söndag 25 november 2012

Det går inte så bra nu

Ok, så här va.
Vi har en börjajobbaångest som i rask takt blommat ut till en rejäl vadfanskajaggöramedmittlivångest.
Så slänger vi på en liten allmän höstochmörkerdepp.
Men varför nöja sig med det liksom, det är väl fånigt ändå.
Det behövs en rejäl förkylning också, eller hur?
Buhu, snyft och suck.

6 kommentarer:

Lisa sa...

Stackare! Den där känslan vadfanskajaggöramedmittliv? känner jag väl igen. Skrev ett långt blogginlägg om det förra veckan men raderade (som med så många andra inlägg jag skrivit på senaste). Min ljusning är åtminstone nya jobbet som jag har några timmar i veckan utöver mitt "vanliga", dock ändrar det inte det faktum att jag inte vet vad jag vill göra 'när jag blir stor'.
Hoppas du kommer på rätt köl igen och kommer fram till vad du vill. Och krya på dig!

Sandra sa...

Åh det där är verkligen en fruktansvärd känsla. Eländet! Varför ska det drabba en så hårt? Krya på dig nu. Jag har inga andra råd att ge. Tyvärr.

Sandra sa...

Vill ibland införa en magisk hatt att bara rycka åt sig ett syfte och mål som man sen är nöjd och tillfreds med.

Fröken K sa...

Lisa: Ja, den känslan är så jäkla BLÄ! Men du, stort grattis igen till nya jobbet! Det kanske kan bli mer så småningom, eller ge dig nya idéer. Måste kolla in den där affären, verkar livsfarlig! Och tack för omtanken, mår mycket bättre idag redan. Kram på dig
Sandra: Ja fy fadiken för den här känslan. Ibland (ofta) önskar jag att jag var av lite mindre grubblande karaktär, en såndär som bara rycker på axlarna och tänker "aja det blir väl bra det här" och sen är NÖJD med det. Eller att jag hade en sådan där hatt då. ;-)

Maja-Stina sa...

Åhnej - krya på. Det behövs lite mer julmys tror jag. Och en liten solig vecka på en strand. Så känner jag.

Styrka till oss!

Fröken K sa...

Tack Maja-Stina, ja, den där veckan med sol och strand kan hade jag inte tvekat på, åååå vad härligt det hade varit!