Igår var det en stor öppning mellan det som ska bli vårt sovrum och det som ska bli Yrvinds rum i den nya lägenheten. Idag är det inte det! Väggen har åkt upp och nu är M där och spacklar och fixar och trixar. Babysteps mot ett nytt hem. Och lika välgörande som dagar av meditation för mina nerver.
"Men är människan besatt av denna förbaskade flytt!?!" kanske någon tänker nu.
Och ja. Det är människan. Så in i bänken!
Känns lite patetiskt att vi kör så himla klyschigt och förutsägbart upplägg på renoveringen, dvs att M mestadels (eller okejrå helt och hållet faktiskt) står för fix och trix medan jag under tiden matar barn och fejar med annat som måste fejas med. Men som sagt. Vi vill verkligen flytta så snart det bara är möjligt. Alltså VERKLIGEN. Och det hade inte gått lika fort om jag skulle stå för merparten av fixet och trixet. Så är det bara. Så just i detta fall skiter jag högaktningsfullt i allt pk och hetsar min man till att köra sitt race. Sen, någon gång i framtiden när vi kanske köper det där torpet på landet, då ska jag fixa och trixa så det står härliga till. "Skriv upp det!" för att använda Yrvinds nya favvo-fras.
fredag 6 januari 2012
onsdag 4 januari 2012
Om en knapp månad!
Blir livet lite mer så här i två veckor:
Fast med Dunderklumpen utanför istället för inne i och öl även i mitt glas till lunchen på terassen.
Om det tänker jag: SABLAR VAD SKÖÖÖÖNT!!!
tisdag 3 januari 2012
Hur tänkte vi här då?
Jomen det var ju ett smart drag av oss att dra till passpolisen så här första dagen efter julhelgen som det är möjligt att ansöka om pass igen. Det är ju inte så att det är fler än vi som är ressugna nu menar jag när regnet öser ner och klass två varningar basuneras ut i allt raskare takt. Eller?
Nummer 71 var det när vi snubblade in med våra grabbar. Nummer 214 stod det på den lapp vi drog när vi lyckats pressa oss fram till nummerlappsmojängen.
Puss i pannan till raringarna som var supertappra och faktiskt var just raringar trots den evinnerliga väntan för att slutligen fixa ett pass till Dunderklumpen.
Hemma i kylskåpet låg en flaska bubbel på vänt eftersom det idag är 5 år sedan M och jag tog i hand på att vi ville vara just ett vi (det är sant, vi skakade verkligen hand på saken!). Och på matbordet stod ett fång vackra och väldoftande rosor från M som vi väl hemma igen vid 19.30-tiden fick fösa undan när vi bänkade oss för att hetsäta de burgare vi köpt med oss på vägen.
Dunderklumpen som fick sig en ganska olämplig powernap i bilen där vid sjusnåret somnade väl framåt 21.30 och efter det var vi inte så sugna på bubbel längre. Så den får väl ligga och gotta till sig lite ett tag till tills andan faller på. Bubbelandan är ju inte så himla svår att få att falla på, så det lär väl inte dröja så länge.
Och 5 år liksom. Yey! Personbästa faktiskt. Känns fint!
Nummer 71 var det när vi snubblade in med våra grabbar. Nummer 214 stod det på den lapp vi drog när vi lyckats pressa oss fram till nummerlappsmojängen.
Puss i pannan till raringarna som var supertappra och faktiskt var just raringar trots den evinnerliga väntan för att slutligen fixa ett pass till Dunderklumpen.
Hemma i kylskåpet låg en flaska bubbel på vänt eftersom det idag är 5 år sedan M och jag tog i hand på att vi ville vara just ett vi (det är sant, vi skakade verkligen hand på saken!). Och på matbordet stod ett fång vackra och väldoftande rosor från M som vi väl hemma igen vid 19.30-tiden fick fösa undan när vi bänkade oss för att hetsäta de burgare vi köpt med oss på vägen.
Dunderklumpen som fick sig en ganska olämplig powernap i bilen där vid sjusnåret somnade väl framåt 21.30 och efter det var vi inte så sugna på bubbel längre. Så den får väl ligga och gotta till sig lite ett tag till tills andan faller på. Bubbelandan är ju inte så himla svår att få att falla på, så det lär väl inte dröja så länge.
Och 5 år liksom. Yey! Personbästa faktiskt. Känns fint!
