...och sen vips bara, stå och rulla chokladbollar alldeles själv nästa.
Och tänk att någon som var så här liten och hjälplös för typ en kvart sedan...
...helt plötsligt kan sitta upp och leka i godan ro.
För mig börjar det här med tid kännas som rena Twilight zone (minns ni den serien, jag älskade den!). Den bara försvinner, och jag fattar ingenting. Läskigt.
2 kommentarer:
Och det här med att jag ser ut som en osminkad Häxan Surtant på bilden, det bjuder jag på! Jag hade ju för jösse namn precis kämpat ut ett 4,5 kilos underverk till världen! ;-)
Nu har jag inte sett Twilight zone, men förstår precis vad du menar! Lite skrämmande är det, tänk om det går såhär fort hela tiden och så vips är ungarna stora, flyttar hemifrån och så är man 20 år äldre. Fina bilder förresten!
Skicka en kommentar