Det var inte, jag upprepar, INTE, igår den stackarn såg dagens ljus. Det var läskigt dammigt på hyllan, under skrivbordet där den har sin plats, jag upprepar, LÄSKIGT, dammigt...
Hursomhelst, en snuttefilt fick det bli precis som nykomlingens storasyster fick när hon var ny i världen, fast i annan tappning.
Medan jag gjorde färdigt filten idag bestämde sig tydligen lägenhetens samtliga, jag upprepar SAMTLIGA, kuddar för att ha årsmöte i vardagsrummet. Samt Yrvinds stornalle. Märkligt.
4 kommentarer:
Men vilken fin, vad duktig du är!
Jag fick en superfin symaskin när jag fyllde 25, närmre bestämt för tre år sen.
Min ambition var att sy egna gardiner, kuddfodral och sen när K kom, även lite mössor och filtar.
A
Nu är dock antal gånger maskinen fått se dagsljus väldigt lätträknade och då har det handlat om att lägga upp redan färdigsydda gardiner eller laga ett par jeans. Suck.
Sugen på att knåpa ihop en filt till? Jag hade känt mig så mallig om jag kunde ta med mig en så fin present när jag ska träffas en gammal klasskompis bebis på fredag! ;-)
Lisa: Men tack ska du ha! Det här är ju också en sån där "före" och "efter" barnen grej, eller hur? Innan jag fick barn sydde jag en hel del hittepå nallar, filtar och skallror som en bekant sålde i sin butik. Det var superkul (speciellt eftersom jag inte kan nå't om sömnad egentligen, hittepå är min melodi när det gäller det mesta!) och gick rätt bra. Men nu, orka liksom! Fast när man väl gör det, orkar alltså, så är det ju fortfarande himla kul faktiskt!
Helena: Åh vännen, hade det vart till nästa fredag så hade jag inte tvekat en sekund! Men tills i övermorgon blir för tajt. E är hemma från förskolan hela veckan, så ingen "egentid" på schemat och imorgon får jag väl röja undan allt som åkte fram medan jag fixade och trixade idag!
Det förstår jag vännen! Kul att du börjat sy igen!!!
Skicka en kommentar