... om du har svårt för smörigt dravel fyllt av klyschor.
Men alltså. Det där som har kännts lite visset i mig den senaste tiden känns nu snarare som en nyutslagen blomma av valfritt vackert slag.
Och det enda som krävdes var en oplanerad dag med familjehäng.
Att inte vara ensam med allt. Att kunna plocka undan och greja i fred medan barnen är sysselsatta med någon annan. Och sedan byta. Vara med barnen medan någon annan dammsuger lägenheten, fixar lunch och plockar disk.
Lite fotboll i trädgården, lite promenad, alla tillsammans så att Yrvind kunde ta cykeln som han så gärna vill, lite fin-kaffe på uteservering, lite tvillinggung för brorsorna på lekplatsen.
Flott!
3 kommentarer:
Vet vad du menar, det är så skönt när en kan dela allt; både roliga och tråkiga saker!
Fifi: Eller hur! Går ju inte att låta bli att tänka på dem som alltid är ensamma med hela ansvaret, alla roligheter och tråkigheter. Vilka hjältar.
Herre gud vad skönt!
Skicka en kommentar