måndag 19 augusti 2013

Och inga andra känslor får plats

Jag hade tänkt skriva om att Yrvinden har fyllt 5 år och om hans klänning som han stolt bar på födelsedagsfirandet på förskolan idag och det absurda i att det ens är något att orda om. 
Men så fick vi fikabesök på eftermiddagen och den nyblivna 5-åringen fick ett argskrikanfall av sällan skådat slag följt av en lekstund där han snabbt straffade ut sig själv och skrämde iväg sitt leksällskap.
Och då blir det bara tomt och vasst och ledset och jag känner att jag snart inte står pall för mer ilska eller attityd.
Det känns så fruktansvärt sorgligt att längta bort den här korta tiden som aldrig kommer igen, men just nu gör jag det. Med tillhörande skuldkänslor i massor. Naturligtvis.

2 kommentarer:

Fifi sa...

Usch, vad trist att det blev så!

Jag kan också längta ibland, längta efter att Elly ska bli större och kunna leka själv och så, men känner mig alltid lite elak när jag tänker så.

Fröken K sa...

Ja hua, det är inget roligt med sådana känslor, varken hans eller mina. Men så blir det en ny dag i stort sett totalt tjafs och arg fri. Och då bara smälter all jobbighet bort och blir till fluff. Det gäller att hänga med i svängarna!