Sagan om min dag

Ok. Tänk er en mamma och två pojkar. En 4-åring och en 1½ åring. Direkt efter att 4-åringen slutar förskolan åker de till biblioteket. Det är svårt att hitta parkeringsplats. Tillslut hittar de världens smalaste och mamman lyckas med viss möda trassla ut de två pojkarna utan att åsamka lackskador på grannbilarna. Väl inne på biblioteket måste 1½-åringen bajsa vilket mamman starkt misstänkte skulle inträffa fast hoppades hoppades hoppades ändå inte skulle göra det. 1½-åringen är nämligen hård i magen och blir väldigt väldigt ledsen när bajset ska ut. Oroliga tanter kikar runt hörnet för att kolla efter vad det är för barn som skriker så förtvivlat och varför. Mamman försöker trösta. Tillslut är klutten utpressad och allt är frid och fröjd igen. Mamman och 4-åringen rafsar ihop en enorm hög böcker som mamman sedan balanserar på ena armen medan hon försöker få med sig 1½-åringen. Han vill nämligen inte alls lämna biblioteket längre. Han vill möbla bland böckerna och tycker att mamma är dum dum dum som säger att de måste gå. Han skriker. Igen. Tanterna tittar oroligt. Igen. Mamman börjar bli lite svettig. Efter att ha lånat böckerna måste mamman och 1½-åringen och 4-åringen knöla in sig på en liten toalett. Bajsblöjan måste tas om hand och 4-åringen måste kissa. Mamman blir ännu lite svettigare. Sedan går de på fik en stund för att fördriva lite tid och det är ganska mysigt. En stund. Tills 4-åringen börjar skriksjunga lite väl högt på sin egenpåhittade visa "bumpa-rumpa-bajs" och 1½-åringen häller Festis på golvet. Sedan är det dags för mamman att installera pojkarna i bilen igen och åka till förorten för att kalasa hos kusinen som fyller år. Kalaset är mysigt och pojkarna har roligt. Så roligt att det blir mycket mycket mycket tråkigt när mamman säger att de måste åka hem för att det är kvällen. Lite tjat, lite gnat, lite tårar. Tillslut sitter de i alla fall allihop i bilen igen och beger sig hem. Det är läggdags. 1½-åringen somnar efter halva vägen men vaknar när mamman ska bära in honom i hemmahuset. Förstås. Mamman ger upp och skiter i alla rutiner. De mumsar ostmackor tillsammans i soffan och kollar på tv. Sedan sitter 1½-åringen i 4-åringens knä och dricker välling. De lägger sig alla tre i mamm - och pappsängen i sällskap av ett gäng nylånade böcker som mamman försöker läsa medan 1½-åringen kryper över hennes ansikte. Tillsist är det släcka lampan och godnatt. 1½-åringen vill ABSOLUT att mamman ska sjunga "vyss lull lille palt" annars blir han jättejättearg. 4-åringen vill absolut INTE att mamman ska sjunga "vyss lull lille palt" för det är faktiskt jättejättetråkigt. Mamman börjar skratta och 4-åringen frågar varför. "För att han blir sur om jag inte sjunger och du blir sur om jag gör det, jag tycker det är lustigt, jag kan skratta eller gråta åt det men jag väljer att skratta!" svarar hon. "Jag tycker också att du ska skratta mamma!" säger 4-åringen och pussar mamman på kinden. De fnissar tillsammans och mamman säger "Sov nu skitungar!" vilket får 4-åringen att fnissa lite till. De gosar och bråkar lite om vartannat. Tillsist sover pojkarna.
Och mamman tänker att det här var en rätt fin dag ändå.
Snipp snapp snut och godnatt!