nån Ben&Jerry. Förstås.
Men det ensamma livet är ju utbytt sedan länge.
Så istället har det blivit en kort återvinnings-cykel-lördagsgodis-promenad, legobygge, avbrott av legobygge för lunchlagning, utbrott för avbrott för lunchlagning, barnfilm, soffmys, återhämtning.
Olika nyanser av underbart.

fredag 5 oktober 2012

Lyckligt slut

M och Yrvind ringde precis från bilen.
Möbeltassen är borta och Yrvind var stolt och glad och babblade på om doktorns coola förstoringsglaslampa som kunde ändra färg.
Nu ska de åka och handla så att vi kan göra spagetti och köttfärssås till middag enligt önskemål från den lättade patienten.
Piju. Skönt. Då kan vi ta helg nurå.

För övrigt...

...så kommer M hem från kursen i Stockholm om en dryg timme och sen är det slut på den här skiten.
Att vara själv hela veckorna med allt. Dumma magbaciller tillexempel. Och möbeltassar i öron.
Det är tur.
För jag är också ganska slut.

Hur gick det sen?

Det gick inte alls. Det där med att försöka få ut instoppat föremål ur Yrvinds öra när han sov.
Nåja det var ju ett långskott liksom.
Suck.
Så det blir väl till och fare till doktorn i Mariannelund.
Typ.

torsdag 4 oktober 2012

Helt vanlig sak att pyssla med så här om kvällen

Jahopp.
Nu ska jag smyga in till Yrvinden och försöka lirka ut en liten möbeltass ur hans öra med pincett.
Han påstod att det var ett litet troll som smet in och lade den där. Men jag vet inte jag...

tisdag 2 oktober 2012

Hemma hos oss Del 1 Sovrummet

 
 
 
 
 
 
 
 

Det här är det enda rummet i lägenheten som förärats gardiner, därför fick det bli först ut att domumenteras.
Här kan man se hur det såg ut en gång i ti'n.
Sänglamporna är helgens loppisfynd, mycket nöjd med dem, vi gillar gamla lampor. Mycket.
Och ja, jag slog till på den där postern i alla fall. Jag sa ju att jag inte är särskilt konsekvent!

 
 
 
 
 
 
 

måndag 1 oktober 2012

Måndag förmiddag

 
 
Ser mysigt ut eller hur? Lillebror och storebror som spelar Pettson tillsammans. Nära nära.
Mmm.
Det är det inte.
Lillebror vill också trycka. Storebror vill helst inte börja om sitt spel varannan minut.
Det blir mycket skrik då.
Annars tvättas det mest kräks och bajstvätt här idag.
Det är inte heller så mysigt.
Egentligen skulle vi fått finfrämmat och sniffat på en tremånadersbebis idag.
DET är mysigt.
Men Yrvinds mage har inte varit i form inatt kan vi väl säga och så behöver vi inte gå in på några detaljer sen.
Pluttis.
Men han är vid gott mod ändå. Orkar ju kivas med brorsan tillexempel.
Det är ju ett friskhetstecken faktiskt.


lördag 29 september 2012

Jaha, själv är jag inte på Bokmässan, ni'rå?

Jag vet faktiskt inte när jag var på Bokmässan sist.
Jag har försökt att komma ihåg men lyckas bara inte.
Någon gång innan 2008 i alla fall. För det året föddes Yrvind.
Sen dess har det liksom vart något bebisrelaterat hinder varje år.
I år är jag inte gravid och ammar ingen bebis.
Men jag har en man som inte är hemma på veckorna och jag gillar faktiskt att hänga med honom rätt mycket. Därför vill jag rätt gärna göra det när han väl är hemma.
Och en Bokmässa med en 4 åring och en 1½ åring? Nej tack, säger jag då artigt men bestämt.
Så det blir ingen mässa i år heller.
Men nästa år. Då är det dags igen känner jag.
För trängseln, för värmen, för bläddrandet.
Och för att nosa på drömmen. Drömmen om den den där världen.

