"Vem var du i skolan?" frågade han mig, en av de olyckliga kärlekarna, den olyckligaste kanske till och med.
"Var du en sån som satt längst bak i bussen, eller satt du längst fram?"
Jag tror att jag bara var tyst till svar, det var jag mest hela tiden med honom. Så han svarade själv istället.
"Själv satt jag alltid i mitten, och hade ont i magen."
Fast jag inte svarade det då, tror jag, för att jag inte ville verka mähä-ig, så var det nog precis den jag också var.
Mitt i bussen, med ont i magen.
Huvudet på den berömda spiken där, herr Olyckliga kärlek.
2 kommentarer:
Det är fantastiskt att alla nog kan identifiera sig med det där, som om just den frågan, eller svaret på den, beskriver allt om vem man var då.
Ja, och lite sorgligt på nå't vis.
Skicka en kommentar