Yrvind gör sin stämma ljus och len, böjer sig över Dunderklumpen där han ligger på filten, säger "A, du är min bäste vän, vad skulle jag göra utan dig". Storebror pussar lillebrors tjocka kind.
Inte ett öga är torrt hos åskådarna (dvs mig).
Ibland får han mig att gråta av helt andra anledningar, men det hör inte hit. Verkligen inte!
4 kommentarer:
Ameh herregud vilket gull! Vilket öga skulle vara torrt om man fick höra sin unge säga sådär till lillbrorsan?
Här hemma nojjar jag över att K kommer hata sin brorsa och vilja trycka ut ögon och sånt på honom när hon inser att den där saken faktiskt är här för att stanna. Knappt jag vågar lägga honom på filten på golvet om den insikten skulle komma just då liksom..
Jo, hjärtat är av guld, men ibland är det tough lovin' kan man väl säga. Han kan ju vara väldigt, låt oss säga intensiv, storebror. Så golvtid för bebis utan mamma i rummet är lätträknad här med!
Åh, vaad fint! Jag hade gråtit floder.
Men å göllegöll. Jag hade ju också gråtit floder över det där kan jag meddela, så himla fint.
Skicka en kommentar