fredag 28 september 2012

Helg

Det kom ett sms från Yrvinds kompis (eller kompisens mamma då om man ska vara petnoga).
"Vill du komma och leka?"
Jag hann knappt lägga ifrån mig telefonen innan Yrvind hade valt och tagit på sig kläder samt packat en rygga full med bilar.
Motivationens kraft alltså. Den är imponerande!
Nu grämer det mig lite bara att jag och Dunderklumpen inte får skrota runt ifred här hemma eftersom det kommer snickare som ska fixa lite grejer i köket.
Engelsman är han också. Jag måste alltså glida omkring här i ett par timmar som en osalig ande och inte veta vart jag ska ta vägen och hoppas att han inte frågar mig om något för jag vet inget.
Och så ska jag gärna vara lite käck och trevlig. På engelska.
Men sen är det helg och vårt kök är ännu lite finare förhoppningsvis och Yrvind är full av lek och M kommer hem.
Det blir fint.

torsdag 27 september 2012

Minst sagt

Ännu en sådan där virvelvindsdag, som i måndags.
Då är det skönt att höra meningen "Ni vill kanske äta med oss ikväll?" av grannen när man kommer hem. Och att man kom ihåg att köpa choklad i affären förut. Och att det är fredag imorgon.
Förbaskat skönt faktiskt!

onsdag 26 september 2012

Jag är jag

 
 
Jag såg och hörde härliga Lisa Bjärbo varmt rekommendera den här boken på morgonnyheterna i förra veckan. Och som stor bilderboksfantast är jag också sen innan mycket förtjust i båda AdBågarnas verk.
Så när den stod uppställd på en hylla på bibblan norpade jag snabbt åt mig den och igårkväll blev det godnatt-lektyren. För mig alltså, inte för Yrvind  
Jag var redan innan avundsjuk på Emma AdBåges talang. Det ändrades inte av att läsa den här lilla pärlan kan jag säga.
En dålig vana jag har när jag läser bra bröcker är att min första tanke är "Skit också! Varför kom inte jag på det här!". Istället för att bara njuta av resan blir jag sotis på talangen och önskar att jag hade den. Inte så sympatiskt.
Men så var det alltså även den här gången. "Jag är jag" handlar om Mickan snart 8 år som hatar att gå på kalas och spela pjäs i skolan men är jätteduktig på att rita. Författarinnan var 8 år sex år efter att jag själv var det men det känns ändå verkligen som om vi delat samma skolvärld och jisses som hon beskriver den bra, fint och roligt genom Mickans ord och blick.
Har du en person i 7-8 årsåldern i din omgivning så läs den här boken tillsammans, har du det inte så läs den själv! Bums!


