Ja, ibland förstår jag mig inte på mig själv. Eller, ganska ofta faktiskt.
Efter jobbgrubbel hit och dit så har jag helt plötsligt gjort en helomvändning.
Nu känner jag att jag kommer tacka nej om jag skulle bli erbjuden den nya tjänsten.
Och helt plötsligt längtar jag "hem" lite, dvs till jobbet. Jag har ju gått här med jobbångest gigantus sen höstrugget satte till.
Men nu. Näpp.
Efter heldagsanalysen av yrket som sådant tillsammans med söstra mi häromdagen känns det som att saker klarnade lite. Jag kommer tröttna och hitta saker att gnälla på var jag än hamnar någonstans. För jag vill vidare, inte till en annan förskola, utan till nästa steg liksom.
Och i väntan på att det ska bli möjligt att ta det där steget kan jag lika gärna vara där jag är. "Hemma".
Tänker jag idag. Imorgon kan det vara en helt annan historia igen. För sådan är jag.
Tydligen.
Ha en skön söndag hörni. Nu ska jag gå och vika tvätt och sy i några knappar här och där medan min man är i nya lägenheten och river ut kök och tar ner fönsterfoder bland annat. Jo jo, här håller vi oss på vår plats i världsordningen.
Tydligen. ;-)
8 kommentarer:
Förstår precis. Jag tackade ju själv nej till ett jobb häromdagen vilket förvånade mig själv lite. Men det kändes bara som att jag var inställd på det jag redan hade tänkt göra, och då fick det bli så.
Jag tror du kommer på vilket som är rätt när du väl står där och ska välja, och dessutom kan det ju vara så ibland att båda är "rätt".
Fasen vad du är söt Karin, luv u! Det kommer bli bra vad du än väljer, jag vet det. Kram Lena
Vad roligt att idén kommer fler till gläjde. :-)
Huvudsaken är ju att det känns rätt, sen får det väl kanske lov att vara ett par turer fram och tillbaka innan man kommit på vad det är som känns just rätt.
Johanna: Precis, det är ju det som är grejen. Båda kan ju mycket väl vara rätt. Eller, båda kan vara fel, på sätt och vis. Och då kanske att inte byta till ett nytt fel kan vara det som är mest rätt. Liksom.
Lena: Tack sötis, luv u right back!
johanna: Absolut! Tänker nog också ge mig på mössan! Och gud vad sugen jag blev på krabbelurer efter att kikat in hos dig!
jos: Ja, det blir alltid ganska många turer hit och dit när jag ska besluta något av vikt, ofta även om det inte är viktigt alls. Och det kan vara tvära kast mellan ytterligheter. Men när jag väl har bestämt mig så har jag bestämt mig liksom och ångrar mig sällan!
Och, ett litet tillägg bara. Vad ska jag göra åt mitt missbruk av ordet "liksom"!?! Kan inte sluta använda det, varken i tal eller skrift, i parti och minut. Mon dieu så enerverande!
Som sagt, lyssna på magkänslan och vad som känns bäst så hittar du nog rätt, och det är ju inte alltid gräset är grönare på andra sidan.
Och apropå världsordningen, vi har tydligen också väldigt svårt att komma ifrån det där. Idag har jag tvättat och handlat medan M grejat i källaren med diverse snickra-skruvagrejer. Tillexempel. Så långt har vi kommit. ;)
Och aprpå igen. Det sdär liksom. Jag kan inte heller sluta med det, det är nåt slags beroende jag har och tycker att ett inlägg utan liksom ser lite somt ut. Liksom.
*lite tomt ut, ska det stå. =)
Skicka en kommentar