I väntan på...

I morse kl 7.50 kom det. Sms:et vi väntat på i två veckor.
En av de vänner som jag älskar till månen och tillbaks igen, har åkt in till förlossningen för att föda sitt andra barn. Och jag kan inte tänka på något annat.
När det var dags för Dunderklumpen att komma ut minns jag att jag önskade medan jag meddelade vänner och familj att det var jag som bara skulle ta emot ett sms och sedan gå och vänta på nästa pling i telefonen hela dagen istället för att själv återuppleva "the ring of fire".
Men nu, när det är min tur att vänta på plinget tänker jag inte så. Inte alls. Jag traskar rastlöst omkring här hemma med nervösklump i magen. Fy katten.
Ååååh som jag tänker på dig älskade, älskade vän. Hoppas att alla tankar förvandlas till energi som susar genom den grå höstluften, bort till dig.