måndag 24 september 2012

Sagan om min dag

Ok. Tänk er en mamma och två pojkar. En 4-åring och en 1½ åring. Direkt efter att 4-åringen slutar förskolan åker de till biblioteket. Det är svårt att hitta parkeringsplats. Tillslut hittar de världens smalaste och mamman lyckas med viss möda trassla ut de två pojkarna utan att åsamka lackskador på grannbilarna. Väl inne på biblioteket måste 1½-åringen bajsa vilket mamman starkt misstänkte skulle inträffa fast hoppades hoppades hoppades ändå inte skulle göra det. 1½-åringen är nämligen hård i magen och blir väldigt väldigt ledsen när bajset ska ut. Oroliga tanter kikar runt hörnet för att kolla efter vad det är för barn som skriker så förtvivlat och varför. Mamman försöker trösta. Tillslut är klutten utpressad och allt är frid och fröjd igen. Mamman och 4-åringen rafsar ihop en enorm hög böcker som mamman sedan balanserar på ena armen medan hon försöker få med sig 1½-åringen. Han vill nämligen inte alls lämna biblioteket längre. Han vill möbla bland böckerna och tycker att mamma är dum dum dum som säger att de måste gå. Han skriker. Igen. Tanterna tittar oroligt. Igen. Mamman börjar bli lite svettig. Efter att ha lånat böckerna måste mamman och 1½-åringen och 4-åringen knöla in sig på en liten toalett. Bajsblöjan måste tas om hand och 4-åringen måste kissa. Mamman blir ännu lite svettigare. Sedan går de på fik en stund för att fördriva lite tid och det är ganska mysigt. En stund. Tills 4-åringen börjar skriksjunga lite väl högt på sin egenpåhittade visa "bumpa-rumpa-bajs" och 1½-åringen häller Festis på golvet. Sedan är det dags för mamman att installera pojkarna i bilen igen och åka till förorten för att kalasa hos kusinen som fyller år. Kalaset är mysigt och pojkarna har roligt. Så roligt att det blir mycket mycket mycket tråkigt när mamman säger att de måste åka hem för att det är kvällen. Lite tjat, lite gnat, lite tårar. Tillslut sitter de i alla fall allihop i bilen igen och beger sig hem. Det är läggdags. 1½-åringen somnar efter halva vägen men vaknar när mamman ska bära in honom i hemmahuset. Förstås. Mamman ger upp och skiter i alla rutiner. De mumsar ostmackor tillsammans i soffan och kollar på tv. Sedan sitter 1½-åringen i 4-åringens knä och dricker välling. De lägger sig alla tre i mamm - och pappsängen i sällskap av ett gäng nylånade böcker som mamman försöker läsa medan 1½-åringen kryper över hennes ansikte. Tillsist är det släcka lampan och godnatt. 1½-åringen vill ABSOLUT att mamman ska sjunga "vyss lull lille palt" annars blir han jättejättearg. 4-åringen vill absolut INTE att mamman ska sjunga "vyss lull lille palt" för det är faktiskt jättejättetråkigt. Mamman börjar skratta och 4-åringen frågar varför. "För att han blir sur om jag inte sjunger och du blir sur om jag gör det, jag tycker det är lustigt, jag kan skratta eller gråta åt det men jag väljer att skratta!" svarar hon. "Jag tycker också att du ska skratta mamma!" säger 4-åringen och pussar mamman på kinden. De fnissar tillsammans och mamman säger "Sov nu skitungar!" vilket får 4-åringen att fnissa lite till. De gosar och bråkar lite om vartannat. Tillsist sover pojkarna.
Och mamman tänker att det här var en rätt fin dag ändå.
Snipp snapp snut och godnatt!

Kontakt med verkligheten

Efter en mysig helg med svärmors fläsk, potatis och löksås (fy fan vad gott!) och kalasande hos barnens syssling har det blivit vardag igen.
Och den här särskilda vardagen kände jag att det var dags. Att checka in i verkligheten igen.
Jag ringde därför min chef för att kolla upp var hon vill att jag ska inställa mig i tjänst om en dryg månad (gulp). Tanken är att jag ska tillbaks till min gamla avdelning. Men mycket med den gamla avdelning är nytt. Det mesta faktiskt. Alla barn tillexempel har bytts ut mot nya barn och nästan alla vuxna har bytts ut mot nya vuxna också.
Det känns nog mest bra. Tror jag. När man har varit ledig så här länge så är det liksom lika så bra att börja om med helt blankt blad. Inte ha en massa förutfattade meningar om hur det kommer bli. Nu har jag ingen aning om hur det kommer bli, vad jag kommer tycka om mina nya kollegor eller vad utmaningarna med barngruppen är.
Jag har ingen börja-jobba-ångest direkt men är väl inte extremt taggad heller.
Men den 1 november är det hejdå bubbelvärld och hej hej verkligheten vare sig jag är taggad eller ej dock.
Med tanke på att det med stor sannolikhet är sista gången livet stannar upp på det här viset för oss, kan jag inte låta bli att känna lite vemod ändå.

söndag 23 september 2012

Jag vet inte vem du är men, tack!

Idag sprang jag hela rundan för andra gången. Även i den sega backen har jag börjat kämpa på.
(Hurra för mig!)
Men det var extra kämpigt idag av någon anldening.
När jag precis tagit mig både uppför och nedför den apjobbiga backen sprang jag förbi en mamma med en liten flicka i Dunderklumpens ålder i vagn. Flickan pekade på mig och sa "Dä!" och mamman svarade "Ja, titta, tjejen springer."
Mycket föredömligt medmänskligt beteende måste jag säga!
"Ja, titta, tanten håller på att dö." hade ju varit en mer sanningsenlig beskrivning av vad de gemensamt beskådade, men denna hyvens kvinna valde alltså en betydligt vänligare tongång.
Lill-tjejen belönades för sin mammas goda uppföranden genom ett brett leende och en vink.
Tack ska du ha, vem du än är. Jag blev glad!

onsdag 19 september 2012

Ibland har man tur alltså!

I Yrvinds förskolegrupp är vi ganska många familjer där någon av de vuxna är föräldraledig.
Det har blivit rutin att lekplatshänga tillsammans ett par gånger i veckan efter att förskoletiden är slut.
Inte alla varje gång, men ibland och möjligheten att få sällskap om man vill finns för det mesta.
Och här kommer den fantastiska biten.
Vi snackar alltså om ett gäng människor ihoptåtade genom sina barn och ingenting annat, och eftersom de flesta har bytts av lite hit och dit om ledigheten så handlar det om ett 10-tal personer.
Och jag gillar var och en av dem. På riktigt!
Alla är så smarta, så intressanta, så trevliga, så generösa, så fina mot sina barn, så fina mot mina barn.
Fattar ni storheten i detta!?! Det gör knappt jag nämligen!

tisdag 18 september 2012

Hösten är officiellt inledd

Medan åskan mullrade och regnet smattrade beslöt vi oss för att strunta i förskolan idag.
Istället plockade vi fram det säkra gamla kortet pirattältet där vi drev bageri i en timmer eller så på morgonkvisten och sedan bjöd vi hem barnens mormor och morfar.
Sopplunch och pannkakor.
Soppa är så jäkla gott. Och i all blygsamhet måste jag säga att höstens första blev grym, trattkantarellsoppa på en del av det vi plockade härom veckan toppad med lite knaperstekt bacon.
Sen var det ju som det är med det här varannan-halvtimmes-vädret som rått ett tag nu här i Göteborg, molnen blev vitare igen och luckorna där himmelen skymtades fler, så vi tog en promenad i Slottskogen. Vi prickade in sälarnas sillmumsande för ovanlighetens skull och Yrvind fick bara ett litet sammanbrott när han insåg att det inte skulle bli något lekplatshäng.
En bra dag. Och den första som gett mig riktig höstkänsla.

måndag 17 september 2012

Hört från lekrummet nyss

"Och då låg du i din mammas mage men sen har hon dött och nu har du bara mig." säger Yrvind nöjt till kusinen som svarar med ett lite tveksamt "mhm".
När man frågar Yrvind vad han vill bli när han blir stor så svarar han alltid samma nuförtiden "Jag vill bara bli pappa." Ibland funderar han lite på vem som ska vara barnets/barnens mamma och det har tett sig lite som ett problem för honom har jag förstått.
Det verkar som han har hittat en lösning nu då. Ehum...

fredag 14 september 2012

Fredagsmys

 
Ännu en milstolpe i Yrvinds fyraåriga liv.
En vän som inte är släkt eller barn till våra vänner är här och leker.
En kompis från förskolan.
Det blev bestämt igår att han skulle komma hit efter lunch idag och direkt efter frukost började Yrvind vänta och längta.
Den sista kvarten på en pall vid fönstret.
Just nu byggs det smålego.
Och jag gissar att jag inte får vara med.
Lillhjärtat, storkillen.


torsdag 13 september 2012

Frid och fröjd

Ibland, ofta, är det så mycket kiv mellan bröderna nuförtiden.
Yrvinden och Dunderklumpen.
Om bilar, om datorn, om mitt knä.
Därför känns det så himla himla bra just nu i det här ögonblicket.
När de sitter med varsin mugg med bokstavskex i soffan och kollar på en film som båda ville se, samtidigt.
Ingen skriker "Neeeeej!!!" eller "Maaaammaaa!!!" eller gråter.
Fint som snus faktiskt.

