Efter några dagar på landet i Falköpingstrakten hos M:s föräldrar har vi nu delat upp familjen lite här och där.
Yrvind ville på egen begäran absolut stanna kvar själv hos farmor och farfar. Detta meddelade han oss långt innan vi åkte upp och han vek inte en tum från det beslutet.
Så igår åkte vi andra hem utan honom.
Så väldigt väldigt konstigt det kändes.
Tidigt imorse åkte M till Stockholm och ska vara borta till på fredag. Då ska vi alla stråla samman igen och spendera ännu en helg på den skaraborgska landsbygden.
Ergo, jag och liten Dunderklump är helt ensamma hemma.
Heeela dagen idag, heeela dagen imorn och en stund på fredag.
Som sagt det känns väldigt väldigt konstigt. Och skönt.
Idag har vi varit hos den fin-fina vännen som nyligen fick en liten bebiskille. Det bjöds på lunch, med EFTERRÄTT. Herregud vad mysigt och mumsigt det var!
Nu sover min lille bebiskille och jag ska "grejsa". Vilket troligen kommer innebära att sitta här en stund, en ganska lång stund tror jag, plocka lite stök och sen varva tramsprogram på tv med att läsa bok.
Och så en hel dag till till mitt alldeles egna förfogande imorn alltså. Jag kan ha på tv:n mitt på dagen, och nu snackar vi med vuxenprogram och ingen somhelst kanal som slutar på "junior" eller som har ordet "barn" i namnet. Bara som ett exempel på vilka festligheter som väntar mig!
Och framförallt så får jag sakna min vilda, viljestarka, babblande, skitjobbiga och alldeles, alldeles underbara storkille.
Det här behövde vi båda två så innerligt mycket.
Tack du kloka unge för att du ordnade detta.
Jag saknar dig som fan och det är underligt och underbart!
Ps För husfridens skull är det bäst att jag tillägger att min man igår sköt en älg. Och att jag saknar honom också. Förstås.
2 kommentarer:
Du skriver så jag fint att jag får tårar i ögonen. Ha en härlig dag! Hälsa och gratta M.
Tack syster yster, det är i och för sig inte så svårt att röra just dig till tårar, men jag blir glad ändå ;-) Ska hälsa M. Kram
Skicka en kommentar