måndag 24 september 2012

Kontakt med verkligheten

Efter en mysig helg med svärmors fläsk, potatis och löksås (fy fan vad gott!) och kalasande hos barnens syssling har det blivit vardag igen.
Och den här särskilda vardagen kände jag att det var dags. Att checka in i verkligheten igen.
Jag ringde därför min chef för att kolla upp var hon vill att jag ska inställa mig i tjänst om en dryg månad (gulp). Tanken är att jag ska tillbaks till min gamla avdelning. Men mycket med den gamla avdelning är nytt. Det mesta faktiskt. Alla barn tillexempel har bytts ut mot nya barn och nästan alla vuxna har bytts ut mot nya vuxna också.
Det känns nog mest bra. Tror jag. När man har varit ledig så här länge så är det liksom lika så bra att börja om med helt blankt blad. Inte ha en massa förutfattade meningar om hur det kommer bli. Nu har jag ingen aning om hur det kommer bli, vad jag kommer tycka om mina nya kollegor eller vad utmaningarna med barngruppen är.
Jag har ingen börja-jobba-ångest direkt men är väl inte extremt taggad heller.
Men den 1 november är det hejdå bubbelvärld och hej hej verkligheten vare sig jag är taggad eller ej dock.
Med tanke på att det med stor sannolikhet är sista gången livet stannar upp på det här viset för oss, kan jag inte låta bli att känna lite vemod ändå.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Det är första november som gäller här också. Då går vi på våra heltidsscheman igen både jag och M. Det enda jag kan tänka på är tiden. Hur den ska räcka osv.. Å andra sidan: två heltidslöner. Fy sjutton vad gött ändå!

Lisa sa...

Det är första november som gäller här också. Då går vi på våra heltidsscheman igen både jag och M. Det enda jag kan tänka på är tiden. Hur den ska räcka osv.. Å andra sidan: två heltidslöner. Fy sjutton vad gött ändå!

Lisa sa...

Det är första november som gäller här också. Då går vi på våra heltidsscheman igen både jag och M. Det enda jag kan tänka på är tiden. Hur den ska räcka osv.. Å andra sidan: två heltidslöner. Fy sjutton vad gött ändå!

Lisa sa...

Eh. Ehm. Alltså EN kommentar hade ju räckt kan jag tycka. Så himla förmer är jag faktiskt inte.

Fröken K sa...

Hahaha! Skönt att det inte bara är jag som lyckas med det tricket! Min M ska vara hemma tills vi får förskoleplats för lillebror. Det kan ta typ 100 år om vi vill vänta på att få in honom på samma som storebror vilket vi ju helst vill förstås. Så, å ena sidan dröjer det verkligt verkliga livet ett tag till eftersom jag kommer bli curlad av min hemmaman, men å andra sidan så får vi inte det sköna med två heltidslöner heller nä. För jag håller med, efter snart två år utan det skulle det kännas rätt gött ett tag att inte vända så på varje slant.