onsdag 12 september 2012

Bulten och Stompen

När min pappa var ung kille kallade hans kompisar honom för Bulten.
Jag vet inte riktigt varför. Jag vet inte ens om pappa vet det egentligen.
Det var bara så. Alla hade smeknamn i 50-60-talets Göteborg verkar det som.
En av pappas bästisar kallades för Stompen.
Yrvind kan bli väldigt fnissig av roliga ord och namn. Det är ett bra trick att ta till när man vill muntra upp honom. Ibland roar vi honom helt oavsiktligt eftersom man aldrig så noga kan veta vilka namn som hamnar på hans lustig-lista.
Bengt,  tillexempel. M:s chefs man heter så. Ibland kan Yrvind fråga "Vad hette din chefs man nu igen pappa?" och skrattar sedan gott när det sanningsenliga svaret "Bengt" kommer.
Ikväll kommer pappa hit. Och igår påminde jag Yrvind om de gamla smeknamnen, morfars och hans bästis. Bulten och Stompen.
Hela vägen till förskolan idag har Yrvind övat in en replik som han ska skoja med morfar med när han kommer ikväll. Som om det gällde provspelning till scenskolan. Och jag misstänker att det blir samma sak på vägen hem.
 "Tjenare Bulten, har du snackat nå't med Stompen på sistone?"
Ska bli spännande att se om han sätter den.
 I så fall får nog Bulten sig också ett gott skratt skulle jag tro.

Kolla in klippet hos Helena!

Det gjorde jag nyss. Och det var så bra!
En snabb, rolig, skrämmande och glasklar analys av själva kärnan med skolväsendets problem.
Klicka här, på rödaste momangen!

söndag 9 september 2012

Stordåd!

Två gånger i veckan i tre veckor har jag varit ute och sprungit.
Jag har alltså motionerat. Avsiktligt! Regelbundet!
Det är en enastående prestation om ni frågar mig.
Känns bra på väldigt många vis!

lördag 8 september 2012

Det här har jag ju glömt att upplysa om!

Den där fina Helenan som jag skulle myst med igår men aldrig gjorde eftersom jag knappt orkade hålla mig vaken fram till Fångarna på fortet efter en särdeles kass natt (så fruktansvärt tråkigt program det där förresten, men Yrvind älskar det, framförallt själva momentet att han får stanna uppe lite längre på fredagarna och ha mamma och pappa för sig själv i soffan).
Den Helenan i alla fall är samma Helena som ligger bakom den braiga matbloggen "Helena mitt i smeten". Nu har hon alltså även startat en ny blogg med plats för andra saker som barn och jobb och böcker och ni vet, livet liksom.
Den bör man kolla in! Klick klick!

fredag 7 september 2012

Att man aldrig lär sig

Det där med jinxen alltså.
Igår kommenterade jag ett inlägg hos fina Dalkullan Sandra där hon skrev om hur livet kan vara med en liten bebis och ett lite större väldigt aktivt barn. Och om vad sömnbrist gör med en.
Jag hade nästan glömt. Det är ju inte så längesedan som jag var i samma situation själv. Den mänskliga hjärnan alltså. Det är en lömsk liten rackare.
Hursomhelst när jag läste inlägget kom jag ihåg igen och ville trösta med att det blir bättre, enklare. Med livet, sömnen, allt. Och att det säger vips så är man ute på andra sidan. För så har det ju faktiskt varit för oss. Sedan Dunderklumpen var drygt ett år så har han sovit så sött om nätterna så, sedan vi flyttade hit till och med i egen säng, utan att ge ifrån sig ett enda litet pip ens en gång.
Jag gjorde det fatala misstaget att strunta i jinx-risken med andra ord. Tanken kom inte ens för mig, "det är bästa att inte ropa 'hej' för då blir det säkert bakslag", den tanken ni vet.
Och det fick jag ju äta upp kan vi väl säga.
Ikväll var det tänkt att vi skulle hänga med fina Helena och lite andra goingar i Slottsskogskolonin, mumsa kräftor och sådär. Men näpp. Tydligen inte.
Igår när jag gick och lade mig vid 00:00 vaknade Dunderklumpen som alltså aldrig vaknar nuförtiden. Och hör och häpna vägrade somna om. Istället vred och vände han sig, gnällde och krafsade på mig. Fram till klockan 5:30. Klockan 6:00 vaknade Yrvind och kunde inte somna om och strax efter vaknade Dunderklumpen igen.
Jahopp. Ska vi se, jag är inget mattegeni men enligt mina utträkningar gav det mig cirka 15 minuters sömn inatt.
Idag är huvudet tungt av mos och tankarna flaxar runt som vilda fåglar.
Inte konstigt att det är lite si och så med minnena från den tiden när det var så här var och varannan natt. Herregud, det är ju ett under att jag lever!
Vid halv sju ikväll kommer M hem från Stockholm. Då ska vi slänga i oss lite mat och sen ska jag gå och lägga mig, amen.
Hej då kräftor och mys, hej hej alvedon och sängen.
Respektera jinx-risken, blir min virriga slutsats.
Glöm aldrig det.

