Vi hade ju en trökig magbacill som bråkade med oss förrförra veckan.
Alla familjemedlemmar kände av den på ett eller annat sätt. Mest Yrvind.
Men hela förra veckan var allt lugnt igen.
"Skönt, då är det över.", tänker man liksom då.
Ska man inte göra. Tydligen.
Inatt tassade en liten Yrvind in vid 3-tiden och kräktes på vårt överkast som låg ihoprullat på golvet framför sängen. Bara sådär.
Nu mår han bra igen säger han. Och det verkar så också.
Gaah!!! Idag skulle vi egentligen åkt till M:s föräldrar för fortsättning på älgjakten som startade i förra veckan. Hur gör man nurå? Ingen aning. Och på måndag skulle jag äntligen få sniffa på tremånaders bebisen och prata länge länge med bebisens mamma som skulle kommit sist magsjukan härjade här. Hur gör man med det då? Vågar man? Eller inte? Ingen aning.
Suck.
Helt plötsligt har hösten tappat sin charm en aning.
2 kommentarer:
Men å så jobbigt :(
Antar att man frågar dem man ska besöka om de vågar? Lite deras val tänker jag.
En annan grej: jag förstod inte först eftersom min hjärna läste "Magicball" istället för magbacill. hehe. *trött*
Magicballs, ajajaj, dom är nog inte att leka med. Tur att det inte var sådana vi drabbats av!
Jovisst, de andra får ju avgöra förstås om de vågar, ta emot oss alternativt komma hem till oss.
Skicka en kommentar