onsdag 7 december 2011

Det där om världsalltet och meningen med livet

Igår när jag gick och torkade av bordet och plockade undan lite stök dök en tanke upp som jag inte grunnat på på evigheter. Av den banala anledningen att ämnet rymden lite lätt berördes i något av de barnprogram som stått på under morgonen.
Den där tanken som man grunnade väldigt väldigt mycket på i 10-årsåldern, eller när i barndomen det nu kan ha varit. Om universum, och vad som kommer sen, utanför.
Känner ni igen den här lilla tankeloopen?: "Sen då, efter all rymd, alla planeter och stjärnor och skit, efter universum, vad kommer då? Vart tar det slut? Och vadå slut? Det kan ju inte vara bara ingenting, ingenting är ju också någonting. Och var tar ingentingnågonting slut i sådan fall? Och vad kommer efter det?".
Tillslut leder tankebanorna ofrånkommligen fram till den STORA tanken, den som är så stor att jag måste skriva den med extra stora bokstäver, den om MENINGEN MED LIVET.
Stannar man i den tanken för länge blir det lite jobbigt att andas. Jag kunde ganska snabbt skaka av mig den. Tänka, "Skit samma. Ja. Skit samma faktiskt. Nu är jag här, här på denna planet. Jag vet inte varför. Men jag vet att jag älskar det. Att leva. Att älska alla som jag älskar. Det får räcka så. Skit samma varför jag gör det."
Och sen tänkte jag att jag antar att det här är en sådan där skiljelinje. Mellan dem som är skvatt galna och oss som är det bara lite grand.

2 kommentarer:

jos sa...

Jag hade en kompis en gång i tiden som kräktes så fort han tänkte på rymden. Det räckte att han tänkte jättelite på rymden och så ba kräkskräks. Jag försöker undvika att tänka på både rymden och meningen med livet. Det sista eftersom det alltid slutar med att jag tänker på det tredje stora tankemonstret, döden. Jag blir inte riktigt sams med den där hemska tanken att alla någon gång kommer dö.

Fröken K sa...

Oj! Vet du hur det gått för honom i livet? Om han hållt sig på "bara lite galen"-sidan så att säga? Ja, usch, det är en så fruktansvärt sorglig tanke det där med döden. Speciellt när man hänger så mycket med små fina typer som precis börjat sitt liv.