Hela huvudet känns som ett stort blöööö. Veckan började med vab för Dunderklumpen som fortfarande snorar och hostar men helt plötsligt är det jag som är sjukast.
M är i Stockholm, förstås. Det är ju nästan lag på det där, att någon ska bli sjuk när han är borta.
Regnet öser ner, grått, mörkt, snorigt, trött, trött, trött.
Blöööö helt enkelt.
Och snart är det jul. Det är mysigt med jul, jag gillar verkligen jul och brukar vara ganska bra på att inte stressa sönder den.
Men jag får lite ångest när jag tänker på allt som på något vis ska klaras av innan dess, både på jobbet, i skolan och hemma.
En sak är säker i alla fall, just idag kommer ingenting av allt det där bli gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar