måndag 18 november 2013

Det går upp och det går ner

Det här med min inställning till min nya utbildning alltså.
Ena stunden känner jag att jag bara inte kommer orka.
Tre år.
Med mycket möda och stort besvär. Och inga pengar.
Och andra dagar tänker jag att det är självklart att jag ska harva mig igenom det här.
Idag är en sådan där jag är mycket positivt inställd till studierna.
Men det har i och för sig inte så mycket med själva studierna att göra utan mer den lilla detaljen att jag har lång lunch imorgon på schemat och att jag och M därför för första gången kan luncha tillsammans på stan.
Vi ska äta sushi. Jag är oproportionerligt förtjust över detta.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Jag halkade ur bloggläsandet lite i sommar och har missat vad det är du läser! Så vad är det? Kul att du börjat på en utbildning, älskar folk som vågar saker trots att det är lite läskigt och lite obekvämt. Klart du kommer klara det, heja heja!

Och ja, älskar att mötas upp för gemensam lunch på stan, man känner sig så urban och härlig. :)

Josefine sa...

OH! Alltså def. en av de bästa grejerna med att hålla på med något hyfsat flexibelt är ju de där vuxendejterna man kan mitt i veckan när kidsen är på förskola.

Fröken K sa...

Johanna: Jag läser Specialpedagogiska programmet, det är på halvfart så jag jobbar 60% också. Är väl mest det som ställer till det, att jonglera både plugg, jobb och hemmaliv. Det går inte ihop alls titt som tätt men det känns otroligt härligt och lyxigt att få sådana här dagar i ibland iaf!
Josefine: Ja, verkligen! Idag var första gången någonsin vi fick till detta, kändes så jäkla flott alltså, och nästan lite skamligt!

Johanna sa...

Ah, vad roligt! Förstår att det är knixigt att få ihop allt, men vad skoj det låter ändå!