måndag 12 november 2012

Stor och liten

 
 
Det kivas en hel del, mellan stor och liten.
Och det kan göra så ont i hjärtat att se och höra det där kivet och jag säger till dem att ta vara på varandra för att de ska ha varandra resten av livet.
Annat kommer att komma och gå. Vänner. Kärlekar.
Men de där två. Å vad jag vill att de alltid ska finnas där för varandra. Genom allt.
Att de ska måna om varandra, ha roligt tillsammans.
Och ibland.
Ibland ser jag att det verkligen kommer att bli så.
Då gör det ont i hjärtat på ett bra sätt.
För att det fylls till bristningsgränsen, blir uppblåst som en ballong.
Så här sitter jag med en färgstark kalasballong i bröstkorgen som värker av kärlek.
 
 
 
 

 


3 kommentarer:

Sandra sa...

Men nu får du mig att bli lite tårögd och rörd.

Maja-Stina sa...

Så himla vackert skrivet. Nu ska jag passa på och höra av mig till min bror idag. Viktigt.

Och tack för fina ord, du är så välkommen tillbaka!

Fröken K sa...

Sandra: Och jag blir rörd av att du blir rörd, tack för värmande ord!
Maja-Stina: Tack! Och jag kommer absolut titta in "hos dig" framöver!