torsdag 6 september 2012

Det går upp och det går ner

Ena dagen kan man känna lite hopp om världen när man läser saker som tyder på att den nya Disney Pixar filmen "Modig" faktiskt verkar vara riktigt bra och att huvudrollen faktiskt är den hjältinna värd att se upp till som saknades när jag själv var liten.
Och nästa dag kan man läsa en artikel om presidentfruars roll i USA och känna sig som en enda stor trött suck.
Några utdrag ur artikeln som är från gårdagens GP och har rubriken "Hon tar USA med storm":

"Michelle Obama betraktades med skepsis i början av den förra valrörelsen. Hon var tuff och rättfram och sade att första gången som hon varit stolt över USA var då hennes man blev demokraternas presidentkandidat. Uttalandet föll inte i god jord..."

"Resultatet blev att kampanjfolket helt enkelt stöpte om Michelle Obamas offentliga framträdanden. Färre egna 'ilskna' uttalanden och mer 'gulle-gull' med maken."

"Den nedtonade Michelle Obama har tagit USA med storm och passar väl in i den ram som finns för presidentfrun. Hon försäkrar att hennes främsta uppgift är att ta hand om döttrarna med hjälp av sin mamma (som också bor i Vita huset) och att skapa hemkänsla för sin upptagne man. Han tar ut henne på 'dejt' en gång i månaden på olika restauranger i Washington och hon säger att hon inte saknar sitt gamla jobb i Chicago ett dugg."

Som sagt. Suck.

Men nu väljer vi glädjen i sann Kaj Pollack-anda och tänker att många barn, tillexempel framtidens presidentkandidater, förhoppningsvis blir inspirerade av den här tjejen just i detta nu!






onsdag 5 september 2012

Disneyskimrande dag

Lycka är ju ett lurigt begrepp alltså. Det kräver. Så himla mycket ibland. Kan till och med kväva när det vill sig illa.
Men ibland är det faktiskt det enda rätta.
Idag tillexempel.
Flera timmar i skogen som började dofta lätt av höst. Med mina pojkar och föräldrar. Och två fulla bärkassar med svamp. Och alla hade gummistövlar och var så fina.
När vi var på väg tillbaks till bilen och gick där på rad på stigen, pappa först bärandes på Dunderklumpen som somnat av utmattning och frisk luft, mamma efter, och sist jag och Yrvind hand i hand, då fick världen för ett ögonblick så löjligt glänsande färger att jag blev yr i huvudet.
Ja idag var en lycklig dag. På riktigt.

 


 

 


 
 
 
 
 



tisdag 4 september 2012

Inte nog med det

Snart ska jag ta och packa in mig och Dunderklumpen i bilen, hämta Yrvind på förskolan och sedan åka vidare till mina föräldrar. Där ska vi stanna inatt är det tänkt.
För att jag fick ett sådant enormt sug efter att komma ut i skogen och plocka svamp.
Enligt mina föräldrar och folkbokföringen ska jag vara 36 år, men jag vet inte jag längre.
Gillar ärtsoppa och känner sug efter att få dra på mig gummistövlarna och idka svampplockning.
Jag säger då det.

måndag 3 september 2012

Jag vet bara inte om det är bra eller dåligt

Jag är inte särskilt kräsen av mig när det gäller mat. Gillar det mesta och avskyr väldigt få rätter.
En sak som dock alltid toppat listan över "gillar ej" saker har i hela mitt liv varit ärtsoppa.
Men, helt plötsligt när jag smakade för att Yrvind skulle våga göra det häromdagen, så var det gott. Alltså inte bara ätbart utan riktigt GOTT.
Den här förändringen oroar mig lite.
På något vis känns det som att det innebär att jag förlorat min sista lilla gnutta barnslighet.

