måndag 28 november 2011

Det har börjat nu!

Det här med att ha skaffat barn med 2½ års mellanrum känns ibland som att leva sitt liv mitt i ögat på någon ostoppbar naturkatastrof.
"Svisch" där åkte mjölken i golvet, "Svosch" där flög storbarnet ner från soffan, "Uuuuääääääh" där blev bebis rädd för att storbarnet skriker ut sin smärta efter flygturen från soffa in i soffbordets hörn. Ja ni fattar. Sådär kan det vara, om och om igen, en helt vanlig dag när man har lagt upp familjeplaneringen på detta vis. Och det måste erkännas, det har funnits stunder då hela det här företaget har kännts övermäktigt.
Då har jag försökt tänka på det som komma skall. Relationen som vi försöker odla där mellan svishar, svoschar och uuuuääääähar. Brorsornas relation. All glädje och det stöd de förhoppningsvis kommer ha av varandra i livet.
Och nu har det hänt. Det har börjat komma små glimtar av vad som komma skall. När brorsorna leker en stund utan att jag behöver engagera mig något nämnvärt, när jag bara kan observera och njuta. Eller fixa det där första julklappsklicket som jag gjorde förut när Yrvind och Dunderklumpen lekte med Yrvinds vattenlekbana tillsammans. Båda var så nöjda och engagerade i leken som de var just för att den andre var med.
Det är vackert! Det är hoppingivande! Och alldeles, alldeles underbart!

3 kommentarer:

jos sa...

Åh ja, visst är det!! Vi har börjat märka av det här också. Nu är ju vår minsta bara ett halvår, vet inte hur gammal er minsting är, men ändå - det har börjat! Ibland räcker det med att dom tittar på varandra så börjar dom bubbla av skratt. Visst Liten skrattar för att Stor skrattar och vice versa, men ändå (igen) - dom interagerar och Stor visar så tydligt att den där lilla bebisen som mest var läskig i början börjar bli en av de viktigaste i familjen. Och den lilla blir sällan så glad som när hon får syn på sin bror. helt magiskt är det :)

Ann-Louise sa...

Oj vad jag känner igen mig! Visserligen har jag bara en kotte på lite mer än två år att hålla ett öga på men det är full rulle h-e-l-a tiden. Ikväll stannade vi upp, titta i mitt gamla fotoalbum från när jag var liten och hade det hur mysigt som helst.

Fröken K sa...

Jos: Magiskt var ordet! Vår minsting är snart nio månader.
Ann-Lousie: Hej och välkommen! Tog en titt "hos dig" och kände genast att jag måste återvända snart och leta recept på bebismat, min fantasi är minst sagt begränsad just nu och vår lille är så på att smaka på det mesta just nu.