Choklad, kyla och Sean banan

Tydligen skärpte jag mig. I alla fall av mändgen godis jag smockat i mig att döma.
Vi har spenderat de senaste årens påskar hos svärisarna och så även i år.
Där var det snö. Här är det hällregn. Den gemensamma nämnaren mellan här och där är kylan. Alltså fy fadiken vad jag fryser. Tänker att jag faktiskt absolut och oundvikligen behöver en sådan där fin filt med virkade mormorsrutor i glada färger för att överleva den här så kallade våren. Ska snarast googla på sådana.
Hursomhelst nu är vi hemma igen.
Innan vi åkte tyckte M:s syster att det var oacceptabelt att jag klarat mig ända tills nu utan att ha hört den beklämmande riksnarren Sean Banans schlager ... öh ... hit. Så vi tittade och lyssnade på ett Youtube klipp. Vojne vojne... Tre gånger på vägen hem bad Yrvind om att få höra den med han med banantröjan.
Hjälp.