fredag 23 september 2011

Lite cement tack

Jag vill ju vara sådär härligt levnadsglad och positiv. Och Meg Ryan-rufsig i håret och glittrig i blicken vill jag vara. Ta saker som de kommer.
Om jag var sådan, då hade jag levt upp riktigt ordentligt nu. Nu när vi inte vet om M har jobb efter årsskiftet och jag inte vet när jag måste tillbaks till mitt jobb som inte längre är vad det var när jag slutade, som jag inte längre alls vill ha. Nu när vi inte vet riktigt när det kan bli av egentligen det här med den efterlängtade flytten.
Då hade jag tänkt "Nämen oooo så härligt flytande allt är nu! Inget är cementerat! Vad kan framtiden ha att bjuda oss!? Vilka äventyr ska vi ge oss ut på!?"
Men. Tyvärr känner jag mig inte så positiv just nu och det finns inte tillstymmelsen till Meg Ryan-rufs i mitt hår...
Jag är bara väldigt trött. Trött på att allt flyter.
Ös på bara med tonvis av cement över mitt liv så jag kan slappna av lite.

4 kommentarer:

Josefine sa...

Nej! Hoppas det löser sig. För er båda! Det är hemskt när allt är ovisst. Bättre att veta då så att man kan, ja bryta ihop först då, och sen ta det därifrån.

Fröken K sa...

Tack! Ja, just den där känslan att inte veta nå't om nå't, den är lite tröttsam.

Lisa sa...

Det låter som en hemskt jobbig situation det där. Just ovisshet kring jobbrelaterade saker kan nog vara det mest stressframkallande som finns.

Tack för din fina kommentar, vad glad jag blev! Alltid roligt med nya läsare. Och tack för din kommentar över huvudtaget, den innebar ju att jag hittade hit!

Fröken K sa...

Tack för tacket! ;-)