Såg ni...
Kronjuvelerna igår? Det gjorde jag och M (som sagt, ingensomhelst pli på mig själv...). Den var helt i min smak. En aning Tim Burton-ig, lite lätt surrealistisk släktsaga med mustiga karraktärer. Och andra delen kommer ikväll, den avslutande imorgon. Det gör mig på gott humör!

måndag 2 januari 2012
Hej jag heter K och jag är sockerberoende
Så, nu sover även Yrvind och i soffan hittade jag just M som har sin egen lilla abstinens (fast han inte vill erkänna det). Nässprays-abstinens. Så de där oavbrutna meningsutbytet ikäll får väl bli en ömsesidig intervention. Sen får vi fatta varandras händer och sjunga "We shall overcome" tror jag. Det blir nog vackert och gripande så det förslår.
Jag ska bara
Inatt sov jag ca en timme. Eller i morse rättare sagt. Den där eventuellt-på-grund-av-sockerabstinens-huvudvärken växte sig till oanade höjder under natten, och jag var för trött och trög för att fatta att det var dags att masa sig upp och poppa några piller. Först vid 4-tiden, när jag började bete mig som under pojkarnas förlossningar, det vill säga vaggde av och an och djupandades för att hantera smärtan, trillade poletten ner. Sen tog det en timme innan värken gav med sig och precis när jag somnade in med den där underbara känslan som infinner sig när något som känts fruktansvärt obehagligt är över, var det dags att gå upp.
Tack gode gud för mina fina pensionärspäron som kom och höll oss sälskap en stor del av dagen och handlade till oss på vägen. En stor köss till er!
Precis efter att jag gått upp i morse hade jag bara en enda tanke i huvudet, och det var att så fort det blev fritt fram ikväll skulle jag hoppa bums i säng igen. Men si så sitter jag här i alla fall nu när jag precis somnat Dunderklumpen och M är inne och nattar Yrvind. Det är stört omöjligt på något vis att bara GÅ OCH LÄGGA SIG sådär rakt av när man väl kan. Jag måste liksom tänka lite egna tankar utan tjo och tjim i bakgrunden, titta på lite menlösa tv-program, läsa några rader, titta in i den här världen, vara lite bara jag. Och så vill man hinna prata några oavbrutna meningar med M också. Och vips så har klockan blivit för mycket.
Mycket frustrerande. Inte så bra kanske när man har ansvar över små människoliv. Att man inte ens har lite pli på sig själv menar jag.
Tack gode gud för mina fina pensionärspäron som kom och höll oss sälskap en stor del av dagen och handlade till oss på vägen. En stor köss till er!
Precis efter att jag gått upp i morse hade jag bara en enda tanke i huvudet, och det var att så fort det blev fritt fram ikväll skulle jag hoppa bums i säng igen. Men si så sitter jag här i alla fall nu när jag precis somnat Dunderklumpen och M är inne och nattar Yrvind. Det är stört omöjligt på något vis att bara GÅ OCH LÄGGA SIG sådär rakt av när man väl kan. Jag måste liksom tänka lite egna tankar utan tjo och tjim i bakgrunden, titta på lite menlösa tv-program, läsa några rader, titta in i den här världen, vara lite bara jag. Och så vill man hinna prata några oavbrutna meningar med M också. Och vips så har klockan blivit för mycket.
Mycket frustrerande. Inte så bra kanske när man har ansvar över små människoliv. Att man inte ens har lite pli på sig själv menar jag.
söndag 1 januari 2012
2012
Den här årets första dag har jag inte gått utanför dörren en endaste liten gång, gått i nattlinne till klockan var över 14, sett en hel del barn tv, lyckats läsa över 50 sidor i min bok (en bedrift nuförtiden!) samt ägnat lite över en timme åt att få Dunderklumpen att somna.
Anmärkningsvärt är också att jag inte ätit några sötsaker. Och precis när jag skriver detta inser jag att jag där har anldedningen till huvudvärken som accelererat under dagen. Socker-abstinens. Läskigt.
Hursomhelst. 2012 hörni! Fräsigt!
Anmärkningsvärt är också att jag inte ätit några sötsaker. Och precis när jag skriver detta inser jag att jag där har anldedningen till huvudvärken som accelererat under dagen. Socker-abstinens. Läskigt.
Hursomhelst. 2012 hörni! Fräsigt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)