tisdag 16 oktober 2012

Tick tack

Snart ska jag börja jobba igen.
För en liten stund sedan kollade jag upp hur snart.
16 dagar.
Det är inte det att jag inte vill jobba alls. Jag längtar efter att ha mer liv utanför hemmet också.
Och ett tag kommer jag att ha en hemmaman och inget hämta och lämna på förskolan.
Men jag tänker på sen. När vi ska jobba båda två och två barn ska hämtas och lämnas och vab:as och och och och och...
Och så tänker jag på vad jag vill bli när jag blir stor. Och så blir jag lite sur på mig själv för att jag sjabblat bort ca 42 000 högskolepoäng typ på att bara vela. Jag kan inte börja om med någon ny utbildning på heltid. Då känner jag mig låst när jag tänker så.
Så det är väl bäst att sluta med det.


3 kommentarer:

Lisa sa...

Tänker att det lika gärna kunnat vara jag som skrivit det här inlägget. Skillnaden är bara att både jag och M börjar jobba om TVÅ VECKOR! Samt att jag har massa högskolepoäng till övers, bara att jag inte vet till vad. Ty jag vet icke vad jag vill bli när jag blir stor. Vill inte plugga för att sen inse att det nog inte var det jag ville. Men kanske borde jag bara våga chansa lite mer.
Tänker att det löser sig. Det gör det alltid.
Två heltidare, två barn.
Uh.
Det löser sig.
Kram

Helena mitt i smeten sa...

Hämta och lämna-karusellen är onekligen ganska avskräckande, men det finns ju fördelar med att jobba också. Om inte annat, att det är så skönt att komma hem!

Fröken K sa...

Lisa: Ja jisses, undrar om man någonsin kommer känna att man är helt säker på att man är precis där man ska vara, yrkesmässigt alltså? Men du har så rätt, man måste nog våga chansa lite ibland, annars händer inget upphetsande direkt!
Helena: Så sant som det är sagt min vän!