En smula lugnare

Mina fina föräldrar har varit här på fika och även anmält sig som frivilliga omhändertagare av våra barn på onsdag.
Vi har fikat lite, lekt lite restaurang, läst lite bok, fikat igen, byggt tågbana, käkat lunch.
Jag fick tag på specialpedagogen och har bokat tid för intervju och high five:ar mig själv för detta.
Regnet tog slut hastigt och lustigt, himlen blev blå och solen tittar fram.
Allt det där. Det dämpar oron något.
Att jag har upptäckt flera blåsor på Pricken som fortfarande är vätskefyllda, att jag inte riktigt vet hur vi ska lösa torsdag och fredag med detta i åtanke, att jag helt plötsligt fick lite bråttom med att få ihop intervjufrågor till specialpedagogen.
Allt det där. Det tänker jag förtränga. Intensivt ska jag göra det. Jag jobbar lite så.
Och så ska vi nog försöka komma ut en stund istället nu när det faktiskt går att sticka näsan utanför dörren.
Jupp, så får det bli!