söndag 2 september 2012

Sommaren i Instagram del 5 "Böckerna"

Dunderklumpen har nu uppnått den aktningsvärda åldern 1½ år. Det blir mer och mer barn och mindre och mindre bebis i honom för var dag som går. Det är lite vemodigt för någon som är av det sentimentala slaget, vilket jag är, minst sagt. Men det är också väldigt skönt. Helt plötsligt dyker det faktiskt upp fler och fler luckor i dagsschemat. Luckor att fylla med aktivitet av fritt val.
I sommar har valet ofta blivit "läsa bok". Och jag är liksom omättlig just nu. Jag har inte varit mig själv som läsare riktigt sedan innan Yrvind kom till världen så nu när jag är igång igen vill jag liksom ta igen allt jag missat och kan inte få nog.
När jag gick sista året på gymnasiet fanns det en högskoleutbildning, jag tror det var i Borås, som hette Bokhandlarprogrammet eller något liknande. Det skulle alltså leda till att man i slutänden blev en fullfjädrad bokhandelsinnehavare. Jag och min bästis var helt på det klara med att det var den vägen vi skulle vandra. Tillsammans skulle vi gå den och sedan öppna världens bästa bokhandel. Det fanns inga tveksamheter. Men när det var dags att söka fick vi veta att den skulle läggas ned. Tydligen var det inte så många fler än vi som tyckte att det var en briljant idé. Så det bidde inget med det hela helt enkelt.
I sommar när jag och Yrvind var på biblioteket slog mig tanken hårt och obarmhärtigt. Jag valde tillslut fel väg. Varför höll jag inte fast vid det där spåret, litteraturen, på något vis? Bibliotekarie till exempel, varför i hela fridens namn tog jag inte den vägen?
Fast sen tänker jag att det kanske är väldigt typiskt vår generation det där, att man ska göra sin passion, sina intressen till sitt levebröd. Arbetsliv ska vara mer ett levnadssätt, en liiivsstiiil.
Jag minns att jag frågade min mamma en gång som är väldigt duktig på att sy varför hon aldrig satsade på det som yrke, sömmerska. Hennes svar var något i stil med "Näääej, är du galen. Då hade det ju blivit tråkigt, ett måste, bara...ett jobb."
Kanske har hon rätt. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. Och böcker kan få vara en älskad sak att ägna sig åt under fritt val luckor.
Hursomhelst, jag älskar att det finns mer plats för dem i mitt liv igen, böckerna.

 
 
 
 
 
 

Sommaren i Instagram del 4 "utflykter"

Jomen, vi tog oss ju faktiskt utanför stadsgränsen några gånger.
Gunnebo slott i Mölndal kvalar in på den listan med nöd och näppe. Sen var det häng hos barnens farmor och farfar på landet utanför Falköping förstås där man spanar på gröna hagar med kossor i och badar i sjö och fikar på filt och så. Lite båtturande med mormor och morfar på Marstrandsfjorden. Och dessutom en liten västkusten-turné bara jag, M och våra nya hyresvärdar (dvs min fin-fina svägerska och hennes man). Vi fick låna en flådig båt i Hunnebostrand av M:s svågers kompis att bo på, åt gott, drack rosé på den löjligt stora badbryggan, strosade på bryggor här och där och mådde fint helt enkelt.

 
 
 
 
 
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

lördag 1 september 2012

Sommaren i Instagram del 3 "Hemmamys"

Det är en helt ny känsla det där, att bara vilja hänga hemma även på sommaren. Innan har vi kuskat runt så mycket som möjligt, dragit ut på hemfärden så länge som möjligt, bott i båten. För tanken på att åka hem och bara sätta oss i lägenheten har inte varit så tilltalande och faktiskt direkt motbjudande många gånger.
Men det är nya tider nu. Nu har vi längtat hem innan vi ens kommit iväg, typ.
Så mycket hemmahäng och hemmamys har det blivit för den här familjen i år. Och eftersom vi har hållt oss hemmavid har det även blivit mycket mer turistande i Göteborg än vad vi ägnat oss åt tidigare om somrarna. Slottsskogen, Näset, Haga, Plaskis, Klippan. Inte så pjåkigt alls faktiskt.