Nu är det nästan 14 månader sedan jag jobbade sist.
För en sådan som mig, som inte blir nipprig av att gå hemma och fiffilura hela dagarna, så börjar det bli farligt nu. För nu börjar det te sig helt omöjligt. Att arbeta alltså. Jag vill inte.
På riktigt. JAG VILL INTE.
Söndagsångest-lämna-jobba-hämta-middagssvängen-läggningar-dö i soffan-svisch där var helgen förbi-söndagsångest osv osv.
Jag kan bara inte se hur det ska gå till. Fy katten.
Nej, nu får jag koncentrera mig på att andas, djupt och lugnt en stund och tänka positiva tankar. Som att det faktiskt är fem månader kvar tills det är dags, att jag har massor med nyvunnen energi till övers efter semestern och att Yrvind inte är på förskolan idag fastän det var tre veckor sedan nu, för att han inte vill och för att han inte måste.
Sådärja. Nu känns det bättre.
Men ändå. Hur ska det gå!?!
2 kommentarer:
Ja, herregud, tanken är att jag ska börja jobba efter sommaren, vet inte hur det ska gå, får en klump i magen bara av att tänka på det.
Samma här! Det här med tidsperspektivet alltså... När man är inne i jobbsvängen känns ju en 4 veckors sommarsemester som eoner av tid, nu börjar jobbångesten komma krypande fast det handlar om 5 månader till med hemmamys. Tokigt! Men klump i magen som sagt, usch, vi tänker inte på det mer, ok!?
Skicka en kommentar